Månadens hund, september 2018 – Larisj (fd. Lacis)

Vår första tid med ”Larisj”

Efter en, så svår och lång tid av saknad efter vår tidigare fina Ovtjarka fann vi kärleken i ”Larisj”! Tisdagen 5 juni satt vi och väntade på besked om en Ovtjarkavalp från Estland! Fick besked om att tiken gått tom och att det inte blir några ulltussar! Besvikelsen var total och vi var tvungna att slött surfa på nätet! Hittade ”Larisj” på Hundstallet och det blev kärlek vid första ögonkastet!

Larisj profilbild på Hundstallets hemsida när han sökte nytt hem

Vi anmälde intresse och fick komma och träffa ”Larisj”, som då hette ”Lacis”, 12 juni, för en promenad! Någon slags fin kontakt spred sig så fort vi fick kopplet och sen var det kört! Till saken hör att vi alltid haft som princip att aldrig ta en blandras! Nu kom den principen på skam, han ska hem till oss! 14 juni hämtade vi ”Larisj” och här blir han kvar!

Namnet ”Lacis” han hade var det ingen som begrep sig på och vi funderade på något som var mer greppbart! Efter mycket sökande fick vi tips om ”Larisj”, en maskulin version av det feminina namnet ”Larissa” som åsyftar den ”ljuse eller gyllene” vilket väl stämmer med hans teckning! Ovtjarkor är ju ryssar så det fick bli så och det lystrade han till på en gång!

Kan säga att det var vid första kontakten med honom, som han bestämde sig för att vi var rätt för honom och han för oss. Han var väldigt orolig och stressad i början, men vi var lugna och stressade inte! Efter 2 månader var han en helt annan hund, inte uppjagad, inte stressad utan njuter av livet på landet där han hör hemma!

En Ovtjarka gillar inte stimmig miljö och vill helst att allt förblir som det alltid har varit! För att få vardagen att fungera så behövs socialisering, något han förmodligen inte blivit utsatt för! Det har vi gjort genom långa promenader i relativt lugn miljö, men med möten med många nya intryck! Var uppmärksam, för den parksoffa du sitter på kommer han att betrakta som sitt skyddsområde och göra det väldigt klart för alla och envar!

De har ett otroligt minne och förändras något i närmiljön säger de till och vill att vi kollar upp det så att allt är ok! Exempel, flyttade utegrillen till ny plats, inte ok enligt ”Larisj” som skällde intensivt! När vi kollat upp detta tillsammans så brydde han sig inte längre!

De kan upplevas störande av andra när de vaktar, i det ingår nämligen att, länge och ljudligt skälla! Om någon främmande skulle komma in på tomten, trots tydlig skyltning, är reaktionen att varna, skälla, och om inte det hjälper, jaga iväg inkräktaren! När denne väl försvunnit från tomten stannar han! Utanför tomten har han ju inte sin arbetsplats!

Det kan tyckas trist men en Ovtjarka är inte en hund som är speciellt lekfull! De ser som sin främsta uppgift att vakta hem och familj och är fullständigt nöjda med det! En rolig detalj är att om man försöker aktivera dem så kan de ofta tycka ”sluta nu, du stör mig i mitt viktiga arbete”!

”Larisj” är väldigt lyhörd och behöver/tål inga hårda ord eller tag! Att inte älska främmande är ett adelsmärke för Ovtjarkor och han har verkligen betydligt mer Ovtjarka DNA än Schäfer i sig! De behöver känna ett absolut förtroende för dig och sviktar det kan livet lätt bli svårt, smärtsamt och eventuellt farligt!

Lydnadsdressyr fungerar bra men de har ofta en egen mening om hur saker och ting ska lösas och att vakta anser de sig vara betydligt mycket bättre på än vad du är, förmodligen med rätta!

Detta ställer krav på att få dom att förstå att du klarar saker som dom vill fixa själva, som att jaga bort någon som vill komma hem till oss! Om du kastar en boll, räkna med att den får du hämta själv, ”har mycket viktigare saker för mig”! Exempel en traktor stannade till i närheten, intensivt skällande och när traktorn tog till ”flykten”, stolt som en tupp, ”titta vad jag kan”!

”Larisj” pratar med hundar på ett gulligt sätt, inte alla, hur han väljer vilka vet vi inte! Han säger med kärlek ”njum njum njum”! Hans Ovtjarka-instinkt har blivit tydligare och tydligare! Hans känsla för att skydda och vakta sin familj har blivit så markant! Han är inte aggressiv men accepterar inte att folk eller andra hundar visar intresse för familjen eller hemmet! Om ingen främmande bryr sig på promenaden är allt ok!

Hur fungerar han då hemma, jo, han är en kelgris i ett stort format! Om han får som han vill så blir det en tur upp i sängen mellan husse och matte tills det blir för varmt! Underbarare familjehund finns inte, kärleksfull, glad, älskar att åka bil, skälla på älgar, rådjur och hjortar, vilka det finns gott om där vi bor, för att inte tala om harar, han blir så lycklig! Lilla katten, var lite undrande, hon är van vid hundar, men vad var det här för en ”lufs”? Efter att ha varit en snäsig/förnärmad fröken i 14 dagar är han nu accepterad och älskad!

Tack vare den heta sommaren har träningen legat nere på låg nivå, men nu hoppas vi att vi ska komma igång igen! Förutom lydnad och socialisering så står träning med klövjeväska och cykling på schemat! Det är inga problem att fylla dagen som pensionär!

Vad kan man då ta för lärdom av att ha/ta en hund av denna typ? Jo, vara påläst och förstå vilka förutsättningar de behöver för att trivas och fungera! Låt det inte vara en första hund! Starta med en brukshund typ Rottweiler eller liknande och gå kurser! Prata med de som har erfarenhet för det kan bli hur fantastiskt som helst – eller inte! Blir det fel med denna typ av hundar så bidrar man ju faktiskt till den snedvridna debatten om farliga hundar!

Slutligen: ”Ett hem utan husdjur, hund, katt eller något annat är bara ett tomt hus”

Varma hälsningar och stort tack till Hundstallet från familjen Larisj

NYHETSBREV
Prenumerera på vårt nyhetsbrev.