Hjälp fler hundar i sommar!

Sommaren 2025 kom 27 hundar till Hundstallet. Samtliga hundar var i extremt dåligt skick. De var rädda, undernärda och täckta i avföring. Hundarna hade under lång tid, vissa förmodligen större delen av sina liv, levt instängda i små burar utan tillgång till mat och vatten. Deras tilltro till människor var noll och många hade heller aldrig varit utomhus.

När de kom till oss var de alla otroligt stressade, rädda och skygga. De hade utvecklat stressbeteenden av att bo på så små ytor, flera gick maniskt i cirklar i boxarna och skakade frenetiskt vid varje mänsklig röst och kontakt. En hund hade till och med tuggat av sin egen svans som följd av denna stress.

Vi gjorde allt som stod i vår makt för att rädda dem. För ett flertal hade livet i bur och utan tillgång till mat och vatten satt sina spår och traumat från det tidigare livet satt djupt. Så djupt att veterinär bedömde deras tillstånd som så dåligt att lidandet var för stort för att fortsätta. En mörk baksida men också en verklighet. Det är en del i vårt ansvar, men det är alltid det svåraste och tuffaste beslutet vi behöver ta ibland. Varje hund vi inte kan rädda gör ont i själen på oss.

Av de 27 hundarna som kom till oss, klarade sig fyra hundar. En av hundarna var Nicola.

Att arbeta med hundar som är väldigt undernärda, saknar muskulatur och inte litar på människor är en utmaning. Vi visste att vi hade en lång resa framför oss. Men en resa som fick lov att ta tid. I början bara satt vi hos Nicola. Visade att vi inte är farliga och att hon är på en trygg plats nu.

I samråd med veterinär introducerade vi mat och hon började äta små portioner åt gången. All rehabilitering fick ske i Nicolas takt och på hennes villkor. Det tog månader men till slut började hon närma sig. Vi fick sätta på henne halsband, med tiden ett koppel och vi började gå promenader. Allt var överväldigande men hon började sakta känna tillit igen.

Med omsorg, trygghet och en förståelse för Nicolas och hennes vänners rädslor, fick vi med tiden se vilka fantastiska individer vi hade att göra med. Trots allt de varit med om och allt vad de gått miste om kröp det sakta fram kärleksfulla och omtänksamma små personligheter. Några behöver fortfarande stöd i att uppleva världen, något vi med glädje lämnat över till nya familjer.

Nicola lever idag tillsammans med sin egen familj och har där en taxkompis som visar vägen i vardagen. De tre andra överlevarna har också fått sin andra chans och ett nytt liv.

Hera vaktar sin gård som att hon inte gjort något annat. Molly älskar att leka i vatten och har, med hjälp av sin trygga fyrbenta kompis, upptäckt att livet inte är så läskigt. Asta har tagit på sig rollen som självutnämnd lekledare i familjen och ser till så att alla barn får vara med.

Att möta hundar som varit med om denna typ av trauma är bland det tuffaste vi får vara med om i vårt arbete och är tyvärr allt vanligare.

Tack vare ert stöd, generositet och tillit till vårt arbete kan vi hjälpa hundar som Nicola, Hera, Molly och Asta. Det är ni som gör det möjligt för oss att möta verkligheten – hur svår den än är – och ge fler hundar tid, hopp och ett bättre hundliv. Det är tack vare dig som Nicola och hennes vänner lever idag. Även om deras resa inte är slut så har de fått möjligheten att leva ett riktigt hundliv. Ett hundliv som innebär kärlek, mat och utevistelse. Något de tidigare inte kunde ta för givet är nu en självklarhet. Precis som det ska vara. Så tack till dig!