Månadens hund maj 2018 – Plutten!

Lilla Plutten kom in till Hundstallet som en hittehund. Ingen ägare hörde av sig och då ingen saknade honom blev han överlåten till oss för omplacering. Plutten fick flytta till ett nytt hem men pga ändrade förhållanden kom han tillbaka till Hundstallet. MEN, sagan om Plutten fick det bästa slut vi någonsin kunde önskat oss. Han fick en andra chans och flytta till ett hem som passade honom som handen i handsken, och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Nedan är deras historia:

Redan första gången Plutten fanns på Hundstallets hemsida skickade vi in en intresseanmälan. Det hade då gått nästan två år sedan vår lilla schnauzer Buster lämnat jordelivet alldeles för tidigt. Länge efter det hade vi inga tankar på att skaffa någon ny hund. Saknaden efter Buster var så stor och det kändes konstigt att någon annan skulle ta hans plats i vår familj. Men så dök den där lilla tokiga, skuttiga och rufsiga hunden upp på skärmen och vi var sålda! Skulle vi ha en ny hund var det Plutten vi skulle ha! Tyvärr kom vår anmälan in för sent och Plutten flyttade till en annan familj. Våra hundplaner kom av sig och vi fortsatte livet utan fyrbent familjemedlem.

I september då Plutten återigen dök upp i Hundstallets Instagram-flöde högg vi direkt! Den 22 oktober 2017 fick vi äntligen träffa den lilla spralliga hund som vi njutit av bilderna på de senaste veckorna. Han for in i besöksrummet på Hundstallet, rätt in i hjärtat på familjen Magnusson som om det var den mest självklara saken i världen att han skulle tillhöra oss! Vi var helt sålda alla fyra i familjen, och det kändes så härligt att få ta med honom hem! En liten vit virvelvind med bus i blicken och ett så stort behov av närhet och kärlek. Lika vild och sprallig som han kan vara då han rusar runt i huset med en leksak kastandes i luften, lika lugn och gosig är han då han lugnat sig och kommit till ro nära, nära i soffan eller famnen.

Vår 19-årige son pluggade och bodde hemma under hösten då Plutten kom till oss. William var den som tillbringade mest tid tillsammans med Plutten och det dröjde inte länge förrän de två blev oskiljaktiga. Plutten flyttade helt sonika från vår dubbelsäng och tog plats i Williams säng om nätterna. De kvällar William inte är hemma, går Plutten och lägger sig och väntar på honom i sängen, med huvudet på kudden.

Plutten är en otroligt positiv och nyfiken hund! Han vill gärna vara nära, ligger tätt intill och riktigt trycker sig mot en. Han älskar kramar och klappar och njuter av att bli ompysslad – borstad eller badad. Kloklippning går bra – det är bara tandborstningen som vi får trixa lite med.

Pluttens starka jaktinstinkter gör det svårt att ha honom lös. Vi tränar honom nu i vinter, på någon av Gotlands alla långa sandstränder eller på golfbanan, som är husses och Pluttens arbetsplats. Han njuter av friheten, springer, hoppar, vill ha kontakt med oss – gärna genom apportlekar. Han blir allt bättre på inkallning och kommer om inte annat på busvissling. Men ännu kan vi inte riktigt lita på honom om det kommer en annan hund, eller någon av alla vildkaniner som bor på så gott som hela ön. Här i Visby går han kopplad på promenaderna, men vi har en stor inhägnad tomt och promenaden avslutas ofta med att vi släpper Plutten i trädgården så han får rusa av sig lite. Han kan leka länge i trädgården med en boll eller genom att sprätta runt i nysnön och fånga de flingor han själv virvlar upp. Han ser så härligt lycklig ut då han får springa fritt och leka, utan stress och utan att behöva bli inkallad och kopplad. Han är ute tills han tröttnar, helt enkelt.

Vad Plutten var med om sina första månader i livet vet ingen, men visst har den tiden satt spår i honom. Han kan bli rädd för saker som låter eller som överraskar honom, bullriga män med yviga rörelser, långa pinnar (även golfklubbor, tyvärr), barn och fötter är saker han reagerar starkt på. Vi tränar en sak i taget med stor lyhördhet för hans reaktioner. Vi utmanar honom, men väldigt försiktigt. Det viktigaste för oss just nu är att han ska bli så trygg med oss, att han vågar lita på att vi tar ansvar för och skyddar honom mot det som skrämmer honom. I förlängningen ska han ju bli stärkt och trygg i sig själv. Vi tar just nu två steg fram och ett tillbaka, men vi har tålamod och oändligt mycket kärlek till övers för denna lilla hund…

Hundstallet tipsade oss om agility som aktivitet. Dit har vi inte ännu kommit, men Plutten ägnar sig åt lite vardags-agility och hund-parkour. Han hittar alla möjliga olika ställen att hoppa upp på; stenar, parkbänkar, murar och de betonglamm som står uppställda lite överallt i vår stad. I närheten av vårt hus ligger en skulpturpark där flera olika konstverk i sten står uppställda. Där finns en skeppssättning bestående av säkert tjugo stenblock som Plutten skuttar mellan. Han har sin bestämda vilja och vet precis i vilken ordning han vill bestiga de olika skulpturerna. Och så får man ju godis när man hoppat runt en stund, så klart… Våra promenader är väldigt aktiva, att bara gå längs trottoaren och nosa lite på lyktstolpar är inte riktigt Pluttens grej.

Precis som innan man skaffade barn, kan vi nu ibland undra vad vi egentligen gjorde om kvällarna innan vi skaffade Plutten. Hela familjen är engagerad i honom på olika sätt, och han är ett ständigt samtalsämne. Våra tonåringar kan nog fuska och slingra sig från en rad olika vardagliga sysslor, men med Plutten skulle de aldrig kompromissa. Hans välbefinnande kommer först, oavsett kompisar och annat som lockar. Vi vuxna har fått en ny liten individ som behöver oss och vår omsorg och vi känner alla att Plutten inneburit ett positivt, harmoniskt tillskott till familjen! Ett litet vitt, lurvigt, paket laddat med kärlek!

    

Pssst: Är ni nyfikna på att se Plutten i Bagges Hemlösa Hundar? Kika här »

NYHETSBREV
Prenumerera på vårt nyhetsbrev.