Vi hade spanat en tid på rasen Lagotto och tyckte att det var en passande hundras för oss. När det då en dag dök upp ett par ynglingar av detta slag skickade vi iväg en intresseanmälan till Hundstallet. Nu har det gått drygt tre år. Tänka sig vad tiden gått fort.
Vi bokade in ett möte och fick träffa Totte (då Micke) ganska omgående. Han var bara världens mest underbaraste unghund. Full av bus men samtidigt otroligt lyhörd. Vi tog honom med på en tur till ett stort fält där han fick springa efter en boll och vi såg hur han lyste upp och kände att detta är livet.
Efter några turer fram och tillbaks till Hundstallet (vi var mitt uppe i flyttstök) bestämde vi oss för att vi inte kunde vänta med att bli hundägare. Totte fick helt enkelt flytta hem till oss och alla flyttkartonger.
Till slut kom dagen då vi flyttade till vår gård och Totte blev en ”gårdshund”. Han var ute hela dagarna och hade jättesvårt att lära sig att vila. Koppla av finns inte i hans vokabulär och det är så även idag. Han kunde springa från morgon till kväll och sedan när vi tog kväll så stupade han golvet.
Vi vet inte mycket om vad som hänt Totte. Han kom till Hundstallet med sin bror Molle (idag Musse). Vi har fått lära Totte mycket, bland annat att koppla av och att inte vara rädd för diverse saker. Koppel tycker han är ett ont måste. Han kan gå i koppel men eftersom han är mest hemma får han alltid gå lös. Fortfarande idag så märker vi av att han i vissa situationer kryper in i sig själv och blir rädd. Då kryper han in i ett hörn, gärna där det finns skor.
Värst var det i somras när vi fick en ny sopborste att ha i köket. Han gick och luktade på den för att sedan börja morra och skälla. Han vägrade gå i närheten av den. Mitt hjärta bara brast! Något minne måste ha triggat denna händelse. Det tog en vecka innan han kunde gå förbi borsten utan att ha svansen mellan benen.
Totte är en mycket energisk hund, han behöver springa mycket och aktiveras annars kryper han på väggarna. Han älskar att springa med när man åker fyrhjuling och då far det ner i bäckar med världens fart – vattenhund som han är. Hästarna går också att springa med när matte är ute på tur i skogen. Han är alltid full av bus och är en riktigt grävmaskin. Finns det inte hål i backen så finns det snart. För Totte älskar att gräva.
Vad vore livet utan honom? Jag tror otroligt händelselöst. Han ser till att vi alltid har något att göra och att passa. Han är ju våran tokhund som vi bara älskar!
Tack Hundstallet för denna otroliga hund.