Foxie, 16 år ung.
I oktober 2017 måste jag låta min katt Majsan 20 år gammal somna in och det blir otroligt tomt i huset. Saknar henne oerhört och kan inte tänka mig att ”ersätta” henne med en annan katt. Men som pensionär kan jag ju nu ha hund igen och börjar titta på Hundstallets hemsida.
Det dröjer inte länge förrän jag hittar en liten 12 år gammal tik, blandrashund, född utomlands och efter många om och men blivit omhändertagen från sin ägare. Hon ser allvarlig och lite ledsen ut på Hundstallets bild och jag faller direkt för hennes ögon. Skickar snabbt in intresseanmälan till Hundstallet och håller tummarna för att jag ska få bli hennes matte.
I december får jag komma till Hundstallet och träffa Foxie som då har ett annat namn. Vi går en kortare promenad tillsammans och när vi kommer in vill hon sitta i mitt knä. Där sitter vi och jag kelar och pratar med henne och hon verkar så otroligt tacksam för den uppmärksamhet hon får. Samma dag får hon följa med mig hem på en provvecka. Tror att vi båda redan då och där är överens om att vi vill fortsätta våra liv tillsammans.
Det gör vi också och de två första veckorna sitter jag med Foxie i mitt knä så gott som hela dagarna. Hon är så ömhetstörstande och i behov av trygghet och vill bara bli ompysslad. Hon är så angelägen om att ”göra rätt” så jag får uppfattningen att hennes tidigare matte varit sträng och kanske inte alltid snäll.
En dag när jag står vid spisen och lagar mat bränner jag mig och skriker till. Foxie blir livrädd och springer snabbt och gömmer sig. Tolkar den händelsen som att hon är rädd för höjda röster och inte alltid blivit väl behandlad. Får gosa länge och leka med henne innan hon slappnar av.
Däremot bryr hon sig inte om höga ljud som när tåget passerar eller bilar och lastbilar kör förbi. Men hundar som skäller även om de är små tycker hon inte om. Då ställer hon sig bakom mina ben. Men hon har både hundar och människor som hon alltid hälsar på. Vi umgås också med min dotters norrbottenspetsar som är artiga kavaljerer och låter Foxie bestämma.
Foxie har alltid koll på var jag är oavsett om vi är inne eller ute. När vi är ute i trädgården behöver jag inte oroa mig för att hon smiter ut på gatan trots att vi saknar staket på den sidan. Hon är oftast så nära att jag alltid måste titta noga så jag inte trampar på henne. Hon är väldigt lyhörd och hon fattar så otroligt snabbt vad olika ord betyder. Tror det stämmer att en hund kan förstå lika många ord som en treåring.
När Foxie kommer från Hundstallet är hon riktigt mager. Veterinären där säger att hon måste gå upp 1-1,5 kg då hon helt saknar hull på kroppen. När vi sedan upptäcker att hon har njurproblem blir det lite trassligare att få henne att äta. Nu har vi fått bra rutiner som gör att hon håller vikten och äter med god aptit. Det är nu konstaterat att hon även har artros och för den får hon en spruta i månaden hos veterinären och den påverkar som tur är inte njurarna. Men den har kanske bidrar till att hon är så rörlig och pigg.
Trots att hon nu har fyllt 16 år och har diverse krämpor så är hon ändå så lekfull och emellanåt ett riktigt bustroll. När hon ätit upp sin kvällsmat hoppar och skuttar hon hejdlöst för att göra mig uppmärksam på att hon måste få godis då hon är sååå duktig. Jag kan bli riktigt orolig ibland att hon ska göra sig illa. Innan vi stiger upp ur sängen på morgonen är det också busstund. Efter frukosten gömmer jag ”godis” (Flexadin för lederna i små bitar) i vardagsrumssoffan och där röjer hon runt bland kuddarna och mumsar snabbt i sig alla bitar.
Med tanke på Foxies ålder är det hon själv som bestämmer var och hur vi tar våra promenader. Det är strosa och nosa som gäller. Men när vi kommer hem från promenaderna tar vi av selen redan ute på gatan så hon får rusa in och runt på tomten några varv innan vi går in. Springa verkar vara bland det bästa hon vet. Glad att hon fortfarande kan och har möjlighet till det.
Foxie och jag trivs allra bäst när vi är i sommarstugan i Norrland. Där kan hon plaska omkring vid sjökanten, kolla fiskarna från bryggan, vandra i skogen eller bara springa runt och ibland hinner hon också mumsa i sig lite rådjursbajs i farten. I somras var vi där i 10 veckor och vi ser fram emot nästa sommar.
Är så tacksam för Foxie och njuter så av vår tid tillsammans och varje gång jag ser hennes busiga och frimodiga blick blir jag så varm i hjärtat.
Varmt TACK till Hundstallet som givit mig förtroendet att bli sambo med världens bästa Foxie!