Det var i januari i år som vi första gången gick in på Hundstallets hemsida och läste på hundar som sökte nytt hem. Vi fastnade för Otto på en gång och kommenterade att han var så fin. Vi kände däremot inte att vi var riktigt redo för en ny hund ännu då vi fått avliva vår älskade hund vi haft i 15 år (en Siberian Huskytik) några månader tidigare. Vi återkom till sidan var och varannan dag för att se om Otto var kvar. I mars ändrades presentationen om honom och vi bestämde oss för att lämna in en intresseanmälan. Båda våra barn hade också sett honom på hemsidan och vi längtade alla efter en hund igen. Jonas som ändå var på genomresa i jobbet vid ett tillfälle i mars passade på att hoppa av i Alingsås och besökte Otto en första gång.
Snart därefter reste familjen för att träffa Otto tillsammans. Vi upplevde att han var stor, pigg, väldigt lekfull och kontaktsökande. Efter en liten promenad och socialisering med Otto satt han snart i bilen på väg hem till Örebro. Första natten var lugn och vi upplevde att allt gick över förväntan.
Han upplevdes på en gång väldigt lyhörd och nyfiken.
Och det tog inte många timmar innan han hoppade över staketet till trädgården för att kolla omgivningarna.
Otto fungerade bra att gå i koppel med redan från början men var inte något vidare med dragsele. Det fungerar nu bättre och bättre efter regelbunden morgonlöpning och MTB-turer med Jonas. Otto älskar allt som rör sig i skogen och när han får korn på något vilt, speciellt en hare eller älg så gör sig Ottos styrka och storlek sig påmind!
Det märktes att Otto inte varit i ett hem på länge och han ville gärna vara i köket bland alla goda dofter. Vi var hemma första veckorna på heltid.
Hundluckorna mellan kök, uterum och hundgård satt på plats redan då Otto kom och snart valde han att sova ute på nätterna då han har möjlighet att röra sig som han behagar.
Vår yngsta dotter tyckte Otto var lite stor och väl busig i början och var lite avvaktande. Nu, drygt fyra månader senare är de bästa lekkompisar och Otto älskar när hon jagar honom i trädgården!
Han tog med sig sin förkärlek till sina leksaker från Hundstallet, speciellt de som piper. Han älskar också att bli kelad med, det bästa han vet är att bli kliad på magen. Så länge Otto får vara med är han nöjd och glad. Om en hund kan le så kan Otto det!
Största skillnaden på Otto idag är att han lättare kan varva ner. Första tiden hade han svårt att komma till ro och behövde hjälp genom lugna smekningar. Han vill fortfarande gärna använda tänderna när han busar eller misstycker men går lättare att avbryta. Det var också något vi fått information från Hundstallet. Vi var därför förberedda på att det var något vi behövde jobba med.
Otto är inkännande på den han träffar och är personen lugn så är han lugn. Att vara ensam är något Otto inte gillar men något vi övar på. Vi tror att han är rädd att bli avvisad ur sin flock. Han har också svårt med hundmöten och blir väldigt offensiv. En nackdel med att bo på landet då vi mestadels träffar samma hundar. Nu får vi åka in till stan för att öva detta. Han är däremot helt obrydd över trafik, cyklar och allt annat i staden.
Vi tycker Otto är en underbar hund som ger oss mycket glädje och motion! Han känns som en självklar del av vår familj och vi är glada att vi vågade skicka in den där intresseanmälan i mars!