Juli 2017: Hugo, numera Emil!

Till Hundstallet kom en dag en skruttig liten hittehund. Denne var tovig, smutsig och hade ett helt igenklibbat öga, varet bokstavligen rann ned från ögat och vi fick kasta oss iväg till veterinär. På plats på kliniken så konstaterades det att detta var det värsta de någonsin sett i ögonväg. Hunden fick sövas ned och det tvättades och rakades och sedan skickades lilla vovven hem med en lång medicinlista. Som tur är så lyckades vi behandla och få ögat helt fint igen och det började bli dags att leta efter ett nytt hem till lille Emil (som vi döpt honom till). Karin dök upp som intressent ganska omgående och detta är hennes berättelse, Emil heter numera Hugo:

Jag är så lycklig att Hugo och jag hittade varandra med Er hjälp. Vi har det kalas ihop!  Två år har gått jättefort och vi har lärt oss massor. Helt ofattbart att jag levt så många år utan den lilla guldklimpen. Han är så glad, rolig, påhittig, alert, pigg och med på allt.

Han går så fint i koppel nu och hundmöten har vi tränat enligt tipsen från er. Det har gått finfint och oftast går vi lugnt förbi andra hundar på några meters avstånd (om än fortfarande med lite godis till påminnelse) . Nu händer det tom ibland att Hugo så fort han ser en hund tittar på mig för godis så det ska vi försöka förstärka.

Hugo får följa med på det mesta och gillar nya saker t.ex. kalas, utomhus utställningar, fik, restauranger, road trips, åka kommunalt (gärna då i knät och fönsterplats för bra utsikt). Går jättebra och han är ju inte direkt dålig på att charma nya människor. Alla älskar honom.

Skogspromenader fullkomligt ÄLSKAR han. Det och vatten – att bada, jaga vågor, slita loss rötter i strandkanten, åka båt. Första gången i båten tog det en kvart och massa korv innan han vågade hoppa ner i mitt knä 0 cm från bryggkanten och nu drar han på bryggan och vill i båten när han förstår vad som är på gång. Beror kanske också på att vi oftast åker till öde öar där han kan bada och springa runt som han vill med enstaka hopp upp i knät för lite godis och gosande (och nedblötande av mig).

Men hans absolut favorit är nog att busa, gärna dragkamp som han vinner och att jag sen jagar honom runt soffbordet och i lägenheten. Vi har säkert jobbat oss igenom halva leksakssortimentet men han älskar verkligen sina leksaker, och att tugga sönder dem…

Vi har tagit kurser i agility och rallylydnad, en naturbegåvning på agility men tröttnar fort, känns som det inte verkar vara tillräcklig utmaning. Rallylydnad verkar han tycka är roligare, liksom det mesta vi gör tillsammans. Tror vi ska prova lite nosework också senare i år.

Och så har vi landet, också en favorit. Han är lös runt huset på dagtid med sin lilla gps på sig så han kan tokspringa när lusten faller på och annars mest bara vara med ute. Det funkar jättebra men eftersom han har rätt mycket jakt i sig blir det koppel eller lina vid skymning, gryning och i skogen – för så fort han ser eller luktar vilt vill han dra som en avlöning.

Och mellan busande och promenader vill han gosa. X timmar kroppskontakt per dag ska det vara och så massa kliande på magen.

Stort tack och många kramar från Hugo och Karin.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn