Didrik filosoferar
Jag undrar varför matte och husse blev så glada när Josefine frågade om jag kunde vara månadens hund? Kan det kanske bero på att jag är deras älskling och att de gärna vill att jag ska får berätta lite om min historia?
Jag har upplevt många saker och varit med om många händelser i mitt liv. Jag är 2,5 år gammal och har varit hos min matte och husse i snart två månader. Det känns som att jag varit hos dem i evigheters evighet. De förstår mig och hjälper mig när jag har det svårt och blir orolig. Oftast är det, när det kommer främmande män gåendes när vi är ute på promenad. I början mådde jag inte alls bra av att möta nya människor, men nu har jag inga problem. Lite reserverad är jag, men då jag märker att husse och matte är lugna, så blir jag lugn också. Det är män och hundar som gör mig orolig. Barn och kvinnor skrämmer mig inte. Husse skrev ett inlägg på facebook-sidan för vårt område där vi bor. Han berättade att jag var nyinflyttad och lite reserverad. Vet inte allt han skrev, men jag tror att han ville förklara att jag inte haft det så bra tidigare. De som bor här i vårt område har läst inlägget och kommenterat, hörde jag husse säga till matte. Tummen upp och glada inlägg om att det var bra att veta varför jag kunde se orolig ut. Alla som vi möter är jättesnälla. Jag har träffat många och även stannat och hälsat på flera. Vissa har jag fått godis av. Ja, matte har smugit godis till dem. När hon tror att jag inte ser.
Jag hade det jättebra på Hundstallet, men jag var där väldigt lång tid, ett helt år. Alla är så snälla där och jag tyckte om de som lärde mig nya saker för att jag skulle vara trygg. Josefine som var min trygghet, saknar jag.
Husse och matte tog inte av mig min sele direkt, när jag kom hem. De tyckte att jag skulle få gå runt och bekanta mig både ute och inne. Det var skönt att ta det lite lugnt. Trots att jag älskar att åka bil, så blev jag lite trött med alla nya intryck.
Nu är vi mest hemma. Jag behöver lugn och ro, säger husse och matte.
Vi som är lyckliga ägare till Didrik heter Maria och Anders. Inför pensioneringen hade vi planer på att skaffa hund. Vi har följt programmet Bagges Hundar och Anders surfade in på hemsidan och såg Didrik. Maria blivande pensionär blev övertalad att fundera på hundägande. Inte så svårövertalad, som tur var. Tur i all otur att Didrik fått vara ett år på Hundstallet, om det hade varit kortare tid så hade vi inte blivit matte och husse till denna underbara hund. Nu kommer träning i att bekanta sig med nya människor, främst män, där det finns en rädsla. Vi ska även träna sök och hundparkour framöver.