Casper – yrvädret som lugnande ner sig, lite!

Casper är mycket av allt. Så pass mycket av allt att Josefin Linderström bestämde sig för att utbilda sig till hundtränare. Tack vare yrvädret med de avklippta öronen har hon lärt sig massor om hundträning och tålamod. Casper själv har lärt sig att hitta lugnet.

text: Karin Wallén
bild: Karin Wallén, Josefin och Peter Linderström

Första mötet på Hundstallet, den där aprildagen 2012, var väl övervakat. Expressen gjorde webb-tv-program om Hundstallets verksamhet och Josefin och Peter Linderström hade mikrofon i kragen och en kamera riktad mot sig när den spralliga valpen de skulle träffa kom flygande in i mötesrummet som en raket. Allt och alla var spännande, men till slut kom han fram och hälsade på sina blivande ägare. Det fyra månader yrvädret Casper med de avklippta öronen.

– Det var inte ett öppet sår längre, men öronen var fortfarande röda och väldigt ärrade, säger Josefine Linderström när hon tänker tillbaka på det där första mötet.

Att kupera öron är olagligt i Sverige, men i de länder det fortfarande görs på laglig väg brukar de formas på ett sätt så att öronen får en spets uppåt. Här var de bara avklippta, rakt av, ända ner till den nedersta broskbiten.

Varför vet ingen. Kanske för att någon tyckte det var ”snyggt”. Kanske för att han skulle användas till kamp, och det skulle bli svårare för motståndaren att bita sig tag i honom.

I det nya hemmet fanns redan tiken Lady, också en blandning med amstaff i sig. Hon var ett år gammal när hon kom till Josefine och Peter.

Då drog hon som ett ånglok, gjorde utfall mot allt möjligt och behövde sövas för kloklippning.

– Vi fick bra ordning på henne med skvallerträning, socialisering, miljöträning, passivitetsträning, motbetingning och en massa kurser. Så vi kände oss ganska väl utrustade för att ta hand om Casper, och tänkte göra allt det rätt från början. Men ju mer vi försökte desto mer stressad blev han, absolut inget av det som funkat på Lady fungerade med honom, säger Josefin.

Till slut insåg Josefine att hon inte fick ut något bra av att åka på kurser och att de behövde en annan approach. Utanför Sveriges gränser hittade hon Absolute Dogs, som hon tyckte hade bra metoder, och genom deras distansutbildningar har Josefin nu utbildat sig till hundtränare.

Smart och kreativ

Lady och Casper blev kompisar direkt. Redan vid första mötet i rastgården på Hundstallet hade de hittat varandra och börjat leka. Idag är de otroligt nära och ligger i princip ovanpå varandra i soffan och myser. Men den unge Casper var en krävande kamrat för hela familjen.

– När vi fick honom var han extremt hetsig kring mat. Om han fick ett tuggben svalde han det direkt. Han tuggade på saker. Han åt extremt fort, kastade i sig mat, dök ner i vår andra hunds matskål. Det gällde att ha koll på honom, säger Josefine.

Att Casper var stresskänslig var tydligt från början. Han hade svårt att lära sig saker på kurs, där omgivningen fick honom att gå upp i stress. Men på hemmaplan är varje dag en spännande resa i hundträningens värld. Träningen ingår som en naturlig del av vardagen. Det är bara hjärngympa som gör honom riktigt trött.

– Vi håller på mycket med shejping, klickerträning där han får klura ut vad han ska bjuda på för beteende som jag sedan förstärker med en belöning. Det blir som en tankelek. Han älskar det och han är väldigt smart och klurar ut vad han ska göra på några få minuter. Han är väldigt kreativ, och det är både en välsignelse och en förbannelse. Han kan massor av tricks, men han kan också använda den där kreativa sidan till annat, som att öppna dörrar, säger Josefin.

 

Hantering på egna villkor

Passivitet är något Casper har fått träna mycket, och det tog lång tid att få honom att kunna slappna av och ta det lugnt.

