Diva kom in till Hundstallet för två år sedan som en privat omplacering. Hon hade i sitt tidigare hem blivit lämnad alldeles ensam 12-14 tim per dag. När hon kom till Hundstallet var hon oerhört stressad, kom inte på inkallning, kampade med grenar på träd och buskar och var smått oregerlig. Det Diva verkligen behövde var att hitta ett förstående och kärleksfullt hem att kalla sitt eget, och det gjorde hon! Nedan är deras historia.
Nu i april har det redan gått hela 2 år sen Diva flyttade hem till oss, och därför tänkte jag berätta lite hur det gått samt skicka några bilder!
Jag kommer aldrig glömma det där första mötet med Diva på Hundstallet. Jag hade lagt en intresseanmälan på just henne några veckor tidigare och även mailat och berättat mitt intresse för denna lilla tik som jag inte kunde sluta tänka på. Dessvärre fick jag först till svar att hon var på prov hos en annan familj och som det såg ut så skulle hon nog få stanna där. Några dagar senare blev jag dock uppringd, Diva var tillbaka på Hundstallet och sökte fortfarande en ny familj. Nervösa och spända satte vi oss i bilen och körde till Stockholm. Vi fick ta en promenad med henne i området för att bekanta oss lite och först visste vi inte vad vi skulle tro, i kopplet var det en ganska stressad hund som for runt som en galning.. hoppade upp i träden och hängde i grenarna och var helt manisk med alla pinnar hon kunde hitta. Det var en tjej med mycket energi och kändes väldigt valpig trots att hon hunnit fylla 1,5 år. Vi fick veta att hon på denna korta tiden ändå fått flytta några gånger och även fått spendera väldigt mycket tid ensam. Hon fick följa med hem på prov vilket var lite nervöst eftersom vi hade en hund till där hemma. Visserligen älskade hon andra hundar men hade alltid levt som ensamhund, men jag visste redan i bilen hem att hon kommer aldrig behöva åka tillbaka.
Den första tiden var dock lite orolig. Vår andra hund var inte alls förtjust. Hon gjorde klart att det var hon som bestämde och lät knappt Diva röra sig fritt utan att ha stenkoll på henne. Diva däremot, hon vill bara leka och vara kompis med alla och gjorde allt för att bli accepterad av sin nya syrra. Vilket hon lyckligtvis blev efter ett tag. Idag är dom bästa vänner och det är så härligt att se vilken glädje dom har av varandra.
Efter några månader gick vi en lydnadskurs för att lära känna varandra ännu bättre, hon är väldigt kontaktsökande och klarade kursen jättebra. Nu till sommaren har vi tänkt anmäla oss till en kurs i personsök då hon älskar att jobba med nosen. Till hundarnas stora lycka flyttade vi ifrån lägenheten i stan till ett hus på landet för lite över ett år sen. Dom får springa i skogen varje dag och vi har en stor trädgård som dom kan strosa runt i. Vi fick veta av vår kontaktperson på Hundstallet att hon kunde ibland reagera på män i ”arbetskläder” och det har verkligen stämt … Med det nya huset kom också renoveringar och en massa hantverkare som hon inte alls känt sig bekväm med. Hon blir väldigt osäker när det kommer män hon aldrig träffat hem till oss vilket vi fortfarande jobbar aktivt med att det ska bli bättre. Hon är så otroligt kärleksfull, kontaktsökande och fullkomligt älskar människor. Så det känns jobbigt att se när hon blir otrygg och osäker. Ger man henne lite tid brukar det dock oftast gå över ganska fort om hon känner att hon kan lita på dom. Och när hon väl litar på dig lämnar hon inte din sida. Hon ligger helst i ditt knä och är generös med sina pussar. Hon har så enormt stor personlighet denna hunden och hon ger oss så många skratt. Hon vill hänga med på allt och är väldigt okomplicerad. Hon åker bil, buss, tåg, traktor och båt utan problem. Sitter snällt på bryggan i hamnen på våren/ sommaren eftersom husse jobbar med båtar. Hon är perfekt för oss och passar vår livsstil väldigt bra. Hon är roligt aktiv och är gärna ute i timmar, samtidigt som hon älskar att ligga under sin filt i soffan och mysa.
Jag är så tacksam över att vi fick förtroendet att bli hennes nya familj. Jag tror absolut att det var meningen att hon skulle hamna hos oss och hon ska aldrig behöva flytta igen.
Ni gör ett fantastiskt jobb!
Vänligen,
Felicia & Adam
Diva & Vilda