En hälsning från Sören

SÖREN

Ras: Kinesisk nakenhund.
Ålder: 1,5 år.
Bor: Hos Louise i Skåne.
Familj: Mamma, pappa, mormor och vänner.

Hur kom det sig att du föll för Sören?

– Förra våren var jag tvungen att ta bort min gamla hund eftersom han var sjuk. Det var en kungspudelhane och jag saknade honom så otroligt mycket. Jag började undersöka hur en omplacering går till på Hundstallets hemsida. Då kunde jag inte låta bli att bläddra bland hundarna. När jag såg Sören, stannade hjärtat. Jag blev fullkomligt förälskad. Egentligen har jag alltid gillat och tänkt mig stora hundar, men det var något alldeles speciellt med Sören. Tyvärr kunde jag inte agera eftersom jag var mitt emellan bostäder. Men, jag kunde inte sluta tänka på honom, pratade om honom med alla mina vänner. Samma dag som jag skrev kontrakt på min nya bostad, skickade jag in en intresseanmälan. När jag sedan såg honom på instagram, påmindes jag om att jag så gärna ville ha honom. Tyvärr var Sören redan på prov hos en familj och jag gav upp – för stunden. Någon månad senare dök han upp på instagram igen, jag skickade in en ny ansökan och efter två veckor ringde Sara upp mig. Tre dagar senare tog mamma och jag tåget upp till Stockholm.

Hur var det första mötet?

Jag hade fått höra av Sara på Hundstallet att han kunde vara lite nervös inför nya människor, att han behövde lite tid, men han var inte ett dugg rädd för oss. Han var bara jätteglad. Det var som om han visste att han skulle följa med oss. Jag bestämde mig direkt för att ta med honom hem. Han fick åka tåg och det gick jättebra, trots att vi satt i en vagn med flera andra djur. Han sov som en stock på sätet mellan mamma och mig. Vi var inte hemma förrän efter elva på kvällen, men ändå satte Sören igång att busa och leka. Kastade omkring en leksak han fått med sig från Hundstallet. Jag är övertygad om att det var meningen att han skulle komma till mig.

Vad är det bästa med Sören?

– Han är livsglad och charmig. Han verkar så glad och tacksam över att han har fått komma till mig. Han har hjälpt mig mycket. Efter min förra hund tappade jag bra rutiner och kände mig ensam. Nu är Sören alltid här. Han sover med mig i sängen. När jag arbetar är min mormor dagmatte. Både hon, mamma och pappa bor nära och mamma och mormor nästan slåss om att få passa Sören.

Har det varit några problem?

– Han har svårt med starka ljud. Det stormade häromdagen och åskade – det tyckte han inte om. Men, vi har fått hjälp och tips av för hur vi ska hjälpa honom att bli tryggare. Dammsugaren är hans värsta fiende.

Vad har ni för planer?

– Jag funderar på att pröva agility. Vi har en brukshundsklubb nära oss. Snart ska han också få följa med mig till jobbet. Då får han träna på att åka buss och på stadsliv. Vi socialiseringstränar mycket genom att träffa andra hundar och det går jättebra. Han har fått många kompisar. Alla älskar Sören, utom kanske några andra hanhundar.

NYHETSBREV
Prenumerera på vårt nyhetsbrev.