I höstas slog Hundstallet Skåne upp sina portar i Kyrkheddinge utanför Staffanstorp i Skåne. Nu är verksamheten i full gång – med nya utmaningar, lärdomar och aldrig vikande entusiasm.
text och foto: Karin Wallén
Det blåser. Det gör det nästan alltid ute på den skånska landsbygden där fälten breder ut sig, platta och vidsträckta, med undantag för några ensamma popplar och lantgårdar. På den raka grusvägen kommer tre personer gående med varsin hund. Det är promenaddags på Hundstallet Skåne, och vinden för med sig spännande dofter från fälten.
– Det var gäss där ute för ett tag sedan, kanske är det det han känner. Han har mycket jakt i sig den här killen, säger Carolin Lenart, som låter Easy vädra en stund i luften.
Easy är en blandras med ursprung från Portugal, och en hund med mycket energi och vilja att jobba. Innan han kom till Hundstallet Skåne hade han suttit instängd med tillgång till rastgård men utan dagliga promenader. Till slut hade han blivit så apatisk att han satt och stirrade in i väggen.
– Han behöver verkligen få göra saker. Man riktigt ser hur han växer när han har en uppgift – vare sig det är att dra, bära eller jobba med nos och hjärna, säger Caroline.
Easy är en av för tillfället sex hundar som finns på Hundstallet Skåne när Hundstallsnytt hälsar på. Här finns nio stora boxar, men tillstånd för upp till fyrtio hundar om det kommer valpkullar eller hundar som kan bo ihop.
Varje box är rymlig och utrustad med bädd, filtar, leksaker och tuggben. Dessutom finns förstås en lucka där hunden kan gå ut till en rastgård. Men precis som på Hundstallet i Stockholm är tre promenader om dagen regel. Och varje hund har ett eget träningsschema.
Michélle Eriksson stannar till på grusvägen och väntar på att den stora vita amstaffblandningen Emil ska ta kontakt med henne. När han vänder sig mot henne får han genast beröm och godis.
– Han är världens snällaste, men vi måste öva på att gå i koppel. Nu är han ändå mycket bättre än när han kom hit. Då var han mer i luften än på marken, säger hon och skrattar.
Oni, den nyaste hunden i gänget, sniffar nyfiket i åkerkanten. Alexandra Boijsen låter honom undersöka marken en stund innan de går vidare. En bil passerar, men annars är det lugnt längs vägen.
– Folk känner igen oss nu, det är flera som bor i närheten som har blivit volontärer och det är jättekul! Häromdagen blev jag stoppad av en från en granngård som sa att det såg så trevligt ut när vi var ute och gick och att hundarna verkade så glada, säger Alexandra.
Rymligt och trivsamt
Tillbaka på Hundstallet får hundarna komma in i sina boxar för att vila. Alexandra, Carolin och Michélle sätter igång med sina sysslor och byter några ord med personal från Djurens Vänner. Personalutrymmena delas mellan de två organisationerna, och det råder en trivsam stämning i kök och samlingsrum.
Michélle Eriksson, som tidigare var timanställd på Hundstallet i Stockholm ångrar inte en sekund att hon tog chansen till jobbet i Skåne.
– Det här är det bästa jag gjort. Jag kan sakna Stockholm ibland, men jag vill inte tillbaka. Det har varit en fantastisk nystart för mig. Det har hänt så mycket sedan vi satt igång här.
Att starta en verksamhet på ny ort har inneburit många nya lärdomar. Hundstallet har förvisso en hundraårig historia och erfarenhet av att ta hand om och omplacera hundar, men att nyetablera sig på landet i Skåne har inneburit logistiska utmaningar där samtliga anställda har dragit sitt strå till stacken för att allt ska fungera.
Jesper Nylén, som är koordinator för verksamheten i Skåne, har sin bas som hundskötare i Stockholm men åker ner till Skåne tre dagar varannan vecka. Han följer upp vad som händer, är mellanhanden för information mellan anläggningarna, och arrangerar möten med samarbetspartners.
– Det är mycket med det praktiska som är annorlunda och tar mer tid här. I Åkeshov har vi nära till allt, och det finns anställda med en mängd olika ansvarsområden. Här får alla fixa lite av varje, och det är långt mellan allt. Veterinären ligger i en by och apoteket i en annan. Ska man till Granngården för att köpa något så är det flera mil åt ena hållet och ska man sedan till Hornbach är det flera mil åt andra hållet, säger han, och minns hur bara några hyllor och gardiner som skulle upp kunde ta mer tid och energi än någon kunnat förutse.
Det är med pionjäranda de anställda tagit sig an de nya uppgifterna. Allt från vem som ska köpa gem, gummisnoddar, tossor, mjölk, A4-papper och frimärken blir saker man får lösa tillsammans och i takt med att tiden går. Dessutom bjuder den lantliga miljön på andra förutsättningar – både vad gäller promenadvägar och miljöträning.
