Chili har hittat hem
Kommer ni ihåg den vanvårdade hunden Chili? Här kunde ni läsa om hennes historia: https://hundstallet.se/aktuellt/hundar-i-fokus/chili-behover-er-hjalp/
Chili uppmärksammades i bland annat nyhetsmorgon och på facebook. Vi fick in den hjälpen vi behövde och Chili kunde snart flytta till en ny familj.
Här berättar den nya familjen om hur Chili har fått det:
Det har förvisso inte gått så lång tid sedan den femtonde maj, då vi hämtade hem Chili. Men det ändrar inte det faktum att allt känts självklart från vårt första möte. Hon är den vänligaste och mest kärleksfulla pärla vi någonsin kunnat önska oss.
Chili har återhämtat sig så fint, hon orkar mycket mer och rör sig bättre. Vi tränar efter en metod som vi kallar ”mulle-rehab”, en träningsform som Chili uppskattar väldigt mycket. Dvs dagligt skutt och skoj över stockar och stenar!
Även om det nu är mycket spring i benen så är hon i hög utsträckning en betraktare. Hon har mycket att ta igen, många detaljer som ska sättas in i ett sammanhang. Dofter och synintryck ska bearbetas. Och när orken tryter tar hon sig en lur, i soffhörnet eller ute i grönskan.
Dagtid är det Chili och jag, matte, som kamperar ihop. Men ibland måste även en matte lämna hemmet och det är inte några av Chilis gladaste stunder, milt uttryckt. Hon lämnas aldrig helt ensam, vi pusslar och planerar så att någon av oss alltid ska finnas till hands, men är det inte matte så räknas det liksom inte. Det är ju en stressfaktor för hela flocken, men med tålamod och konsekvens ska det nog bli ordning på den oredan också.
Vi har försökt stimulera henne till lek, men det har inte varit så framgångsrikt. Bollar och pipleksaker tittar hon bara på och när vi försökt busa mer fysiskt, med kroppen, kommer hon istället nära och vill gosa.
Men det är väl så, allt har sin tid. Och i dagsläget är det inget som går upp mot närhet. Det spelar egentligen ingen roll vad vi hittar på tillsammans, det finns ändå inget som går upp mot Chilis favoritsyssla; att vara nära. Riktigt, riktigt nära.
Det finns dock en sak som får glädjen att riktigt spritta i hennes kropp. Det är när hon får bada! Hon skuttar fram och tillbaka i vattnet och ser så glad och lycklig ut. När leken så tagit ut sin rätt somnar hon på trasmattan på stranden och börjar så småningom att snarka. Då är det matte, som ligger tätt intill, som känner lyckan värma i kroppen.
Vi önskar alla vänner, på Hundstallet och runt om i landet, en riktigt skön sommar!
/Anette, glad och mycket stolt matte
