Första gången jag såg Lexi var i september 2021. Hade just bytt jobb och hade en liten aning att jag skulle få fast tjänst och därmed få möjligheten att skaffa hund.
Jag tittade in på Hundstallets hemsida och där var hon. Längst ner på listan. Fick en sån där känsla av kärlek vid första ögonkastet, men den fasta tjänsten var ännu flera månader bort.
Jag var säkert inne på hennes sida en gång i veckan. Googlade runt bland andra omplaceringssidor men det slutade alltid hos Lexi. Så kom dagen då jag skrev på papperna för min nya tjänst. Direkt när jag kom hem var jag inne för att se om hon var kvar – det var hon! Intresseanmälan lämnades in en timma senare.
Ellen kontaktade mig och vi pratade länge i flera omgångar om Lexi, mitt liv och hur vårt liv tillsammans skulle se ut.
Lexi har mycket osäkerheter på en massa olika saker, så hon behövde tydligt ett hem med tålamod, kunskap, kärlek och förståelse. Vi bestämde att jag skulle komma och hälsa på så jag bokade hotell och körde upp till Bromma den 10/3. Där fick jag äntligen träffa henne efter 7 månader av längtan. På kvällen åkte jag till hotellet och låg nästintill sömnlös till nästa dag när jag stressat åt frukosten och åkte tillbaka till Åkeshov.
Kl 12.30 satt Lexi och jag i bilen på väg de fem långa timmarna hem. Det var ingen rolig resa. Lexi stressade hela tiden så jag stannade cirka en gång i halvtimmen för att pausa.
Väl hemma så var det som hon bott hos oss alltid. Hon lekte, fann sina sovplatser och sängen är favoritstället fortfarande.
Lexi hade fruktansvärd ångest vid hundmöten. Det blev kaos och nästan varje möte omdirigerade hon och högg efter mig. Flyger fram i kopplet och morrar/skäller. Hon jagar bilar, harar, räven, rådjur, ekorrar och katter.
Jag började omedelbart jobba mjukt med den belöning hon ville ta. Oftast ingen alls, men annars köttbullar från Scan (!!).
Med långsam introduktion blev hon lite tryggare och numera har hon tre riktigt bra hundkompisar. Min mammas goldendoodle, grannens golden retriver och en rescue från Spanien. Alla stora, snälla hanar. Tikar är hon mindre intresserad av.
Promenaderna går lättare. Nu har vi lärt oss mer om vad som funkar bättre och sämre. Om hon hade 10 kaosutfall i veckan innan så är de kanske två nu.
Det är en lång process att få Lexi trygg. Varje promenad är en utmaning. Vi skaffade i somras en hundcoach som hjälpt oss med småsaker som gör stor skillnad.
Hon har även börjat söka mig som trygghet mer och mer. Första två månaderna tittade hon inte ens åt mig på promenaderna vilket hon gör ofta nu och tar även ögonkontakt.
Bilresorna är helt annorlunda och hon har nog kommit ner 75% i stressnivå jämfört med i mars.
Lexi är med mig på jobbet där jag är på halvtid i en zoobutik. Hon älskar det!
6 dagar i veckan går vi cirka 1 mil i skogen där hon helt kan koppla av på längre lina. Man får bara vara beredd om haren kommer…! Hon jagar också mindre (inte haren dock). Katter kan man se utan att bli galen och de flesta bilar är inget bekymmer för henne längre.
Jag har sån tur som fått förtroendet att bli Lexis människa. Hon har en fantastisk charm och gillar alla människor.Hon är otroligt kelig, snäll, lätthanterlig och lydig. Hon har inga problem att vara själv – nästan tvärtom!Hon har många små roliga egenheter som ger skratt varje dag och jag hoppas på att vi får många år att utvecklas tillsammans!
Vi fortsätter jobba på, långsamt leder också någonstans.
Tack för förtroendet både Hundstallet och Lexi.