Hon räddades från vanvård och fick en alldeles egen familj på landet. Mysiga Lillan har tagit Jenny och Johan Björnfot med storm. Trots att hon är mycket lugnare och enklare än de hade förväntat sig.
Här bor hon nu. Inte långt från kungligheterna på Drottningholm, bland hästhagar och lantliga vidder – Lillan, som fått en ny chans i livet. Hon är en av de många hundar som togs omhand i ett stort vanvårdsärende i Skåne i höstas. Via en liten tid i Värmland kom hon så småningom till Hundstallet. Åkeshov. En dag fastnade Jenny Björnfots ögon på Lillans bild på hemsidan, och ett intresse väcktes.
– Det hade varit mitt fredagsnöje ett tag, att titta efter hundar på Hundstallets hemsida.
Att det skulle bli en omplaceringshund var en självklarhet för Jenny och Johan Björnfot. Deras båda tidigare tikar var också hundar som behövt nytt hem. De visste att det kunde betyda att hunden hade jobbiga erfarenheter och lite besvärliga vanor med sig, och det var de beredda på. Men Lillan visade sig vara lättare än de någonsin kunnat drömma om. Hon var den enda av Värmlandshundarna som inte hade någon anmärkning hos veterinären, och hon vill gärna vara till lags.
Våra tidigare hundar var ganska dådkraftiga. Lillan är undergiven och otroligt snäll. Inga problem med andra hundar och inte med människor heller, men hon är försiktig i början, säger Jenny och klappar om henne.
Självklar familjemedlem
Någon enstaka gång kan hon kissa inomhus om hon blir väldigt nödig – tidigare har hon troligtvis inte alltid haft möjlighet att göra sina behov utomhus. Men det är ett problem som är lätt att ha överseende med tycker Jenny och Johan, och de märker att hon helst gör ifrån sig utomhus.
Lillan har på kort tid blivit en självklar familjemedlem. En efterlängtad sådan. Efter att ha varit utan hund i två år var det hög tid att höra tassljud i huset igen.
– Det är ju skönt att vara utan hund ett tag. Men det går över, säger Jenny och ler.
Lillan har svårt att vara ensam, men eftersom Jenny kan ha med henne till jobbet har det löst sig bra. Jobbet ligger på Östermalm i Stockholm och stadsmiljön är förstås helt ny för den tvååriga hunden, som vuxit upp i en enorm hundflock utan några riktlinjer och social träning.
-Jag vill inte kalla henne ouppfostrad, utan snarare ofostrad. Hon är snäll och egentligen inte rädd, men det är så mycket hon aldrig varit med om förut så det är klart hon kan bli överraskad ibland. Men hon vänjer sig snabbt, säger Jenny.
Hästar märker hon att Lillan redan är van vid. Värre är det med bussar och tunnelbana, förstås. Men med lite träning kommer det säkert att gå fint.
Kommer på inkallning
Hemma i hästhagarna och på ängarna kan hon springa lös utan problem. Den befarade jaktinstinkten från huskygenerna i henne tycks inte ha slagit igenom – och det är förstås skönt, konstaterar de.
-Redan från början kom hon när vi ropade. Hon vill alltid hålla koll på var vi är, säger Johan.
Vid första mötet på Hundstallet var Lillan skygg till en början, men redan vid första promenaden kände han att det var rätt. Det var då det klickade. Hon fick följa med hem på prov, och sedan var det helt självklart att hon skulle vara kvar, säger han och klappar om den nya vitfluffiga familjemedlemmen.
-Ja, hon är en väldigt behaglig hund. Våra vänner som träffade henne när hon kommit hem sa – om inte ni vill ha henne så vill vi! säger Jenny och skrattar.
Men det lär inte hända. Nu har Lillan hittat hem.
Text och bild: Karin Wallén