En alldeles vanlig dag

Morgonens första svansvift

Det är en dag i mitten av oktober när Sonja kommer till Hundstallet. Hon älskar morgonpassen, att vara den första människan hundarna möter för dagen. Det är tyst när hon låser upp ytterdörren, men så snart hon öppnar dörren till stallarna vaknar hela byggnaden till liv.

Glada skall, ivriga tassar och skällande hälsningar studsar mellan väggarna. Den stora amerikanska akitan Figo ylar av glädje, och Sonja skrattar:
”God morgon på dig också, det är snart din tur!”

Hon och kollegan Lisa tar sig an morgonpromenaderna i stall två. Efter en kort rastningsrunda städar de boxarna, byter filtar, fyller vatten och gör fint. I nästa stall delar kollegorna ut frukost, till cockerspanieln Sunes stora förtjusning. Hans öron åker rakt ner i matskålen, som alltid.

En vardag full av omsorg

När hundarna ätit är det dags för medicinering och kontroll av en hund med tratt efter ett klobrott. Rutinerna sitter i ryggmärgen, ändå tittar Sonja till varje hund lite extra. Hon känner dem alla vid namn, vet vem som är busig, vem som är försiktig och vem som behöver lite extra värme.

Efter frukostpausen väntar två långpromenader. Först Gurra, en kraftfull rottweiler med sprängfyllda energidepåer. Han hoppar jämfota av förväntan och drar nästan omkull Sonja innan de kommer ut på gården. I skogen släpper spänningen, och när de tränar tricks längs stigen lyser han av stolthet. Nästa vecka kommer en familj och ska träffa honom. Sonja hoppas med hela hjärtat att de ska se samma fina hund som hon ser.

Sedan är det pudelduon Totte och Lulle som får följa med ut. De bor i samma box och går alltid sina promenader tillsammans, svansarna i perfekt synk. Sonja låter dem hoppa upp på stubbar och balansera på en stock. De är smarta, glada och ivriga — sådana hundar som gör varje dag lite lättare.

Ett samtal som förändrar allt

Efter promenaderna antecknar Sonja i hundarnas journaler. Lunchen väntar. Men så ringer telefonen. Länsstyrelsen behöver hjälp med ett större antal små hundar som ska hämtas akut.

Inom en timme sitter Sonja, Fia och Lasse i transportbilen med handskar, munskydd och tomma burar. Ju längre de kör, desto tystare blir det i bilen. De vet vad som kan vänta.

Vid ett nergånget hus på landsbygden möter de länsstyrelsens personal och två poliser. Lukten som slår emot dem när dörren öppnas är kvävande. Sonja drar upp sitt munskydd och går in.

Fjorton nya liv

I ett stökigt rum väntar fjorton små hundar — toviga, smutsiga, men med förvånansvärt pigga blickar. Några är rädda och gömmer sig, andra kommer fram nyfikna. Med lugna rörelser lockar Sonja och kollegorna in dem i burarna, en efter en.

I köket sitter en kvinna med trasig kofta och ledsna ögon.
”Ni tar väl hand om dem nu? Det var inte meningen att det skulle bli så här…” viskar hon.
”Självklart”, svarar Sonja mjukt. ”Vi ska se till att de får det jättebra.”

När bilen rullar tillbaka mot Hundstallet är det tyst. Fjorton nya liv har just tagit sin första steg mot ett nytt kapitel.

Kvällsro i stallarna

Väl framme tar personalen emot hundarna. Veterinären gör en första kontroll. De flesta är i förvånansvärt gott skick, men en liten valp är svag och körs direkt till djursjukhus.

Resten får rena boxar, filtar och en stunds vila. Pia, som tar kvällspasset, skapar berikning: kartonger med gömda godsaker, doftholk med hästpäls, mjukostspår till hunden Bella som nyligen sanerat munnen. Sune får sina öron tvättade och klorna klippta. Han protesterar lite men blir glad när han får sin tuggpinne.

När alla hundar har fått middag och kvällsrastats går Pia ett sista varv och säger godnatt. De flesta har redan krupit ihop i sina bäddar. Lugnet sänker sig över Hundstallet.

Ingen dag är den andra lik

Sonja har redan gått hem. Imorgon väntar bad och omvårdnad av de nyanlända, om länsstyrelsen ger klartecken. Hon vet att arbetet kan vara tungt, smutsigt och ibland hjärtskärande, men också fullt av glädje.

Glädjen när en hund som varit sjuk blir frisk. När en som suttit länge hittar hem. Eller när en skygg liten själ försiktigt viftar på svansen när hon kommer med morgonens första ”hej”.

Och hon vet att så länge hon kan göra skillnad för en endaste hund som behöver hennes hjälp, är varje dag på Hundstallet värd allt.