Ronja – det blir bara bättre
Anna på Hundstallet hade helt rätt då hon sade åt oss att det trevliga med att ge en hund en andra chans är att allt blir bara bättre med hunden för varje dag, vecka, månad och år. Nu har Ronja varit hos oss i sex månader och hennes aptit har ökat, konditionen har blivit bättre och framförallt har hon blivit en gladare hund. Det var en blyg, försiktig och lite rädd tjej med svansen mellan benen som kom till oss i september, och även om spår av det sitter kvar är det nyfikenhet, äventyr och självsäkerhet som dominerar idag.
Ingenting kan göra oss gladare än att se att Ronja mår bra. Och vilken känsla det är att komma hem när det varje gång står en jycke och viftar välkomnande.
Att gå på promenad är en lika stora höjdpunkt för Ronja varje gång. Vi ser hur det börjar klia i hennes kropp då hon ska ut och snusa på alla intressanta lukter och dofter, upptäcka nya stigar i Söderorts skogar, fält och parker, träffa andra hundar (ett skarpt voff tycks betyda “hej” eller “stick iväg”, vi vet inte riktigt…) och springa av sig all sin vallhundsenergi i oändliga åttor runt husse. Skulle vi inte ha klarat att inom ramen för våra forskar- och kontorsjobb fixa ordentligt med tid för dessa promenader hade vi inte kunna erbjuda Ronja det hem hon behöver. Vilket nöje det är att kunna ta det ansvaret med all den friska luft man får på köpet!
Hemma tar Ronja det lugnt och njuter i sin egen soffhörna med filtar och en egen kudde som hon lägger sitt trötta huvud på medan vi kollar på TV. Det var avsaknaden av den här känslan av en varm kropp som tryggt sover vid ens fötter som drev upp vår hundfeber under många hundfria år. Men nu är febern helt botad – tack Ronja!
Ronjas stigande självsäkerhet har lett till ett starkare behov av att försvara hemmet (läs skälla på gäster och framförallt barn som kommer på besök). På Hundstallet visste man redan att Ronja inte gillade barn så mycket (kanske för att de kan vara lite oberäkneliga) och placerade henne därför i en familj utan barn. Igen ett exempel på Hundstallets kompetens. Men vi är helt säkra på att möten med barn blir mer glädjefyllda med lite mer övning. Ett ypperligt tillfälle kommer snart då Ronja skall iväg på sin första utlandsresa med oss över Östersjön för att hälsa på släkt och en fyraårig brorsdotter i Finland.
Rutinresan till grannlandet blir nu ett helt äventyr, precis som vår nya vardag blivit. Med Ronja blir det bara bättre!