Kommer ni ihåg den äldre schäferblandisen Bonnie med den sorgsna kloka blicken? Hon sökte ett hem som kunde ge henne den trygghet och stabilitet som hon saknat tidigare i livet. Många vågar inte chansa med att ta en så pass gammal hund för att man är rädd för att förlora den inom en kortare framtid, men Bonnie fick en andra chans och lever nu ett underbart seniorliv hos en fantastisk familj. Nedan är deras historia.
Bonnie och hennes sorgsna kloka blick. Bilden låg uppe på Hundstallets hemsida då när hon sökte efter sitt nya hem.
”Vi hade funderat ett tag på att skaffa hund, men vi har ett aktivt liv med en del resor på helgerna och det kändes aldrig helt rätt. Tills vi en fredag kväll i november såg Bonnie på Hundstallets hemsida. Vi la direkt in intresseanmälan och redan på måndag morgon ringde Jenny och ville prata lite. Senare den veckan fick vi träffa Bonnie för första gången.
Det första vi mötte var en väldigt energisk tioåring som störtade ut i receptionen på Hundstallet och skällde och skällde för att liksom berätta något för oss. Hon ville komma ut. På promenad. Och så blev det naturligtvis. Vi gick på promenad, eller vad man kan kalla det – Bonnie drog väldigt i kopplet och det var bara att hänga på. Hon var förvånansvärt stark denna gamla dam. 🙂 I rastgården var hon lekfull och sprang runt och hämtade saker vi kastade, kom tillbaka och ville att vi skulle kasta igen. Det var ett trevligt första möte.
Måndag 20 november återkom vi till Hundstallet för att hämta henne för en provvecka hemma hos oss. Hon följde gladeligen med oss ut och hoppade direkt in i bilen. Inga konstigheter. Väl hemma i huset gick hon nyfiket omkring och nosade.
Hon var hos oss på prov en vecka för att se hur vi skulle trivas med varandra. Jag – husse – bestämde mig redan när vi träffades på Hundstallet, att jag aldrig, aldrig kommer att släppa den här hunden. Matte, som har haft ett par Leonberger tidigare, varav en som var väldigt beskyddande mot henne och därför jobbig på promenader, var nog lite mer avvaktande. Det var viktigt för oss att under veckan ta reda på om hon skulle funka i vårt liv med tonåringar, mycket aktivitet och mycket bilåkande. Men det allra viktigaste var förstås promenaderna och hundmöten. Det behövde fungera helt enkelt. Vi jobbade hårt med henne under veckan och fick även hjälp av kunniga på Hundstallet och kände till slut att ”det här kommer att bli bra”.
Bonnie är en fantastiskt trevlig hund. I början var hon snäll och ödmjuk, men lite avvaktande och tydde sig inte speciellt till någon, alla var liksom välkomna. Efter några veckor märktes det att hon tog för sig mer och mer; soffan tyckte hon var hennes plats, Lill-mattes säng var också hennes säng, hon liksom intog rum för rum i huset och det märktes tydligt att hon nu hade accepterat oss som en del av hennes flock. Inne är Bonnie jättelugn, rör sig inte mycket, men ute är hon en helt annan hund. Hon har mycket energi, springer runt, leker gärna med någon av sina bästisar, Golden retrieverhanarna Ozzy (1 år ) och Boris (5 år) och försöker hänga på och matcha deras energinivå.
Vi vet ju inte så mycket om Bonnies tidigare liv och vad hon har varit om eller fått vara med på etc., men nu är hon med på allt vi gör och företar oss. Hon åker mycket bil och hoppar in i husses bil så fort bakluckan är öppen i fall något kul är på gång, hon går långpromenader i skogen och vid vattnet, hon är med på danstävlingar, hon har bott på hotell flera gånger, hon åker båt med oss till landet, hon solar på bryggan, hon ligger och myser i trädgården, hon funkar socialt i alla sammanhang och träffar både barn och vuxna med samma glädje. Även veterinärbesök har vi varit på och hon är lika snäll då som annars och all hantering funkar superbra. Snart skall hon också bli husvagnshund och bo i husvagn en vecka när vi är på dansläger. Men det kommer funka lite bra som allt annat. 🙂
Vilken tur vi har haft som fick Bonnie! Hon är en otroligt mjuk, känslig, vacker, klok och snäll hund. Bonnie är fantastisk i sitt sätt mot omvärlden, lätt att ha att göra med och vänlig mot alla. Alla som träffar henne blir omedelbart väldigt förtjusta i Bonnie. Och vi i familjen älskar henne förstås jättemycket.
Hon är nu oftast duktig vid hundmöten, om än väldigt energisk och nyfiken, och hon har en grundlydnad över förväntan, vilket gör allt lite lättare.
Tack Hundstallet – inte bara för att vi har fått en fantastisk och otroligt älskad hund – utan för att ni ger så många hundar samma möjligheter! Och till alla därute; våga ta en äldre hund! Det är makalöst!
Kram,
Uffe och Linda”