Att lära sig trygghet och tillit – så närmar sig hundskötarna de rädda hundarna

Hundarna som kommer in till Hundstallet har ofta tuffa erfarenheter bakom sig. De kan vara oroliga, skygga eller utåtagerande. För hundskötarna börjar då det viktiga arbetet – att göra rädda hundar trygga. I deras egen takt.

text och bild: Karin Wallén

Rädsla kan yttra sig på olika sätt. Men vare sig det handlar om en skygg, räddhågsen hund som försöker gömma sig, eller en som gör aggressiva utfall – handlar lösningen om att få dem att känna trygghet och tillit.

På Hundstallet jobbar alla hundskötare med att skapa förtroende hos hundarna. Men det är Petter Fahlin och Karin Lundberg som har ansvar för träningsprogram och strategier för hur man närmar sig de svåraste fallen.

Karin Lundberg minns särskilt en gång när fyra stora hundar kom in som ett polisärende. Det var två tikar och två hanar, och några av dem var riktigt svåra att hantera. De första dagarna gick det inte att närma sig gallret utan att fradgan flög, och maten var tvungen att skickas in genom en lucka.

Metoden blev att försiktigt och utan åthävor börja finnas i hundarnas närhet, och visa att de inte behövde känna sig hotade.

– Vi gick förbi deras rastgårdar med jämna mellanrum, och slängde till dem någon korvbit. Det var viktigt att inte bli stående där för länge, så att de inte skulle känna sig hotade. Det blir en habitueringsprocess, säger Karin.

När hundarna börjat vänja sig kunde de småningom börja stå kvar lite längre, och snart kunde de även sitta där utanför gallret, och lugnt prata.

– Vi sitter alltid med ryggen till först. Bara sitter där och pratar lite. Man kan hålla på med mobilen och verka som att man inte alls bryr sig om hunden. Ibland sitter jag till och med och läser högt ur en tidning, och under tiden kan jag då och då slänga in någon köttbullebit ibland. Sedan kan jag börja luta mig lite mot gallret. Fortfarande med ryggen till, säger Petter.

Behåll lugnet, och händerna

Det är viktigt att utstråla lugn, menar Karin och Petter. Att själv gå ner i varv, och inte förhasta sig och vända sig fram mot hunden innan den är redo för den typen av kontakt.

– Det misstag vi människor ofta gör är att vi alltid ska sträcka fram våra händer mot rädda hundar. Om man träffar en rädd hund som skäller, och den till slut vågar sig fram för att nosa – då ska man inte sträcka sig fram efter den, utan bara låta den undersöka. Men vi människor vill ofta sträcka fram dem för att visa vår goda vilja. Tyvärr funkar det dåligt på rädda hundar och man riskerar att bli biten när hunden känner sig trängd, säger Petter.

Med de fyra hundarna i fallet som nämndes tidigare, gick det olika snabbt för de olika hundarna att bli tryggare. En av dem kunde Karin koppla efter en dag, och ta ut på promenad. Efter det blev hanteringen betydligt lättare. Med en annan tog det längre tid. Petter bestämde sig för att ta med den tik som var enklast, och sätta sig utanför rastgården där den svåraste av hanarna fanns.

– Det kanske låter fånigt, men jag ville visa honom att vi var vänner, jag och den här tiken som han ju kände. Jag satt där med henne och pratade, och märkte efter ett tag att hanhunden började förändras, säger Petter.

Hunden hade börjat vänja sig vid honom, hans röst, hans lukt, och hans lugna sätt. Ett förtroende hade börjat växa fram. Strax därefter kunde han ta ut hunden på den första promenaden sedan den kommit in till Hundstallet.

– Det är så häftig när det där händer, säger Karin.

– Man märker hur nosljuden förändras. De börjar lukta på en på ett annat sätt. De blir intresserade. Och man blir lite extra fäst vid de hundarna som varit svåra i början. Det blir en särskild anknytning.

Respektera hundens morrande

Förutom att en del hundar är traumatiserade genom hård behandling, finns förstås hundar som bara inte blivit vana att bli hanterade, och även hundar som av naturen är mer misstänksamma mot nya människor.

– Många så kallade urhundar är mer misstänksamma. Det är ju naturligt egentligen. Om vi ser på vargen så är den mycket mer rädd än hunden. Det är något vi har avlat bort hos våra hundar, säger Petter.

Att läsa signalerna hos en rädd hund är inte alltid lika enkelspårigt som man kan tro. Svansen mellan benen har de flesta lärt sig – ett tydligt tecken på att hunden är rädd. Men det finns många fler, mer subtila signaler, och olika sätt att uttrycka rädslan. Den hund som vänder rädslan till ett utåtagerande beteende har kanske lärt sig att det är det enda som fungerar för att hålla andra på avstånd.

Det gäller, menar Petter och Karin, att ta hundars signaler på allvar.

– En hund som morrar kommunicerar och säger oftast att – nu är du lite för nära för att jag ska känna mig trygg. Backa! Det måste man respektera, säger Petter.

Den morrande hunden vill öka avståndet, men om den andra parten ändå närmar sig, kan det till slut gå så långt att hunden biter.

– Alla hundar biter inte. Men det finns hundar som har sagt till jättelänge genom att morra, utan att få mer utrymme, och när den till slut biter och märker att det fungerar för att få avstånd – då lär den sig ju att det är det enda som fungerar, säger Petter.

Passiva, apatiska hundar

På Hundstallet kommer det in hundar med en rad olika beteenden som styrs av rädsla. De utåtriktade aggressionerna är bara en liten del av hela spektrat. Det har funnits många fall av hundar som är så skygga att de bara håller sig undan, och då är det förstås enklare att börja jobba med dem.

– Då kan man gå in i boxen på en gång, och bara sitta där. Eller till och med lägga sig ner och vila. Låta andetagen bli helt lugna. Tänk när du slumrar till lite och plötsligt vaknar och ser att hunden har lagt sig nära dig, säger Petter och ler.

Men vissa hundar som kommer in har också utvecklat ett apatiskt beteende, som kommer sig av att de vet att egna initiativ bestraffas. Karin minns särskilt en sådan hund, som hon till slut nådde fram till.

– När jag tog hem honom som jourhem kunde han ligga blixtstilla och bara titta in i väggen, minns hon.

Han hade lärt sig att lägga locket på alla känslor och instinkter inombords, av rädsla för att bli bestraffad. Idag är Tuff Karins egen hund, och hon har uppmuntrat när han tar egna initiativ. Från det att han började plocka upp leksaker och få beröm för det, har han blivit allt busigare. När han började öppna sig och släppa det förtryck som legat över honom började han först att göra utfall mot det ena och det andra – ett sätt att släppa ut allt han tidigare gått och hållit inne. Men genom positiv träning och ett ökat självförtroende har Karin fått honom att slappna av allt mer, och nu ”skvallrar” han istället glatt när någon närmar sig.

Att läsa signalerna hos en rädd eller obekväm hund är en omfattande skola, långt bortom svansen mellan benen och en darrande kropp. Även subtila medel som att slicka sig om munnen, lägga öronen bakåt, gäspa – kan vara ett sätt för hunden att tala om att den inte är helt bekväm med situationen, säger Karin Lundberg.

– Det kanske låter fånigt, men om jag ser att en hund ger de där subtila signalerna, till exempel när jag ska sätta på ett halsband, så försöker jag visa den att jag ser den och förstår. Jag vänder bort huvudet lite så att jag inte ska verka hotfull, och liksom säger – ja, jag vet att det är lite jobbigt. Men det kommer att gå bra.

 

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn