Dubbel glädje!
Tanken dök upp allt oftare… vore det inte kul med hund igen efter tjugo hundlösa år? Ruffa, vår norwichterrier, var en glädjespridare och så härlig. Nu är barnen utflugna, varenda dag har precis blivit en ledig dag och vi har gott om “spring kvar i benen”. Ivrigt påhejade av son och dotter och med många kloka råd från en vän med god kunskap om Hundstallet sände vi in en anmälan.
Frågan kom; vill ni träffa den unga tiken Tanja, upphittad med en valp vid sin sida och dräktig igen visade det sig när duon omhändertogs. Nu var det dags för valp nummer två att flytta till sin nya familj och mamma Tanja, som skött om sin valp så exemplariskt, behövde miljöombyte efter många månader på Hundstallet. Att hon varit en god mor kan vi verkligen förstå, för en så lugn, godmodig och genomsnäll varelse är svår att hitta. Vi träffade en härlig Rufsetufsa som hoppade upp i bilen, strosade och nosade runt här hemma, hoppade upp i sängen och sedan var det klart. Ja tack, henne vill vi ha!!!
Vi tappade nästan hakan när vi hämtade henne hos trimmaren första gången, för det var en helt ny hund som steppade ut – var är pälsen, har hon krympt, vem är det där? – och hon verkade så glad att komma ur vinterkostymen och var sprallig som bara den!
Tanja (som numera heter Ika) är helcool, viftar på svansen åt allt och alla och är vänligheten själv. Att hon har starka inslag av terrier märks. Jaktinstinkten är stor, hon kan sitta som paralyserad och spana efter katter, rådjur och annat som rör sig, vi får helt enkelt bryta förtrollningen till slut. Den första tiden lirkade hon sig ur flera koppel på de mest märkliga sätt, bara backade och knyckte till och kopplet låg bredvid. Vi har precis avslutat en kurs i vardagslydnad och det kommer att behövas lite mer träning innan hon går och inte bara drar i kopplet. Ett år har snart gått sedan fröken flyttade in och nu ligger hon här vid min sida och njuter i solen. Vilken stark tjej!
I mars ringde telefonen. Ni har ju anmält er som jourfamilj och Melker, fem år behöver ett nytt hem. Har ni möjlighet? Javisst, säg när vi ska komma. Snabb inspektion av Ika; han är OK, låt killen följa med hem och helt plötsligt var vi fyra i sängen. Och på den vägen är det, Melker blev vår! Vilken goding, honom kan man inte få nog av.
Denna ödmjuka och lätthanterliga fina kille, till en början så försiktig, vågar nu släppa matte ur sikte och tar för sig mer och mer och Ika kan bli lätt galen på honom och kasta sig i sin egen korg när han nafsar och grymtar och busar för mycket med henne. De har så otroligt roligt tillsammans, är som ler och långhalm, och vi kan bara skratta och njuta åt tokerierna.
Vovvarna hänger med på allt och klarar alla miljöer och situationer. Bästa sättet att bilda hundfamilj. Stort tack till fantastiska Hundstallet! Risken är överhängande att vi blir fem i sängen om Hundstallet ringer och söker jourhem igen!
Ha det gott alla hundstallsvänner!
Lena o Lasse Kylberg
Ika o Mellker