Möt hunden Sasha
och hennes nya matte, som berättar om deras första möte, tvivlet kring att ha hund och att fira jul tillsammans. En gripande historia om en hunds resa från jourhem till ett för alltid-hem.
Sasha och jag
Ibland möter man någon som förändrar allt, trots att man inte var redo. Första gången jag såg Sasha på Hundstallet satt hon tyst i sin bädd, mitt i allt oväsen från andra hundar. Hon tittade bara på mig. Inte ett skall, inget hoppande, bara stilla ögonkontakt som gick rakt in.
Vi tog en promenad tillsammans. Men när vi kom tillbaka kunde jag inte med att lämna henne i boxen. Istället följde hon med mig till kontoret, åt en tuggpinne och somnade i min besöksstol. När dagen var slut hörde jag mig själv säga att jag kunde ta hem henne som jourhund. Fast jag ju bestämt att aldrig ha hund igen.
Aldrig mer hund
Jag hade haft hund i många år, jobbat med hundägare och visste allt för väl hur det känns när man måste ta farväl. Dessutom bor jag själv, har en häst och reser ibland. Hur skulle jag kunna få plats för en hund till i mitt liv? Och ändå följde Sasha med mig hem den dagen, och något i mig började långsamt ändras.
Tystnaden som sa allt
I början var Sasha rädd för hastiga rörelser. Hon hukade sig, stirrade, frös till. Men efterhand började hon slappna av. Hon stal mat från köksbänken, hatade regn och älskade att ligga nära i soffan. Vi förde ett tyst krig om vänstra sidan av sängen varje kväll, tills jag gav upp och bytte sida. Hon skällde aldrig. Hon brydde sig knappt om andra människor, men kom överens med alla hundar. Enkelt uttryckt, hon var en av de mest okomplicerade och fina hundar jag någonsin mött.
En vardag tillsammans
Sasha följde med överallt – till kontoret, till stallet, på resor. När min häst var skadad gick vi alla tre promenader, och det blev snabbt dagens höjdpunkt. Hon lärde sig vilken häst som var vår och sprang glatt fram till hagen varje dag. Jag skickade rapporter till Hundstallet och skrev en fin text till hemsidan, men intresset för henne var lågt. Kanske för att vi inte visste hennes ålder, raser eller om hon kunde bo med barn. Men jag visste vem hon var.
Att säga hej då
Efter nästan sju månader som jourhund beslutades det att Sasha skulle tillbaka till Hundstallet för att personalen skulle kunna lära känna henne igen. Jag försökte vara realist. Jag skulle ju inte ha hund. Men när jag satt ensam i sängen den kvällen, utan henne, grät jag. För någonstans på vägen hade hon blivit min. Vi hade redan firat jul, klippt gräs, bott på hotell, skottat snö och hämtat ved tillsammans. Hon var inte bara en hund jag hjälpt. Hon var min vardag, mitt sällskap, min vän.
Sasha fick ett hem, och jag fick Sasha
Det som från början skulle vara tillfälligt blev något beständigt. Jag adopterade Sasha. Hon fick sitt hem, och jag fick henne. Det visade sig att det där livet med hund, som jag trodde var för komplicerat, var egentligen bara väldigt, väldigt enkelt.
Hundstallet gör det möjligt
Det är tack vare Hundstallet som hundar som Sasha får en andra chans. Deras arbete gör skillnad varje dag, för hundar som blivit övergivna, missförstådda eller saknar någon som ser dem. De finns där när ingen annan gör det, och det kräver både engagemang och resurser. Därför betyder stödet från företag som ditt så oerhört mycket. Det är med er hjälp vi kan fortsätta skapa fler fina berättelser som den om Sasha.
Bli företagsvän
Vill du veta mer om våra företagspaket?
Hundresan är vad vi kallar den utmanande process våra hundar går igenom hos oss på Hundstallet. Från att hundarna kommer in till oss – rädda, osäkra och förvirrade – till att de hittar den eviga kärlek de förtjänar finns det flera komplexa steg hundarna måste gå igenom. För att skina ljus på våra hundskötares kritiska vardagliga arbete har vi valt att döpa våra företagspaket efter de fyra övergripande stegen våra hundar går igenom på Hundstallet.