Jag känner Tobys uppfödare sedan innan, därför hade jag Toby i tankarna redan innan han blev såld när han var 8 veckor. Men av någon anledning blev det inte så då.
Toby flyttade till en familj men de sålde honom igen när han var 5 månader. Jag försökte köpa honom då men fick ett meddelande att han var såld och de ville inte berätta till vem. Familjen bröt all kontakt med uppfödaren och nu var Toby borta. Vi visste inte var han fanns och vi försökte verkligen hitta honom. PLÖTSLIGT gick larmet i hela corgivärlden när Toby hamnade på Hundstallets Instagram strax före jul 2016. Var det verkligen uppfödarens Toby? …och det var det ju! Vilken lycka efter ett halvt år i ovisshet.
Uppfödaren kontaktade Hundstallet i panik innan någon annan skulle hinna köpa honom. Det är bra att veta att Hundstallet ALLTID kontaktar uppfödaren först till hundar med stamtavla. Hon gav sitt godkännande till att jag fick köpa honom. Jag skickade in en ansökan och blev godkänd av Hundstallet också. Hundstallet i Skåne hade precis öppnat och Jenny Lindahl körde ner från Stockholm den 7 januari 2017 för ett besök och tog Toby med sig. Uppfödaren och jag körde ut för att träffa och hämta honom. Jag hade min tik med för att de skulle få känna på varandra ute i en rastgård.
”Det blev precis som det var en mening, att han skulle bli min till slut.”
Det är skönt att ha en uppfödare där jag får stöd och råd när jag behöver. Vi har delat allt. Både framgångar och motgångar.
Nu började en svår tid för oss alla tre. Jag tog semester för att ge honom en bra start. Han var mager och hade pälslösa fläckar i huvudet och på öronen. På magen och bröstet hade han utslag. Hundstallets veterinär skrev ut medicin mot ohyra som vi fick med oss hem. Efter många om och men och med olika proteinuteslutningar så kom vi fram till att han hade nötkötts allergi. Nu blev han fin i huden igen och pälsen växte ut. Det var inga problem att få upp honom i vikt. Toby var mycket frusen så jag fick köpa varma kläder till honom.
Toby var stressad och hade svårt att finna ro. Han försökte ta kommandot över mig och markerade med kiss inomhus. Min tik morrade på honom konstant i 14 dagar. Det tog nog en vecka, fjorton dagar innan vi lärde känna varandra och att vi fick bra rutiner. Han började också då söka kroppskontakt.
Toby har mycket svårt för att möta hundar som han inte känner och så är det fortfarande. Jag har försökt att jobba bort detta med olika metoder utan någon framgång. Den metod som fungerar bäst är ”Sladdermetoden” men då måste den andra hunden vara på ganska långt håll. ”Sladdermetoden” är att han ska titta på mig när han ser en hund för att få godis. Sedan går vi åt motsatta håll en bit.
Kenzie och Toby har haft en egen box på hunddagis, p.g.a. hans problem med hundmöten, och det har fungerat bra. Nu har Kenzie och Toby fått en ganska bra relation. Den relationen har bara blivit bättre för varje år.
Vi är ett gäng som tränar hund ihop. Det är bl.a. Tobys farmor och faster vi träffar. Jag har kört rallylydnad med Kenzie så det skulle vara kul att prova det med Toby också. MEN jag fick börja från början med att lära Toby gå fot i koppel och att bara finnas tillsammans med andra okända och i annan miljö. Han blev SÅ stressad och osäker. Efter ett tag gick det bra att utföra övningarna och jag anmälde oss till Tobys första tävling i rallylydnad. Ha, ha! Det var en bra avstämning om man säger så. Det tog drygt ett år innan jag anmälde honom till nästa tävling. Då gick det bättre! Han blev uppflyttad till fortsättningsklassen på två månader. Nu började våra ”Sticka från matte” problemen eftersom han går banan utan koppel då. Jag avbryter tävlingskarriären och passar på att kastrera honom.
Toby var kryptokid. Han slutade att markera inomhus men motståndet för andra hundar blev inte bättre alls. Ett år senare startar vi i fortsättningsklass igen. Då ger han jättehöga poäng och sticker inte från matte. På en månad är han uppflyttad i avancerad klass. Premiären i avancerad klass gjorde vi på MYDOG i Göteborg med två tävlingar på två dagar. Vi bodde på Gothia Tower. Toby och jag träffade Anders Bagge och Johanna på en afterwork en av kvällarna. De är så underbara och hälsade gärna både på Toby och mig. Vi träffade även Fredrik Steen.
Första dagen tog han godkänt resultat och en 3:e placering. Andra dagen var Toby ”dagen efter ” och segade sig igenom banan. Inget bra resultat. Vi hann även att tävla tre tävlingar, hösten 2020, innan allt stängdes ner. Vi blev uppflyttade i mästarklass. Av de tre tävlingarna stack han ifrån mig två varav en blev vi diskade i. Toby älskar alla människor och ville därför hälsa både på domaren och en funktionär utanför banan. Nu har jag bestämt att inte starta Toby i mästarklass förrän jag har fått bukt med detta.
Jag har tänkt mycket vilken aktivitet som skulle passa Toby där han kan slippa möta andra hundar och inte behöva vara lös. Sedan något år tillbaka har jag introducerat honom i NoseWork och specialsök hemma. Till en början gick det inte så bra eftersom han var slarvig och klumpig. Jag tränar och tävlar Kenzie i både NoseWork och specialsök så nu var det dags att lägga krut på Toby också i dessa grenar. Kenzie och Toby har en träningsgrupp som de tränar i varje vecka. De tränar en dag var för att få egentid. Jag anmäler dem till träningstävlingar för jag tycker det är bra träning. Detta har givit mycket bra resultat för Toby med att han är mycket mer doftsäker och hittar gömmorna snabbt. Han har också fått en mycket bra markering av gömman. Med lite mer rutin så kan han också tävla officiellt, och som jag tror, med bra resultat.
Toby har varit hos mig i cirka 5 år. Han är mycket ”valpig” och glad i sitt sätt och alla människor älskar honom och han dem. Toby älskar också de hundar som han lär känna. Han är en mycket mysig hund men han har fortfarande svår att kramas.
Tack uppfödaren och Hundstallet för att jag fick förtroendet att ta hand om Toby!
/Marie-Louise Westerdahl