Fredagen den 13:e kommer aldrig någonsin att vara en otursdag. Efter många turer blandat med hopp och förtvivlan så var vi och hämtade en efterlängtad Busan!
Vi fastnade för Busan redan i oktober när hon dök upp på Hundstallet Stockholms hemsida. Vi har en grandis, Atlas, sedan innan och hade pratat om en till. Drömmen har alltid varit en fin gul grandis, och där var hon ju helt plötsligt!
Vi hade en lång resa inbokad och tyckte inte det var rätt att ta hand om en hund för att sedan lämna bort den igen över semestern, så det svåra beslutet att hoppa över denna gång togs. Men i januari var hon ju fortfarande kvar! Alla papper löstes men senare kom man fram till att Busan skulle till en annan familj … Tårarna föll och vi fick tänka om.
Busan fanns med i tankarna och gick helt enkelt inte att släppa. I februari skulle jag då se på hemsidan att hon var borta under fliken omplacerade hundar. Jag hittade henne inte … Inte i Stockholm heller… Och så såg jag att hon var i Skåne! Nämen nu är hon ju nästan hemma utbrast jag och ringde Hundstallet direkt! Vi hälsade på och det var kärlek vid första ögonkastet. Det var bara meningen att den lilla loppan skulle till oss.
Busan är en liten bjässe, full av kärlek och närhet. Hon älskar att sitta nära, gärna kind mot kind i soffan. På en mikrosekund kan hon även förvandlas till en vilde som bara rusar runt, och hon njuter verkligen när hon får sträcka ut. Hon är full av lek och bus och vill gärna springa efter trossen och kampa med den. Om vi inte leker med henne så löser hon det själv. Det ser helt galet ut när hon rusar omkring med trossen i munnen, skuttar, hoppar, kastar upp den i luften och fångar den i farten.
Allra bäst trivs hon i trädgården. En trygg plats som hon vaktar från brevbäraren och bonden på sin traktor. Lika härligt som det är att leka är att ligga och sola i en solstol eller under äppelträdet. Äpplen… det är ju gott! Har de trillat ner dammsuger man upp dem och om det inte finns några på marken så blir man ju lång när man står på bakbenen, så då kan man plocka dem direkt från trädet!
Busan äter ALLT HELA TIDEN! Det finns inte en chans att något som lämnas framme överlever. Det kan vara inplastade belgiska våfflor, banan, knäckebröd, paprika, bröd, vad som helst som ligger kvar på vasken. Allt försvinner. Busan bär med sig det in och äter det i soffan …
Atlas och Busan trivs tillsammans och kan både mysa och leka. I soffan ligger de ofta nära varandra och på natten ligger de ibland som två bollar bredvid husses säng. Busan kan ta lite stor plats i soffan ibland, och om hon sparkas för mycket går Atlas undan och lägger sig någon annanstans.
Vilda lekar funkar inte så bra för Atlas då han dels är gammal, 8 år, och dels har en muskelskada sedan tidigare. De springer så klart runt och busar, men när det blir för vilt och för mycket hopp så går han gärna undan och kommer och myser istället.
Busans största problem är osäkerheten kring andra hundar och ibland fåglar. Det kvittar om det är en liten hårig boll man möter eller en större hund, Busan gillar det inte alls. Oftast träffar vi inga hundar då vi bor på landet, men ibland går vi till ett villaområde för att träna lite.
Den första månaden var Busan mer i luften än på marken, men med mycket tålamod och träning så är det mycket mycket bättre. Häromdagen gick vi tom en bit tillsammans med två andra hundar. Det var spänt men det gick väldigt bra, och Busan gick t.o.m och nosade på sin sida om gångbanan. Vi har varit i kontakt med en hundpsykolog för att få tips och råd hur vi ska göra för att Busan ska få det så bra som möjligt – mycket intressant och det har hjälpt oss.
Nu har Busan varit i vår familj i sex månader. Det är en ganska stor omställning men jag tycker att det har gått väldigt bra. Vi försöker lyssna in vad som känns bra och inte utsätta Busan för sådant som är jobbigt. Atlas har alltid varit en lugn och trygg hund så jag tror att det har hjälpt henne väldigt mycket. Hon har sett att han är lugn och då behöver inte hon stressa upp sig. Det kan komma vilket besök som helst och hon är inte osäker längre. En sniff och en klapp så är det klart. I princip alla som har träffat henne har blivit lite förälskade. Hon är väldigt lätt att tycka om, full av kärlek och pussar som är väldigt blöta … 😉
Med vänlig hälsning
Matte Astrid