Första gången som hundägare

Att bli hundägare för första gången innebär inte bara att öppna dörren till hemmet, utan också till hjärtat. För 31-åriga Anton från Åre var det aldrig en självklarhet att vänta in ”rätt” tid, men när allt väl föll på plats visste han att det var dags.

– Jag har alltid velat ha hund. Men det har inte känts rätt förrän nu. Jag ville kunna ge en trygg start, finnas där från början och verkligen lära känna hunden i lugn och ro.

Anton jobbar som snickare och bor i en lägenhet i ett villaområde med fjället som bakgård. Med ett flexibelt jobb och närhet till naturen blev förutsättningarna perfekta – inte minst för en aktiv hund.

– Jag hade bestämt mig för att vänta tills jag kunde anpassa livet efter hunden, inte tvärtom. Det handlar inte bara om att gå ut och kissa; det handlar om närvaro, trygghet och att låta hunden vara med, få nosa, träna och upptäcka.

När han fick syn på Louis, en ung blandrashund på Hundstallets hemsida, fastnade han direkt. Och trots att hunden hunnit flyttas från Stockholm till Skåne, tvekade han inte. Anton satte sig i bilen och körde hela vägen för att träffa honom.

– Det kändes rätt från första stund. Han var glad, nyfiken, lugn. Eftersom jag bodde så långt bort fick jag göra ett undantag och ta beslutet direkt efter första mötet, egentligen vill Hundstallet att man träffar hunden flera gånger. Bilen hem till Åre gick över förväntan, Louis låg bara tyst och nöjd i baksätet. En väldigt tacksam hund.

Anton visste att han inte ville ha en valp. Han ville ge en ny chans till en hund som redan fanns. För honom var Hundstallet ett självklart val.

– Det finns så många hundar som behöver hjälp. Jag tycker inte man måste börja från noll. Varför inte ge ett bra hem till någon som redan finns?

Som förstagångsägare kände han både förväntan och viss nervositet. Skulle Louis trivas? Skulle de klicka?

– Jag var orolig för att han inte skulle uppskatta mig, att det bara var nyhetens behag. Men det klickade snabbt, han kände sig trygg hos mig direkt. Det var en fin bekräftelse.

Idag är Louis med honom överallt: till jobbet, i skogen, på skidturer. Han har blivit en naturlig del av vardagen.

– Jag lever som jag alltid gjort, men nu med sällskap. Det är inte en enorm förändring, men det blir mer rörelse, fler turer ut i alla väder. Och det är fint. Han är min svans.

Anton vill gärna peppa fler som funderar på att adoptera en hund, men kanske tvivlar på om de räcker till.

– Man behöver inte vara perfekt. Prata med Hundstallet – de känner hundarna och kan guida dig till en individ som passar. Det handlar inte om ras eller utseende. Det handlar om personlighet och kemi.

För Anton blev det starten på något större än han kunnat föreställa sig.

– Louis betyder allt. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde det här – det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare. Men då hade det inte blivit just han. Och det var honom jag väntade på.