Vinnarna av Vissla för vovven

Hundstallet står alltid på hundarnas sida och hundvälfärd är grunden i allt arbete. Det är därför priset Vissla för vovven finns. Genom priset lyfter Hundstallet fram dem som gör det där lilla extra för att hundar i Sverige ska ha det bättre.

I år går priset till två visselblåsare och journalisten som gav dem en röst; Michael Syrén, tillsammans med Kenneth Karlsson och Nicklas Krona. Juryns motivering lyder:

Genom att slå larm, granska och ge röst åt dem som inte själva kan tala bidrog de till att missförhållanden som riskerade att förbli dolda kom fram i ljuset. Deras gemensamma insats skapade debatt, ökad kunskap och ett tydligt ansvarstagande för hundars välfärd. För att de valde kunskap framför tystnad och ansvar framför bekvämlighet tilldelas Michael Syrén, Kenneth Karlsson och Nicklas Krona årets Vissla för vovven.

Grattis till vinsten Michael Syrén! Ni har bokstavligen visslat för vovven i år. Hur kändes det när ni fick beskedet?

– Fantastiskt, det var så många duktiga nominerade. Jag sa till Kenneth och Nicklas innan att jag hoppas för deras skull men jag vågade inte tro. Men har man lagt ner så många timmar och så mycket jobb, och det uppmärksammas, då blir man naturligtvis jätteglad.

Visselpipan är symbolen för priset, för att vissla för hunden, inte på den. Vad tänker du kring den bilden, med tanke på vad granskningen faktiskt handlade om?

– Jag tycker det är jättefint. Det här var ett extremfall inom Försvarsmakten, men överlag med hundar som far illa och höga priser är det bra att det uppmärksammas. Jag kommer att fortsätta granska, jag släpper aldrig den här frågan. Jag har hund själv och det finns ingenting jag inte skulle göra för henne.

Du delar priset med Kenneth Karlsson och Nicklas Krona. Berätta om deras roll, vad innebar det för dem att träda fram med det de visste?

– Först kände jag inte till dem. Lokalmedia hade skrivit om schäferhunden Origo som farit illa, utan att nämna dem vid namn, men jag fick till slut reda på vilka de var. De berättade att de fått sparken och jag kontrollerade att uppgifterna stämde innan vi gick vidare. Det tog lång tid, det är farligt att ta någons parti utan att känna till alla omständigheter, så vi ville vara helt säkra på att deras berättelse höll. När jag konfronterade Försvarsmakten var det locket på. Jag beundrar att de först gick ut och försvarade hunden, och sedan kom fram med sina namn, trots att det kan få konsekvenser. Det gör mig glad att se att det blivit lite revansch för dem.

Vad har hänt sedan granskningen publicerades?

– Försvarsmakten inledde en utredning, som jag följer upp. Det fick också konsekvenser för den som var ansvarig. Ofta blir folk upprörda av en granskning och sedan glömmer man bort det efter några dagar, men här har det ändå blivit något. Jag har ett ansvar att fortsätta följa hur Försvarsmakten agerar framöver och jag hoppas fler reportrar gör det också.

Om du fick säga en sak till andra som sitter på information om missförhållanden men tvekar att gå vidare, vad skulle det vara?

– Ring mig, källor har källskydd. Har man bevis om missförhållanden bör man kontakta en tidning. Jag lovar att jag står beredd.

Du har själv hund. Vad har hon lärt dig, som du inte visste innan du skaffade hund?

– Jag har en cockapoo som heter Vilda, min enorma stora kärlek. Hon har lärt mig att hundar är extremt kloka, jag visste det innan, men hon är så oerhört smart. Hon har också lärt mig något viktigt: hundar lever en begränsad tid. Hur mycket jag än har att göra tar jag därför alltid några minuter för att gosa med henne när hon kommer till mig. Det är viktigt med ömheten och kärleken, och det tar jag mig tid för.

Grattis än en gång. Finns det något du vill säga avslutningsvis?

–  Jag är extremt glad och stolt över det här priset, det är nog det finaste priset jag fått. Det handlar om djuren, och de kan inte göra sig hörda själva, det är vi människor som får ta ansvar. Att bli uppmärksammad för en sådan sak känns fantastiskt.

Michael Syrén är journalisten bakom granskningen, men priset delas med de två som vågade träda fram: Kenneth Karlsson och Nicklas Krona.

För dem var beskedet om vinsten en upprättelse.

– Det innebär upprättelse, för att vi gjorde rätt den dagen vi anmälde det som hänt och för kampen vi fört sedan dess, säger Nicklas. Det känns som en klapp på axeln, ett kvitto på att vi gjorde rätt.

Det de vittnade om handlade om en hund som formellt var klassad som soldat inom Försvarsmakten, med eget individnummer och lön.

– Man hänvisade till pappersstatusen när det passade, men inte när det gällde ansvaret, säger Kenneth.

Beslutet att träda fram togs en söndag under en patrullhundsutbildning, när de själva hörde hur hunden hade behandlats.

– Jag hörde direkt att något inte stod rätt till. Alla på plats tyckte att det som beskrevs var makabert, men det var bara jag och Kenneth som reagerade, säger Nicklas.

Sedan granskningen publicerades har båda stängts ute från hemvärnet och Försvarsmakten, och mötts av påtryckningar. Trots det menar båda att det var värt det. Nicklas driver egna kurser för hundägare, och lägger stor vikt vid just kunskap och ansvar i sin undervisning.

– Är man hundförare ska man ha högre kunskap om hur man bemöter och tränar sin hund, och hur man kan hjälpa andra, säger Nicklas.

Deras råd till andra som sitter på liknande information är enkelt: att inte vara rädd för att säga ifrån, och att man inte behöver stå ensam med det man vet. Man kan också vända sig direkt till länsstyrelsen med en anonym anmälan.