Det är nu snart fem år sedan vi tvingades ta farväl av vår älskade Happy-vovve från Hundstallet som drabbats av obotlig cancer. Vi hade haft henne i nästan tio år ända sedan hon var valp. Ridån gick liksom bara ner och för vår sorg fanns inga gränser. Vi klarade inte av att gå en kort promenad utan att känna att någon fattades oss. DÅ, ringde Anna från Hundstallet och frågade om vi skulle kunna tänka oss att ta hand om lilla Karlsson, en kinesisk powder puff, under en helg. Han var lite ledsen och behövde extra omvårdnad ett tag. Vi bestämde oss för att ta hand om lilla K. En helg alltså. Från den helgen, för snart fem år sedan blev Karlsson eller ”Lillis” som vi säger ibland, vår nya följeslagare i vått och torrt. Och vilken följeslagare sen! Från att ha varit rädd för allt, sin egen skugga, humlor, prasslade papper, fjärilshundar mm är han nu den mest självsäkra, roligaste och snällaste vovven EVER.
Han älskar att gå långa promenader vare sig det regnar, snöar eller är kallt. Det är väl inte precis vad matte och husse älskar, men vad gör man inte för sin lilla kinapuff.
Skulle lilla herrn inte ligga i sängen när vi går och lägger oss på kvällen kan vare sig matte eller husse somna. Det brukar dock inte dröja länge förrän man hör ljudet av små tassar i trappan och ordningen är återställd. Ibland får vi hämta honom; det brukar ske när han, i högvarv sorterar sina tuggben i mörkret i sin korg på nedervåningen.
Förutom sin tuggbenssamling är SÖK det roligaste Karlsson vet. Även fast husse och matte försöker hitta på nya ställen att gömma på inomhus (blir ungefär samma som alltid), har en ny sida av lilla K uppenbarat sig. Diplomaten Karlsson. Hmm, var har de gömt godiset nu då? Fast han vet.
Lille herr K vid Ålandshav.
Vi är så tacksamma för att ha fått ta hand om denna underbara lilla vovve och hoppas på ett långt, härligt liv tillsammans.
Stort tack Anna! Stort tack Hundstallet!
Eva, Torgny och Karlsson