En älskad nos

Ann-Britt Wåhlin har haft hund i princip hela livet. Från taxen och cocker spanieln i barndomen, till de fyra golden retriever-hundarna och setterblandningen i vuxen ålder. Men när de senaste två hundarna dog kring årsskiftet 2014-2015, tänkte hon att hon skulle ta en paus. Ha en hundfri period och bara göra saker för sig själv.

– Men då blev jag ju sittande där och visste inte vad jag skulle göra. Det blev för tråkigt att inte ha hund, konstaterar hon när vi promenerar i Hagaparken i Stockholm.

Så det blev en hund, denna gången av en helt annan typ än vad hon haft förut. Ninja, en privat omplacering som kom in till Hundstallet förra våren, ser i mångt och mycket ut som en amstaff, men den lilla uppåtnäsan och underbettet vittnar om att en boxer blandat sig in i leken.

Jag har aldrig varit med om en hund som vill vara så nära

Hon är en hund som älskar att gosa, och får hon chansen vill hon gärna krypa under täcket.

– Jag har nog aldrig varit med om en hund som vill vara så nära. De andra hundarna har tyckt om att gosa, men inte på det här viset. Hon följer mig överallt i lägenheten och vill alltid vara med, säger Ann-Britt.

När hennes hundlängtan blev för stor och hon tittade in på Hundstallets hemsida var det för att leta efter en passande hund som var mitt i livet. Ann-Britt Wåhlin har bland annat tränat och tävlat i jaktprov för retrievers tidigare, och är inte alls obekant med olika hundsporter. Men den här gången var hon inte ute efter någon apportör. Hon ville ha någon att gå långpromenader med, någon att hitta på aktiviteter med för skojs skull.

Det var innan hon visste vad Ninja hade för talanger. Dagen då hon skulle hämta henne var det Öppet hus på Hundstallet, och en av de som var på plats var Lotta Bauer och företaget Hundelska, som berättade om nosework.
– Jag hade aldrig hört talas om det förut, men tyckte det lät kul. Så jag anmälde mig till en kurs, säger Ann-Britt.

Svansen viftar och ljudet från den aktiverade nosen avslöjar att hon verkligen jobbar.

Ett löp och lite andra förhinder gjorde att hon inte kunde starta förrän till hösten. Men sedan gick utvecklingen i ett rasande tempo. Ninja förstod snabbt vad hon skulle göra, och visade sig älska nosework.

Hundsporten går ut på att lära hunden att hitta och markera en särskild doft som droppats på till exempel en möbeltass eller en bomullspinne. På tävling kan dessa finnas gömda i ett rum, på en bil, i en av flera likadana behållare, eller inom ett begränsat område utomhus. Hunden får i princip jobba som en tullhund, fast på jakt efter helt ofarliga preparat. Man använder vattenlösliga vätskor med doft av eukalyptus, lavendel och lagerblad, och belönar förstås rikligt när hunden hittar rätt. För Ninja har den här leken blivit ett riktigt lyft.

– Hon är så motiverad att jag tror att hon egentligen inte bryr sig om godiset. Hon vill bara hitta doften!

Glädjen när hon får arbeta går inte att ta miste på. Svansen viftar och ljudet från den aktiverade nosen avslöjar att hon verkligen jobbar. Det gick så bra från start att Ann-Britt blev tillfrågad om hon ville ta med Ninja och vara med i noseworkuppvisningen på Stockholms Hundmässa i december. Hon visste förstås att det medförde en del utmaningar. Mässan är ett myller av människor, hundar, dofter och höga ljud. Att Ninja är vänlig med människor visste hon, men också att hon hade en del problem med hundmöten.