Vid årsskiftet 20-21 så hämtade vi en liten valp i norra Värmland. Hon är en blandning mellan chihuahua och papillon och heter Berit. Självklart alldeles bedårande men med hög integritet och måttligt intresse för mat.
Vi började efter sommaren att fundera lite på om inte en kompis skulle vara bra, kanske höja hennes intresse för mat och samtidigt få lite sällskap. Valp var inte aktuellt utan jag började titta runt på omplaceringar, både på Blocket och på Hundstallet. Första gången jag besökte Hundstallet fanns inget som skulle passa men en vecka senare när jag tittade igen så var han där, Hasse.
Vi pratade ihop oss i familjen, läste på om shih tzu och bestämde oss för att lämna in en intresseanmälan. Hade inga stora förhoppningar faktiskt, tänkte att det nog var många som ville ha honom. Efter en dryg vecka så tjoade min granne och sa: Dom har ringt från Hundstallet! Tankarna började snurra om det var bra eller dåligt… någon dag senare så plingade min kollega på chatten: Jag har pratat med Hundstallet! Samtidigt ringde min telefon och det var Engla från Hundstallet. Vi hade blivit utvalda.
Vi fick då lite mer information om den lille herrn och bokade en dag en vecka senare för att åka till Stockholm och hälsa på.
Tisdag den 31/8 var det dags, Berit var naturligtvis med. När Engla kom med Hasse var det kärlek vid första ögonkastet från flera håll. Jag blev kär i Hasse, Hasse blev kär i Berit och jag tror nog att han kanske blev lite kär i mig också. Vi tog en promenad med båda hundarna i dom vackra omgivningarna runt Åkeshov. Hundarna kunde inte busa eftersom vi hade dom kopplade men dom kelade lite, nosade på samma grästuvor och gick bredvid varandra som ett riktigt litet kärlekspar.
Hasse fick såklart följa med oss hem! Åka bil var så där men han var lugn hela vägen. Väl hemma kunde vi äntligen släppa dom i trädgården och jösses vad dom lekte och jagade varandra. Till slut fick vi pausa dom för att gå in för lite vila. För Hasse var det mycket att nosa på och kolla upp i vårt hus. Två timmar efter att vi kommit hem så sov han på rygg i soffan, så trygg och avslappnad.
Jag har aldrig varit med om en hund som är så kelig och som älskar att gosa så mycket som Hasse. Då har jag ändå haft ett antal genom åren. Han vill pussas och ligga nära, helst på. Är som en riktigt nallebjörn. Mellan lek och promenader så sover han lite överallt, blir det varmt sträcker han ut sig raklång med bakbenen rakt bakåt på golvet. Nattetid sover båda hundarna med oss, Hasse ligger gärna på min huvudkudde, raklång, så han har koll på mig. Man kan bli väckt då och då för att han ska gosa, trots att det är mitt i natten.
Berit blir ibland otroligt trött på honom, han vill busa mer än hon. Däremot så äter hon bättre även om hon fortfarande har dagar då hon trött tittar på när han glufsar i sig. Hasse bryr sig inte nämnvärt när Berit fräser åt honom, han tar ett varv och så försöker han igen. Lite avundsjuka finns det, och då främst från Berit som kan tycka att Hasse får lite väl mycket uppmärksamhet. Då gruffar hon och ser kränkt ut. Men egentligen så tror jag att hon är lite kär hon också, i smyg.
Nu har han varit här i två veckor och jag kan inte förstå hur någon inte längre ville ha honom. Hos oss är han en självklar medlem av familjen och det känns som att han alltid varit här. Vi ska låta det gå några veckor till sen är dags att trimma honom och även boka tid för kastrering.
Att Hasse fick flytta hit är fantastiskt, han ger oss gapskratt varje dag med sina idéer och miner.
Therése/ Hasses nya matte