En hälsning från Stella

Stella kom med sin mamma Majken till Hundstallet i ett stort vanvårdsärende i annat län. Som tur var fick Stella ett underbart jourhem där hon även fick stanna, för alltid. Nedan är en hälsning från Värmlandshunden Stella!

Hej alla Hundstallsvänner!

I januari hämtade husse och matte mig och jag fick komma till mitt nya hem. Husse och matte började som jourhem åt mig i slutet av november och vi blev allt mera förälskade i mig. Över julen tyckte båda att det var hemskt att inte fira med mig då jag var i ett annat jourhem och lagom till nyår så hade husse och matte bestämt sig för att vi skulle bli en familj och aldrig mera fira utan varandra.

Jag har utvecklats otroligt sedan jag kom till mitt nya hem och husse och matte är så stolta!
I början vågade jag inte gå ut på balkongen själv, men nu gillar jag att vara där ute och spana. Att åka bil tyckte jag var jätte läskigt i början och gnällde hela vägen men nu finner jag mig i de och husse brukar öva med mig så att jag hoppar upp där själv. Ja eller i alla om jag får en ostbit 🙂 Jag älskar att få springa lös och busa i hundparker och jag är omåttligt populär, särskilt bland hanarna. Husse och matte försöker lära mig att säga ifrån när hanarna blir lite väl på.

I början var de faktiskt så att jag var väldigt osäker med andra hundar och kunde till och med gömma mig bakom husse eller matte vid hundmöten. Men nu gnäller jag när jag inte får hälsa på andra hundar för jag vill så himla gärna hälsa och leka 🙂 Vi övar på inkallning och det går allt bättre. Jag tycker att de är så tråkigt att jag inte får vara lös i skogen nu när djuren ska ha barn för de är bland de bästa jag vet. Nu blir de långlina istället.