Nikita är en gåva som kom in i våra liv den 29 december 2016 och nu ska jag som är matte säga några ord.
Vi hade lite uppförsbacke under sensommaren/hösten. Först var vi tvungna att ta farväl av min mamma som inom en tidsperiod av 2 ½ vecka gick från ”fullt frisk” till att avlida i sviterna av en säkerligen långt framskriden cancer. Därefter hann det gå cirka 2½ vecka till och vi var tvungna att ta avsked av vår 13 ½ år gamla trotjänare en Tyska Jaktterrier. En flock på fyra tajta medlemmar halverades. Det var jättetungt men livet är ju på något vis tvunget att gå vidare trots smärta och sorg. Som hundägare är man ju bekant med alla andra hundägare i stadsdelen där man bor. Det var många som frågade om vi inte skulle skaffa en ny hund. Å nej svarade vi. Vi kan inte ha någon hund. Det var nämligen så att min mamma var dagmatte åt vår Tyska Jaktterrier i alla år. Eftersom bästa hundvakten inte längre var med oss så fanns det inte på kartan att vi skulle kunna skaffa en ny hund. Det gick ju liksom inte.
Jag minns inte riktigt om det var på Facebook eller Instagram som jag såg en bild på Nikita och lite kort info om hennes meritlista. Det jag såg och läste gick rakt in i hjärtat och jag kände starkt att jag och min man skulle kunna vara dom som ger Nikita guldkant på livets höst. När det var julmarknad i december på Hundstallet så lurade jag med mig min man dit och tänkte att man kanske kunde få en skymt av Nikita. Det fick vi. Jag gick snabbt förbi hennes box och ville inte riktigt titta. Rädd för att bli för kär i henne när vi ändå inte skulle ha någon hund. Det gick emellertid inte att glömma henne. I mellandagarna blev jag uppringd från Hundstallet och vi fick möjlighet att komma och träffa Nikita. Efter en promenad med henne och samtal med Jenny så fick bestämde vi oss för att låta Nikita få följa med oss hem på prov.
Vi hade förberett hemma med en mysig bädd. När Nikita kom hem sprang hon runt i lägenheten och sen landade hon i bädden. Vi upplevde att hon fann sig väl tillrätta mycket snabbt. Nästan med detsamma kändes det alldeles självklart att hon skulle stanna hos oss. Att vi skulle bli hennes för alltid hem. När det gäller vår tidigare hund så levde vi väldigt nära henne och hennes bästa var det mest självklara. Detsamma kommer att gälla för Nikita. Hon kommer att vara med på mattes jobb dom två veckor som husse jobbar utomlands och sen har hon ledigt och kvalitetstid med husse i två veckor. Vi hade alltid med vår tidigare hund överallt och självklart gör vi likadant med Nikita. Hon har redan varit med på ett flertal restauranger /pubar/caféer. Det finns så många trevliga ställen i Stockholm dit fyrbeningar är välkomna. Hon är cool i sådana miljöer och finner sig väl tillrätta.
När vi är hemma tycker Nikita om att ligga i sina bäddar och hon har inte mindre än fyra stycken utplacerade hemma i lägenheten. En av favoritplatserna är bädden i fönstret där hon gillar att ligga och mysa eller sitta och spana.
Nikita är väldigt väluppfostrad och kan alla kommandon inklusive en del cirkuskonster. Hon är lydig och lätt att ha å göra med. Men rätt som det är sätter hon igång och busar och då kan man inte tro att hon nästa gång ska fylla 11 år.
Lilla Nikita är som ett väsen och vi är så glada att våra vägar korsades. Hon skänker sådan energi och glädje och vi ser fram emot många fantastisk år med denna ljuvliga hund hälsar Gunilla och Bertan.