Som många har sett och kunnat följa i programmet Bagges Hemlösa Hundar så började Heros liv väldigt dramatiskt. Han hittades långt ut i skogen, dumpad och lämnad att dö i sin ensamhet. Ett ögonblicksbeslut av Hundstallet gjordes och tack vare alla hundvänner i landet kunde han få den vård och hjälp som behövdes. Därpå följde sedan en oviss tid om han trots vården han fått, skulle klara sig undan neurologiska skador eftersom han konstaterades positiv för valpsjuka. Det var för 9 månader sedan. Här kommer nu en hälsning från Hero och hans nya familj!
Det är mitten av Maj och Hero har varit en del av familjen i lite mer än fyra och en halv månad nu. I helgen är vi helt ensamma hemma, han och jag, medan resten av familjen är ute på egna äventyr på olika håll. När allting planerades in tänkte jag att vi skulle passa på att dragträna ett par pass och ta en dagsvandring under de här dagarna men det blir ju sällan som man tänkt sig. Hero har varit lite låg hela veckan efter att ha åkt på ett rejält magras av allt gott vildsvinsbajs som han lyckades snappa åt sig under en löprunda i skogen. Det och den plötsliga sommarvärmen vi haft den senaste veckan har tagit på hans energi och han är för tillfället helt nöjd med promenader och att lalla runt på vår lilla trädgårdsplätt.
I skrivandes stund leker han med en alldeles rund sten som han själv hittat och grävt upp i ett hörn av plätten. Han är galet nöjd över att ha hittat en boll som inte går sönder så fort man ser på den. Att det spöregnar, åskar och haglar till och från bryr han inte sig det minsta om. Huskys är ju designade för väder.
Hero älskar att vara ute mer än någonting annat. Fick han bestämma skulle vi aldrig gå in. Jag håller med honom men tyvärr lär man ju gå in ibland, även om vi gärna sover ute i solstolen tillsammans någon natt då och då och jag har köpt en kokplatta så att vi kan laga mat utomhus.
Första gången vi träffades minns jag att jag beskrev att jag upplevde honom som ”väldigt cool, nyfiken och orädd utan någon som helst skärpa”. Jag prickade nästan helt rätt, han är otroligt cool och orädd. Han tar alla nya situationer med en klackspark och reagerar inte över huvud taget på nya omgivningar, underlag eller ljud. Han knallar glatt på över gallertrappor, de smala spängerna över slussarna, genom trånga mörka källargångar och allt annat vi ger oss på. Det är ju bra på många sätt men eftersom han inte har mycket respekt för höjder och isar bland annat, och dessutom är galet nyfiken på allt världen har att erbjuda så krävs det att man är uppmärksam på vad han håller på med hela tiden annars kan han lätt sätta sig själv i knipa.
Vi brukar skämta om att han går genom livet med en blandad inställning av Pippi Långstrump (Det här har jag aldrig testat förut så det klarar jag alldels säkert.) och en spelmissbrukare på casino (Nu har jag testat femhudrasjutton gånger utan att det har funkat så den här gången måste det ju gå.)
Däremot har han en gnutta skärpa som gärna glimtar fram om han inte gillar någon eller något. Nikos bästa vän till exempel, har ett jätteskägg som Hero har väldigt svårt för och han har fått höra av Hero att han borde klippa sig och byta jobb. Nu har han ansat skägget och bytt jobb så Hero är på god väg att acceptera honom och det är ju tur det för vi kommer att tillbringa ett antal dagar tillsammans på vandringslederna framöver. Skämt åsido så talar han tydligt om ifall han inte gillar något och om man inte respekterar det kan han bli riktigt irriterad. Han är en tuff individ som måste bemötas med respekt och aldrig med ilska. Jag älskar när han visar folk att man kan behandla en hund med respekt även vid en tillrättavisning. För hur man än vrider och vänder på det så är han en energisk unghund med dålig känsla för personliga gränser och kan vara riktigt jobbig emellanåt och ibland behöver han få höra att det räcker.
Det här med personliga gränser och hur man för sig bland andra levande varelser är något vi jobbar med varje dag. Han har ju missat mycket socialisering eftersom han har varit så sjuk och suttit i karantän och vet därför inte riktigt hur man ska bete sig alla gånger. Han kan bli lite väl hårdhänt och närgången ibland och förstår inte vad folk och hundar klagar på när han går för långt. Men när man tänker tillbaka till när han först flyttade in har han gjort enorma framsteg på väldigt kort tid och jag tvivlar på att det kommer att vara ett bestående problem. Över lag är han en väldigt enkel individ som väldigt tydligt talar om vad han vill och inte vill.
Han har även en del väldigt skojiga egenheter. Till exempel så har han ratat alla hundbäddar i hela huset för köksbordet. Familjen har till slut gett upp kampen om matbordet, nu äter vi vid köksbänken istället och köksbordet heter numera Heros bord.
Han gillar inte heller att få helt vanligt, tråkigt torrfoder ur skål. Endera vill han jobba för maten eller få skålen berikad annars går han runt och gruffar och häller ut maten på golvet innan han äter den. Sover han inte på köksbordet så sover han gärna i badkaret och vatten smakar allra bäst direkt ur kranen. Nu måste vi bara lära honom att stänga av den också annars kommer snart vattenkostnaderna att tas ur samfälligheten. Och så har han mycket bestämda åsikter om att Niko borde sluta snusa.
Som biverkning av valpsjukan har han väldigt dåliga tänder. Det blir så om valpar får hög feber under tandutvecklingen. Vi borstar hans tänder morgon och kväll och träffar en tandspecielist regelbundet och som det verkar så kommer han att få ha smärtfria, väl fungerande gaddar liver ut, även om de aldrig kommer att bli fina. Vår tandspecialist förklarade så bra för oss vad hans ryckningar i ansiktet beror på. I korta drag så har han fått ärrbildningar på några nerver så de skickar ut fler rörelseimpulser än lugnande impulser vilket resulterar i att musklerna rör sig konstant. Det är ingenting som han lider av eller ens märker av själv och det kommer inte att bli värre eller utvecklas till någonting annat i framtiden och det är ju otroligt skönt att veta.
Hero är nu en pigg, glad, smart och bestämd liten slyngel med otrolig aptit och värdig intigritet. Vi har kommit igång med dragträningen, både med kickbiken och löpningen och han älskar det! Vi tränar på mycket kroppskontroll och balans också som förberedelse inför vår inplanerade tripp till Kebnekaise i höst. För skulle det inte vara en galet bra revanch om han kan stå på toppen av Sverige ett år efter att någon bara lämnade honom i skogen för att dö?
Jag måste fortfarande se till att vi tar det lite lugnare än vad vi egentligen vill med tanke på att han är så ung.
Vi älskar Hero så otroligt mycket och kan inte med ord förklara hur glada vi är över att Anna bestämde sig för att ringa till just oss när han blev redo att flytta till ett eget hem. Hur glada vi är över att har haft världens mest fantastiska jourfamilj och hur glada vi är över all hjälp han har fått av alla er. Sagan om Hero började illa, fortsatte om möjligt ännu värre för att sedan vända till det bättre tack vare alla vackra själar där ute. Nu är vi några kapitel in och jag hoppas och tror att han kommer att få många, ljusa, fina, händelserika kapitel till innan han till slut når slutet på sagan.
All kärlek till Er /Hero med familj