I juli flyttade vi ut på landet. Den enda fyrbenta familjemedlemmen var då Banjul, en fantastiskt charmig liten gat-hund från New York. Vi bestämde oss ganska snart för att erbjuda hem åt en till hund. Då vi ville vara säkra på att den skulle funka bra med Banjul planerade vi att adoptera en valp. Så blev det dock inte.
I augusti fick vi ett samtal från hundstallet som undrade om vi under en viss tid kunde tänka oss att erbjuda “akut-hem” åt en av deras hundar, Oliver.
Oliver var då en ca 1,5 år gammal Rhodesian Ridgeback-hane som kommit till hundstallet 6 månader tidigare. Han hade hittats på gatan i en förort till Stockholm och plockats upp av polis. Han var chippad med inte registrerad. På Hundstallet hade Oliver med tiden blivit rastlös och rejält busig. Eftersom han var både stor, stark och rätt tuff hittade han inget varaktigt hem. Oliver började få ett rykte att vara ganska oregerlig och hans framtid såg inte vidare ljus ut. Oliver hade dessutom ett sår på ena örat som trots flera operationer inte läkt.
Såklart kunde vi inte säga nej till att erbjuda Oliver ett tillfälligt akuthem. Så länge han inte bråkade med Banjul var han välkommen, och vi såg fram mot utmaningen att få denna dunderklump att bli harmonisk och trivas hos oss.
Första veckorna var Oliver som ett ånglok utan broms. Han hoppade, drog och slet i kopplet, och älskade att använda tänderna som redskap vid lek. Vi hade blåmärken från Olivers tänder precis överallt.
Men en sak var från första dagen helt glasklar; det fanns inte en gnutta ilska i denna hund. Oliver var helt enkelt som en förväxt valp. D.v.s. en valp i en 50kg kropp som gillade att hoppa och tugga på sina nära och kära.
Samtidigt som Oliver med tiden fick hitta en trygg zon i vårt hem fick han också snabbt anpassa sig till vår aktiva livsstil. Det blev många, långa promenader, sociala event, besök hos vänner och familj. Han fick dagligen följa med mig till jobbet på djursjukhus och där träffa nya hundar varje dag. Kvällarna spenderades med allt från salsafester till fotbollskvällar.
Inom en månad hade Oliver blivit en helt ny hund. Han var lugn och trygg. Kommer överens med precis alla hundar och människor. Duktig och lyhörd på att känna av situationer. Han leker mjukt med både små hundar och barn, men rå-busar med hundar av sin egen storlek. Oliver har tränat bl.a. lydnad, rally, och skogsagility. I sommar hoppas vi komma igång med triathlon för hund-ekipage. På gården har vi nu även 4 får som går lösa och som Oliver är fascinerad av.
Bäst av allt gillar Oliver dock att krypa upp på soffan och mysa med resten av familjen.
Vi tycker Oliver är en fantastisk hund. Genomsnäll och mycket kärvänlig fast samtidigt ett riktigt krutpaket Och det där med akuthem övergick så klart snabbt till ett permanent hem.
Oliver är ett levande bevis för hur missförstådda många större hundar är. Hur deras beteende feltolkas som aggressivt och oregerligt när det egentligen bara är rastlöshet och osäkerhet i en mycket energifylld kropp.
Vi är evigt tacksamma att Hundstallet inte gav upp på Oliver, utan gav honom alla chanser att lyckas. Stort tack för vår älskade familjemedlem.
Rebecca och Omar