Enyas fd profilbild på Hundstallets hemsida.
”Enya, kom hit, du måste hjälpa mig. Vi har ju lovat Karin på Hundstallet att vi ska skriva och berätta lite om hur det har gått för dig. Vi kan väl börja med att skriva om hur det var innan du kom till Hundstallet!”
Enya: ”Så typiskt matte, varför nu ta upp den tråkiga historian om att jag blev lämnad kvar i huset när familjen flyttade. Att det var polisen och kronofogden som hittade mig och placerade mig på Hundstallet. Mitt foto lades ut på Hundstallets facebook sida där man kunde läsa om mig och mitt öde. Det fanns även en film där jag satt och ylade. Expressen hörde det och kom ilande med fotograf och journalist. Jag kom på första sidan. Vad är det att skriva om, nej matte du får allt klarar dig själv, nu går jag ut i trädgården igen.”
Matte här: Ja, jag får göra ett försök. Vi bor på Gotland, är pensionärer sedan några år tillbaka. Vi bor i en villa med inhägnad trädgård. Tre Schäfertikar har passerat och gjort avtryck. När den sista Schäfern dog var hon bara 9 år. Att börja om med en ny valp ville vi inte. Det är 10-15 års åtagande och vi är inte längre några ungdomar.
Vi bestämde oss för att vänta och se, hur det skulle vara att vara utan hund. Snabbt så hörde vännerna av sig och ville ha hjälp med hundpassning. Det kunde vara några timmar under dagen eller upp till flera veckor som vi fick ha lånehund.
Men det där med att ha en egen hund, växte sig starkare för varje dag, vi hoppades på att det skulle finnas någon ”där ute” som behövde oss.
På Hundstallets facebook sida, hittade vi henne, hon tittade på oss från ett foto, hennes vädjande bruna ögon kunde vi inte motstå. Vi bestämde oss direkt, och redan samma kväll skickades intresseanmälan in till Hundstallet.
Vi räknade med att det skulle vara många, som precis som vi hade visat intresse. Att det kunde dröja flera veckor tills vi hörde något från Hundstallet, om de överhuvudtaget skulle höra av sig. Vi packade våra väskor och tidigt nästa morgon tog vi färjan till Nynäshamn för vidare färd till Uppsala där vi skulle besökte barn och barnbarn.
Vid 12 tiden, precis då vi anlände till Uppsala, ringde Ellinore från Hundstallet och berättade att vi hade blivit utvalda. När Ellinore fick veta att vi var i Uppsala över helgen så bjöds vi in till Hundstallet för att träffa Enya och om vi ville, även ta med oss henne hem till Gotland.
Måndag morgon tog vi farväl av barn och barnbarn för att ställa kosan mot Hundstallet i Bromma. Vi hade bokat om båtbiljetterna till en senare avgång. Vi hade även turen att få djurhytt.
Enya väntade på oss, ja så kändes det då hon kom in i rummet där vi satt. Kärlek vid första ögonkastet.
Vattenskål, halsband, koppel, mat, godis ja allt måste vi få med oss. Vi hade blivit med hund på fastlandet.
(Enya kommer in, går direkt ut i köket och dricker vatten. Kommer tillbaka och hoppar upp i soffan där hon sträcker ut sig och tittar bort på mig.)
”Hur går det, har du fått ihop något? Du kan ju berätta om hur duktig jag var på överresan, att vi kom hem mitt i natten och att du snabbt fixade fram en hundbädd till mig. Nämn ingenting om att jag stal mat den första dagen, dina nystekta laxfiléer som låg på bänken. Lite pinsamt eftersom jag fick ont i magen efteråt. Det hände ju bara en gång, jag har inte stulit någon mat efter det.
Jag var lite försiktig i början då det kom besökare. Men då du sa att de inte skulle bry sig om mig, så kunde jag smyga fram och lukta på dem. Jag håller fortfarande lite distans, jag störtar mig inte fram direkt bara för att få en klapp. Men det är alltid trevligt att nosa på nya människor, när det sker på mina villkor.
Mitt möte med veterinären kan du ju nämna, han tyckte att jag hade anpassat mig snabbt hos er. Det var naturligtvis inte så kul när han var tvungen att dra ut två spruckna tänder. Så nu sköter jag om mina tänder genom att äta märgben lite då och då, sedan får jag ett dental stick om dagen. Det gillar jag.
Några valpar blev det inte, där satte du stopp. Inga valpar då man är 10 år, sa du. Hanhundarna hölls effektivt borta från staketet, där de annars gillade att smyga.
Sedan är det ju det där med mitt stora intresse för matlagning. Ja, jag vet att min nos kan bli lite för lång, då jag vill kolla vad det är för mat som tillagas. ”Inga nosar och tassar i maten” brukar du säga.
Skriv att jag har infört ett belöningssystem. Varje gång när du eller husse har varit borta och kommer hem, så skall jag få en belöning i form av en morot eller annat godis. Detta gäller även om det är jag som varit borta och kommer hem. Ett otroligt bra system tycker jag.
Nää, nu går jag ut en stund igen, snart dags för kvällspromenaden, då du och husse måste rastas, det skadar ju inte om ni båda tappar några kilon till.”
(Enya försvinner ut genom dörren för att kolla läget ute på tomten. Grannens katt kan ha varit på besök…)
Ja, nog har det gått riktigt bra, Enya är en underbar hund och vi kan bara tacka Ellinor och alla de andra som arbetar på Hundstallet, för att just vi blev utvalda till Enyas ”föralltidhem”.