Här kommer en hälsning från fd hundstallshunden Tara!
Vi har haft två hundar från Hundstallet, båda hundarna var rottweiler. Vi lämnade in en intresseanmälan på King när vi samtidigt hade en rottweilertik hemma. Hon var också en omplaceringshund men från en privat familj. Hon var 4 år när hon kom in i vårt liv. När hon hade fyllt 10 år kände vi att vi ville skaffa en hund till och tanken var en yngre hund, men när vi läste om King så föll vi pladask.
Hundstallet kontaktade oss och vi bestämde att åka upp och träffa honom. Vi hade med oss vår tik för att se att de gick ihop. Det var kärlek vid första ögonkast. Vi hade King på prov och när han fyllde 10 år, ringde vi Hundstallet och berättade att vi ville bli hans för alltid hem.
Under samma sommar kom Tara, en annan rottweiler, in till Hundstallet för omplacering. Vi fick en förfrågan från Hundstallet om vi var intresserade av att öppna upp vårt hem för Tara, men vi kände att två hundar räckte. King var klok, kärleksfull och helt underbar. King blev månadens hund i september 2019 om ni vill läsa mer om honom på hundstallet.se.
Under senhösten fick vår tik somna in och i samma veva fick King diabetes. Den 21 mars fick King somna in efter att ha blivit jättedålig. Han bodde hos oss i cirka 10 månader och han vann både mitt och min mans hjärta. Det var så tomt hemma utan hund och vi läste på Hundstallet att Tara fortfarande inte hade hittat ett nytt hem. Vi lämnade in en intresseanmälan, fick svar samma vecka och åkte upp för att träffa henne.
Tara fick följa med hem på prov och fick stanna hos oss. Nu har Tara bott hos oss i 1 år och 5 månader. Tara är glädje, jag har inte mött en hund som visar en sådan lycka när hon ser en eller när hon får göra något av de saker hon älskar. Hon är också extremt envis och har lite fixeringar och då får hon tunnelseende. Men vi försöker underlätta hennes vardag genom att gasa och bromsa sådant hon älskar att göra, men lätt blir fixerad av. Som till exempel bollar, hon älskar bollar men man måste se till att det blir måttligt då hon annars blir superstressad.
När vi hade haft Tara i 6 månader bestämde vi oss för att skaffa en valp. Tara växte in i rollen som fostermamma och hennes självförtroende blev bättre. Vi märkte att hon blev tryggare i sig själv. Nu är valpen 15 månader och det är underbart att se dem tillsammans. Både valpen och Tara har fått spårat lite och Tara är superduktig på att spåra, de dagar hon vill. Men de dagar hon inte känner för att spåra då blir det skogspromenad i stället. Vi har lärt oss att det är så som hon är och vi älskar henne för alla hennes sidor. Men vi tjatar inte på henne eller tvingar henne att göra något, när hon hellre bara vill gå och lukta och njuta av tillvaron. Vi hoppas på många år tillsammans med henne.
