Månadens hund december 2019 – Sune!

Jag och min fru hade tidigare en papillon som fick tas bort för snart ett år sedan då hon fick livmoderinflammation som ledde till blodförgiftning och det blev ett snabbt förlopp. Då var hon 16 år. Hon hade varit på hunddagis sedan 2007 men sista 1 ½ månad var hon med mig på Hundstallet.

Efter sorgearbetet bestämde vi oss för att vänta med att skaffa hund men så dök Sune upp, en malteserblanding. Han kom till Hundstallet som en privat omplacering. En familj skulle hämta honom men tackade nej i sista minuten och eftersom vi anmält intresse för en framför allt liten hund sa vi JA ganska omgående.

Detta är alltså Sune (som från början hette något annat). En livfull och busig valp visade det sig som ibland bara har två lägen, av eller på. Han kan vara en riktig ligist i flera timmar på kvällen och verkar helt outtröttlig. Sen slocknar han bara. På dagarna vilar han upp sig hos mig på jobbet.

Han är dock duktig på att lägga sig i sin korg bredvid sängen när det är dags att sova för natten. Sen sover han till 5 – 5.30 och väcker mig då han vill ut. Sen kan man ligga och mysa med honom en stund i soffan tills det är dags att gå upp. Då är han helt underbar.

Saker som han inte får göra är extra spännande. Han kan stå och titta ut i ett annat rum och det ser nästan ut som att han funderar på vilka hyss han ska göra (han kanske skulle hetat Emil).

När han får tag i ett par skor som man glömt ta bort från skohyllan känner han sig extra nöjd och släpar med sig dom till sin korg. Därför har hatthyllan blivit skohylla.

Vi kommer att flytta till en enplansvilla som står klar om 3 månader. Just nu bor vi i en etagelägenhet bland flyttkartonger och det är extra spännande att ta sig in mellan dessa och andra skrymslen.

Ibland blir det tyst och man måste gå och titta vad han gör. När man inte ser honom får man lyssna och på det sättet avgöra var han är. Då är det i princip alltid något han inte får göra.

Han är nästan alltid glad och vill gärna hälsa på alla, människor som hundar. Det uppskattas inte alltid av stora hundar eftersom han kan vara rätt livlig. Mycket uppfattar han som lek.

Han kan bita i strumpan och sedan backa ett par steg för att vilja bli jagad. Om man inte gör det är han framme igen.

Han äter väldigt bra och fort går det. När man är ute med honom är han som en dammsugare och får i sig allt möjligt. En gång upptäckte vi en napp i munnen under promenaden.

Vissa kramdjur kan han springa omkring med, ruska om och kasta upp i luften så vissa aktiviteter kan man inte låta bli att skratta åt.

Vi går på valpkurs med honom och vissa övningar går bra, andra inte men det gäller förstås de andra valparna också. Hemma tränar vi saker varje dag och det går långsamt framåt. Han är ju trots allt fortfarande bara en valp och vi är förstås övertygade om att när den här perioden är över kommer det att bli annorlunda.

Nästa steg är agility, rallylydnad eller någon annan fartfylld aktivitet.

 

NYHETSBREV
Prenumerera på vårt nyhetsbrev.