Djursamlande, ett mångfacetterat problem

Vi får in många hundar till våra anläggningar varje år, en del av dem kommer från endjursamlare. Det är personer som tvångsmässigt samlar väldigt många djur, så många att det blir omöjligt att ta hand om dem. Situationen leder till misär för hundarna som inte får sina behov tillgodosedda och tvingas leva i en enormt bristfällig miljö. När hundarna kommer till oss på Hundstallet är många individer i stort behov av vård och rehabilitering. De flesta har inte fått någon miljö- eller socialiseringsträning vilket gör att många är väldigt rädda och osäkra. 

Osynlig grupp

Djursamlande är en sorts samlarsyndrom. Det finns paralleller att dra mellan de som samlar på saker och en person som samlar på djur, men det finns även olikheter. Likt personer som samlar på saker ser man att djursamlare ofta har en historia av psykisk ohälsa, en diagnos eller depression som påverkar samlandet. Det finns ett stigma och ofta starka känslor av skam, vilket gör att det här är en grupp som ofta lever isolerat.

Det finns olika typer av djursamlare och variationer i omfattningen av samlandet. Det leder till att en del djursamlare är svårare att nå och motivera till behandling eftersom de inte själva förstår att de är sjuka. De som är mottagliga för behandling undviker många gånger att ta hjälp för att de förstår att de kommer att bli av med sina hundar. Vilket gör att det här är en grupp som sällan har kontakt med myndigheter eller vården.

Omhändertagande

Länsstyrelsen gör vanligtvis ett omhändertagande av alla hundar när ett djursamlarärendeupptäcks, djurägaren får även djurförbud. En person som samlar på djur klarar inte att skiljas från sina hundar och det skapas ett väldigt starkt ångestpåslag vid tanken på en separation. Många gånger kan det vara så påfrestande för en djursamlare att separeras från sina djur att de till och med har svårt att ta hand om avlidna hundar. Det är därför inte ovanligt att det hittas avlidna djur i bostaden förvarade i exempelvis frysfack. 

Det finns ofta ett omfattande behov av sanering av miljön där ett stort antal hundar har levt isolerat under längre tid. Det är vanligt att hundarna inte får komma ut på promenader, vilket leder till att de uträttar alla sina behov inomhus. Det blir snabbt en hälsoskadlig miljö som ger stora konsekvenser för de som lever där.

Vad säger djurskyddslagen?

Vi har en lag i Sverige Djurskyddslag (2018:1192) den är till för att skydda djuren, där står bland annat:

”1§ Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.

2§ Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att 1. deras välfärd främjas, 2. de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), och 3.beteendestörningar förebyggs. 

4§ Djur ska ges tillräcklig tillsyn.

Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten som är av god kvalitet. Foder, vatten och utfodringsrutiner ska anpassas efter djurets behov.”

Djursamlare bryter vanligtvis mot djurskyddslagen på flera punkter, trots det fälls de sällan för brott. Anledningen kan vara att vanvård inte anses vara ett tillräckligt allvarligt brott jämfört med exempelvis djurplågeri eller misshandel av ett djur.

Vad krävs för att hjälpa den här gruppen?

Processen kring djursamlare leder sällan till behandling. Återfallsrisken är 99% vilket leder till att medparten skaffar nya djur kort efter ett omhändertagande. Bristfälliga resurser gör det svårt för myndigheter att göra täta kontroller och ett djurförbud blir verkningslöst i praktiken.

I dagsläget finns lite kunskap om djursamlare. Det finns effektiva behandlingsmetoder för samlarsyndrom, men de riktar sig mot de som samlar på saker. Behandlingen baseras på KBT (Kognitiv beteendeterapi) i kombination med gruppsamtal och täta hembesök av boendestödjare. Behandlingen sker under lång tid. Tidigare var det vanligt med sanering hos samlare, idag vet man att det inte är det mest effektiva sättet då det ofta ger liten eller motsatt effekt. Den bästa metoden är att låta behandlingen ta tid, där personen själv är engagerad i processen.

”Samlarsyndrom kännetecknas av att den drabbade har stora svårigheter att slänga saker så att hemmet blir belamrat och inte kan användas längre. Tillståndet är ofta kroniskt, svårbehandlat, kan leda till vräkning, hemlöshet och stora samhällskostnader. Konsekvenserna gör att personer med samlarsyndrom ofta är i behov av insatser från både psykiatri och socialtjänst men en samordnad insats från dessa två huvudmän saknas.”

Volen Ivanov, Leg. psykolog och docent vid Karolinska Institutet

Rätt sorts stöd och behandling

Skillnaden mellan samlarsyndrom där man samlar på saker och djursamlande är att det av förklarliga skäl inte går att låta en djursamlare ha kvar sina vanvårdade djur i hemmet. Det är därför svårt att undvika att djurägaren får starka ångestkänslor vid omhändertagande och nödvändig sanering av bostaden. Det behövs mer stöd och insatser för att samla upp djursamlare i tidigare skeden för att påbörja behandling. En del i behandlingen av samlarsyndrom som har visat goda effekter är gruppsamtal, där skapas ett sammanhang där många känner sig mindre ensamma och får möjlighet att ta stöd av varandra. Vi tror att en väg framåt är ett ökat samarbete mellan olika myndigheter. Fler resurser möjliggör för tätare uppföljning och stöd, det behövs även mer forskning för att få kunskap om hur man kan hjälpa den här gruppen.