Garm. Ja vad ska man säga egentligen? Han blev månadens hund för första gången strax efter han hittade hem hos oss. Vi höll fortfarande på att lära känna varandra. Det var rätt då och det är rätt nu, snart sju år senare.
Alla skriver så men Garm är en alldeles speciell hund. Han är bestämd, envis, busig och knasig men han har en sådan livsglädje och nyfikenhet som är svårt att beskriva. Hans stark vilja i kombination med hans nyfikenhet kräver tålamod och kärlek men han besvarar det många gånger över. Det är en ren nöje att har fått förtroendet att ta hand om honom och något som man fortfarande blir tårögd av glädje för.
Garm kom till Hundstallet som hittehund och vi vet ingenting om hans tidigare liv men det var nog inte det lättaste. Han har sådana otroliga överlevnadsinstinkter. De flesta har minskat genom åren, som behovet av att gräva en grop under en buskage för att gömma sig under en regnskur. Men finsmakare som han är, är han fortfarande väldigt bra på att hitta mat. För bra egentligen. Det är nog hans bästa hobby. Han hittar mat överallt hela tiden. Under åren har han hittat en julskinka i snön, mackor i buskarna och grävde upp (!!) en hel fisk en gång. Han har även hittat gurkor till veganmatte omtänksam som han är. Matte brukar skämta om att det i alla fall vore tryggt att ha Garm med om undergången skulle någonsin komma.
Utöver bortglömda godbitar älskar han allt och alla med vingar. Han skulle kunna sitta och titta på ändar i timmar och älskar att samtala med skator och kvarterets korp. Det är ingen jakt utan han blir fullkomlig glad att bara sitta och titta på fåglar. Och husky-prata med dem.
Det har tagit tid att bygga upp hans trygghet särskilt i relation till andra hundar. Och vi har fått reala bakslag när han har blivit attackerade tyvärr. Men det går. Den viktigaste lärdomen är ju att aldrig ge upp! Men också att ha förståelse för att varje hund är en individ och har olika förutsättningar. Matte har haft mycket kontakt med hundar genom sitt liv och Garm har fått henne att tänka om många gånger. Men det har gett så mycket. Han är sin egen underbara individ. Utifrån det och med lugn, glädje och tonvis med kärlek har vi kunnat göra stora framsteg.
Vi fick höra av personal att han inte alltid var så kontaktsökande. Och det stämde till en viss del i början. Han bestämde när han vill ha klapp och kli och det var inte särskilt ofta. Det gör han fortfarande men nu skulle han helst ha en heltidsanställd magkliare. Matte jobbar hemifrån ibland och vet exakt vad som är på gång när hon hör snabba tassar på parkettgolvet och får en mycket bestämd tass på benet så fort han hinner fram. Eller en nos som vältar boken eller datorn. Samtidigt gillar han att ha sin ensamtid och kan springa iväg mitt under ett lek eller en mysstund utan förvarning för att gå och lägga sig i sitt lugna hörn (eller mitt i sängen).
Garm har nu en blandad familj då husse och matte gick sina egna vägar. Men vi har upprätthållit delad vårdnad på Garm. Det fungerar väldigt bra och Garm är nog mycket nöjd med att ha två stadsdelar att hålla koll på, två korvgubbar att bekanta sig med och en hel del olika hund- och människokompisar. Han är mittpunkten i våra liv och så ska det förbli.
Med värme,
Garm, matte, husse och styvhusse
Garm