– Jag försökte att vara stilla ibland på promenaderna. Det gick ju inte. Han blev så rastlös. Han har fortfarande ingen riktigt bra on-off-knapp, men jag brukar säga att han har en rätt bra dimmer. Han kan gå ner i varv genom klappar och nåt att tugga på. Det blir mycket kongar och ben och sånt, det hjälper honom att komma ner i varv.

En sak Josefine jobbat mycket med är ”frivillig hantering”. Det är en beteendeträning som blir ett sätt att låta djuren kontrollera vad som händer med dem, och det kan tillämpas vid till exempel kloklippning och öronvård.

– Många av tricken han kan har vi lärt in för att kunna hantera honom. Jag har lärt in start- och stopp-knappar för hantering. När han lägger hakan på en pall så är det starten för att jag till exempel kan klippa klorna. Om han lyfter huvudet så slutar jag, säger Josefin.

Att lägga huvudet på pallen har hon långsamt ”shejpat” in med hjälp av belöningar. Stegvis har hon sedan börjat ta i honom när han har huvudet där, men visat honom att när han lyfter huvudet så slutar hon med hanteringen. Det blir alltså Casper som kan signalera till matte när han tycker att det är dags att sluta med till exempel kloklippningen.

I början tog hon bara i honom utan att klippa klorna, och gav belöning när han fortsatte ha kvar hakan. Sedan kunde en klo klippas, men bara en enda och sedan var övningen slut.

Idag kan Casper låta henne hålla på med det hon behöver göra lite längre, och han gör det naturligtvis för att han vet att han får ut något av det. Han får sin belöning för mödan – men han kan också bestämma när han tycker det räcker.

– Det blir som en deal. Jag kommer inte röra dig förrän du ger tillåtelse. Och han kan be om en paus genom ett beteende. Jag är inte ute efter att pressa honom till ett beteende. Men nu är han helt avslappnad när jag tar fram pallen och väntar på att han ska bestämma när det är dags. Det blir en fin tvåvägs-kommunikation, säger Josefin.

När hon beskriver Casper är det den enorma energin och viljan som lyser starkast, men där finns en vilja att förstå och samarbeta.

– Han är mycket. Överallt hela tiden, högt och lågt, springer fort och hoppar högt och låter mycket. Det är massor av energi att försöka rikta åt ett vettigt håll. Men han är också lyhörd och har en stor vilja att samarbeta om jag är med honom och liksom håller honom i handen.

Caspers starka vilja har Josefin och Peter fått uppleva många gånger. Men om han förut kunde hänga i kopplet och gnälla i två kilometer efter att han sett eller känt spåret efter en hare, kan han nu släppa sådant betydligt snabbare.

– Vi har lyckats jobba oss bort från det. Nu kan vi för det mesta ha honom lös. Om han vill springa och jaga något så får vi erbjuda nåt annat än en hare. Vi har alltid med en leksak.

Det tog lång tid att hitta rätt i hundträningen, och att hitta lugnet och tilliten. Nu när de gjort det verkar Casper själv vara så stolt och nöjd över att ha lärt sig att vara lugn, så han väljer det oftast helt själv, menar Josefine.

Vad har Casper lärt dig?

– Tålamod! säger hon och skrattar.

– Och väldigt mycket om att å ena sidan att få honom att bli lugn, men å andra sidan att få honom att lyssna även när han är upphetsad. Jag har verkligen fått tillfälle att fila på min klickerkompetens, min timing, för han är så otroligt snabb. Det är jätteroligt.

Info om Casper

Ålder: 6 år
Familj: Människorna Josefin och Peter Linderström och hunden Lady.
Favoritgodis/mat: Allt!
Bästa belöningen: Blå frisbeen. Blir helt till sig och börjar skälla när han ser den. Det absolut roligaste som finns. En kampleksak i fårskinn älskar han också, med resårhandtag
Favoritplats: Soffan. Ovanpå Lady eller ovanpå någon av sina kära människor. Nära vill han vara, helst ovanpå. Sover inte i sängen, det är den enda platsen i huset där han inte är välkommen.
Äventyrare: Casper har vandrat på Kungsleden ett par gånger, åkt helikopter, och har bestigit Sveriges högsta berg, Kebnekaise!

Övrigt: Josefin Linderström finns på instagram som @djurpedagogen och på Facebook som Djurpedagogen.