En hälsning från Whiskey med familj

Whiskey är en liten dvärgpudel. Han kom till oss för 5 år sedan, i april 2011. Jag har tidigare i mitt liv sagt att jag aldrig skulle ha en pudel eftersom jag tyckt att de ser så fjolliga ut. Jag ville ha en större och mer robust hund. Sedan träffade jag min sambo som är pälsdjursallergiker. Jag visste att Hundstallet hade ett flertal storpudlar för tillfället och började bearbeta min sambo för att vi skulle ansöka om att få ta hand om en av dem. Lagom till att min sambo var med på idén om storpudel så var den sista storpudeln utplacerad. Jag fick dock veta att det fanns en dvärgpudel och fick träffa honom. Han såg ut som en blandning av ett ulligt gosedjur och ett popcorn och for omkring med en handske inne på kontoret hos Patrik, som han också bodde hos för tillfället. Han blev rädd för småsaker, men var direkt nyfiken igen, och det var det som gjorde att jag vågade mig på att med honom hem på prov. 

Lille Whiskey var då 8 månader gammal och hade just fått av sig transfixationen på sitt framben efter en fraktur-operation, vilket gjort att man inte kunnat klippa honom. På första promenaden fastnade han i en rosenbuske med sin ulliga päls och ramlade omkull. Dagen efter lyckades jag få tid till ett hundtrim som rakade ner honom i en kort, ”sportig” frisyr. Min sambo föll direkt för den ynkliga lilla varelsen.

Tiden har gått fort och min lille kille har gått från att vara rädd för nästan allt och skälla på det mesta, till att vara nyfiken och tycka att det mesta är roligt. Nuförtiden får jag ofta höra hur trygg han verkar vara. Det han tycker är värst i livet är numera regn och hårt stickigt gräs. Jag är tacksam över att det blev en mindre hund, det har varit väldigt smidigt när man åker tåg och tunnelbana, vilket han klarar med bravur.

Vi har gått flera hundkurser och provat på agility, lydnad, nosework, freestyle mm. Han älskar att träna och dagen efter att han blivit kastrerad kom han och hämtade mig och tog med mig ut i köket och la sig på sin träningsfilt och ville köra igång. Jag fick snabbt fundera på vilka övningar som fungerar att göra med krage och nykastrerad hund.

Rallylydnaden har blivit en favorit hos oss och härom helgen fick han sitt tredje godkända resultat i fortsättningsklass, med endast 1 poängs avdrag. Från att ha behövt titta på allting och lukta på allting och varit nervös för det mesta, så kan han nu gå lös en hel bana med olika moment att utföra, medan människor och hundar går runtomkring! Behöver jag säga att jag är väldigt stolt över den här lille hunden!

FB_IMG_1450424448619 (1)

Stort tack Hundstallet för att jag fick möjligheten att ta hand om min lille guldklimp!

//Matte Elin