Hej!
Allt går alldeles utmärkt med Kesu (vi kallar honom det efter ett fjällområde i närheten i stället för det är ostmassenamnet Keso…). Han är så otroligt charmig och ganska knäpp. Mycket konstiga idéer men inget som inte är hanterbart, bara roligt. Vi har tränat drag ända sedan november och i början förstod han absolut ingenting. När vi var tvungna att ta bort en av våra gamla huskys p.g.a. juvertumör i mitten av december, började jag köra tillsammans med den andra gamla huskyn. Hon är otroligt bra på att få pli på Kesu när de jobbar och det går bättre och bättre för honom. I förrgår var vi ute och körde 12km i skoterspår, skidspår och obanad terräng i djupsnö och han tycker det är jätteroligt! Tyvärr har vår Najja också en långt gången juvertumör och idag är första dagen när hon visar att hon mår riktigt dåligt och har ont, så troligtvis blir detta hennes sista vecka i livet. Så himla tråkigt! Men hon har hunnit lära Kesu vad drag går ut på, så nu får vi försöka utan henne.
Han måste ha bott med småbarn innan han kom till er, för det bästa han vet är snoriga små barn i åldrarna 1 – 6 år (barnbarn). Framför allt Einar, snart två år och Kesu är riktigt bra kompisar.
Troligtvis kommer vi skaffa en husky till så småningom, för Kesu vill väldigt gärna ha någon hund att leka med och jag två hundar att köra med. De gamla hundarna har inte velat leka alls fast han glatt försöker. Naja blir arg på honom om han är för enveten. En valp skulle kanske vara en bra lekkamrat så småningom. Vi får se hur vi gör.
Det var allt för denna gången.
Ha det så bra och kram från Elisabeth och Kesu i Kolåsen!