– Det blir ju lite enformigt att gå på grusvägarna. Vi kan ju inte gå ut på åkrarna och det finns inga skogsstigar här. Så ibland tar vi ett par hundar i bilen och åker till skogsområden, eller till Staffanstorp för miljöträning, säger Michélle Eriksson, och lägger till:
– Ett ord som sammanfattar den här första tiden är – öppensinne. Man måste vara öppen för nya lösningar och tänka helt nytt. Och det har varit väldigt lärorikt.
Blandade sysslor
Samtidigt som de anställda tar hand om rent administrativa sysslor pågår ett ständigt praktiskt arbete. Det gäller promenader, träning, omvårdnad och utfodring – men också allt annat som måste göras. Inne i ett av tvättrummen står Alexandra och laddar en av maskinerna med hundfällar. Det gäller att ta hand om smutstvätten när det blir en stund över.
Hon går vidare till hundköket, där kylen fyllts med grönsaker och frukt som skänks från Ica Supermarket i Staffanstorp.
– Det är till matberikningen, säger hon och pekar på en tavla där det anges vilka spännande ingredienser som hundarna får chans att lukta och eventuellt smaka på den här veckan, utöver den vanliga hundmaten som serveras.
I frysen finns även fryst blod som används till viltspår, och köttbulleglass som personalen gjort åt hundarna.
Michélle benar ut gåvorna
I foderförrådet intill står Michélle och måttar upp små tuggben. Donationer i form av godis, ben och bland annat aktiveringsspel och hundkoppel har tagits emot av människor som vill hjälpa.
– Ibland kommer det någon som har kört många mil bara för att ge en gåva. Det är väldigt fint, säger Michélle.
Ute i personalrummet tar Mathias Pedersen av sig jackan och gör sig beredd att jobba eftermiddags- och kvällspasset. Han är den senast anställda på Hundstallet Skåne, och den som bor närmast. Många av de andra kör flera mil om dagen för att komma till jobbet.
– När jag fick höra att Hundstallet skulle öppna här hörde jag genast av mig. Jag började som volontär, och det ena ledde till det andra. Det är underbart att få jobba med hundar, säger han.
Volontärer och praktikanter
Sedan starten har ett par volontärutbildningar hållits, och sammanlagt 19 volontärer är igång. Men det behövs fler, eftersom det finns många promenadpass att fylla och de flesta kan inte komma mer än någon gång per vecka.
Irene von Homeyer är en av de mest frekventa volontärerna. Hon hade väntat länge på att få chansen att hjälpa till. Som frivillig medhjälpare på Djurens Vänner hade hon längtat efter att hundverksamheten skulle komma igång, och när Hundstallet kom in och startade den avdelningen fick hon äntligen chansen att umgås med hundar igen.
– Jag har haft haft rhodesian ridgeback i tjugotvå år och den sista fick somna in i somras. Då bestämde vi att vi inte ska ha någon mer hund eftersom vi börjar bli lite till åren. Men det här är ett perfekt sätt att hålla hundabstinensen i schack. Att få den där närheten till hund – promenera, mysa lite och öva inkallning i rastgården. Det är jättekul, säger Irene.
Hon hade inte mycket erfarenhet av andra hundraser, men har blivit oväntat förtjust i staffeblandningarna som passerat Hundstallet.
– Förut var jag rätt avvaktande med den typen av hundar, men de jag har träffat här har varit jättegoa.
Även volontären Johan Ottosson har fallit för staffarna, och inte minst den engelska staffordshireterriern Nicco, som han nu tar ut för en liten sväng.
– Jag och min tjej köpte en chihuahua från Hundstallet i Stockholm, men vi bor ju här nere i Skåne. Så när jag fick höra att det skulle öppna här ville jag genast hjälpa till. Det är kul att träffa nya hundar, och väldigt lärorikt bara att se hur de anställda här gör med hundarna, säger han.
Inne i samlingsrummet har Frida Andersson slagit sig ner i en av sofforna. Hon går sista året på djurvårdarprogrammet på Svalövs gymnasium och gjorde sin sista dag på den sex veckor långa praktiken redan förra veckan, men är på efterlängtat återbesök.
– Jag kände mig verkligen välkommen och blev en i gänget. Det har varit otroligt lärorikt och väldigt kul. Det jag lärt mig här är mycket om att se hundarnas individuella behov. De är personligheter och man måste jobba med alla på deras villkor.
Frida hade redan följt Hundstallet i Stockholm på Facebook och Instagram en längre tid och hade tänkt söka praktik i Åkeshov. När filialen i Skåne blev verklighet blev det en lyckträff för henne – men också för Hundstallet.
– Du har varit en praktikant utöver det vanliga. Du har verkligen engagemang, eget driv och du ser vad som behövs göras, säger koordinatorn Jesper Nylén, som hämtat kaffe och slår sig ner i soffan han med.
Han har goda nyheter till Frida. Hon erbjuds både sommarvikariat och timanställning.
– Så vi ses väl framöver. Vi behöver såna som dig.
Iréne och Castro
Johan och Nicco