Här kommer en hälsning från en av värmlandshundarna i sitt nya hem.
Hej! Jag är en av Värmlandshundarna, som vill berätta lite om mitt liv idag.
Då hette jag Kee men jag hade lite svårt att uppfatta mitt namn när min nya familj tjoade på mig, men när de plussade på lite och i stället sade ”Nikee” då blev det lättare.
Det kändes lite pirrigt när Jonas kom och hämtade mig lördagen den 24 oktober, för att se om jag skulle trivas med ett par för mig okända tvåbenta hundar; människor heter det visst. För säkerhets skull slog jag en drill på väggen inomhus, men jag hade inte behövt oroa mig. Där satt en bror och syster (husse och matte) som tittade nyfiket på mig när jag kom in, och de blev så förtjusta med en gång och tyckte jag var söt. Det, ni! De pratade en stund med Jonas och det kändes lugnt och fint, de verkade vara snälla och de hade så snälla händer när de klappade mig. Efter en stund fick jag följa med dem ut och nosa lite, innan de lät mig hoppa in i en rymlig bakdel – kombi heter det – på en bil och så åkte vi iväg.
Vi åkte en stund och det kändes bra på alla sätt. När vi kom fram till vad som skulle bli mitt nya hem och de öppnade dörren till husses lägenhet, då dök det upp en nästanhund och vi glodde på varandra. Nä, det var ingen hund utan en katt, som var svart som natten och som hette De Niro. Det var en hygglig katt och han berättade för mig att han hade bott på ett katthem, tills matte köpte honom och lät honom komma till husse som då hade en annan hund. Nu hade De Niro varit ensam i tre månader, ja, sånär som på husse och matte förstås, ända sedan hans hundkompis Ninni hade gått bort i något otäckt som heter cancer. Han blev glad över att jag kom och jag tyckte om honom nästan med en gång, det kan ju ta en stund även för människor att lära känna varandra. Som syns på ett foto som jag skickar med, myser vi gärna intill varandra och vi pussas och busar med varandra. Härom dagen var det skojigt när husse inte visste var De Niro var, efter en stunds letande hittande han De Niro i en soffa under min svans! Så bra har vi vi det.
Jodå. Jag fick vara hos husse och matte i några dagar för att vi alla skulle känna efter om vi passade för varandra. På tisdagen fick jag åka i bilen igen – det är roligt! – ut till Hundstallet för då skulle det skrivas kontrakt och betalas för mig. Det var snällt av husse och matte, som jag tycker är så hyggliga och roliga.
Nu har det gått en tid och allting känns bara bra. Husse och matte, som jag kallar Skoj-Matte eftersom hon har en egen koja som hon bor i men ofta hälsar på mig och De Niro, är lika nöjda med mig som jag är med dem. Det är matte som håller om mig på det andra fotot, som jag har skickat med. Och så är det så roligt att gå på promenader! Med husse som är pensionär blir det långa och intressanta vändor på alla möjliga gator och torg i Stockholm. Det är gott om andra hundar som vi möter och som jag gärna vill hälsa på, det får jag oftast göra också för deras hussar och mattar. Sedan är det så kul med de tvåbentas reaktioner när de ser mig! De ler och vill klappa och det händer till och med att de går över gatan bara för att få hälsa på mig. Visst är det skojigt? Riktigt festligt var det för lite sedan när en stor lastbil stannade till och han som körde vevade ner rutan och hojtade ett ”vilken fin hund!”. Då blev både husse och jag glada.
Om jag saknar Värmland? Nej, det gör jag inte. Jag har fått ett bra hem, trevliga promenadstråk och många andra hundar som jag växlar några ord med. Att jag också fick en kattkompis gör inte livet sämre, tvärtom. Nu närmar vi oss också något som kallas för jul och det blir säkert spännande. Bara tandläkarbesöket som de säger att jag måste göra innan dess går bra, det låter lite läskigt men behövs nog tror jag. Då får jag säkert lite julskinka som belöning när jag kommer hem. Om jag fortfarande slår en drill inomhus? Näe, det har jag slutat med för länge sedan. Det behövs inte när livet är tryggt och trevligt.
Tillönskar alla hundstallkompisar, både två- och fyrbenta, en riktigt
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR !
Hälsningar
Nikee
***************************************************
Husse Claes Göran och matte Bibi kan bara stämma in i hälsningarna.
Tack för en fin hundkompis, som alla är så förtjusta i.