HERO – våran hjälte
Att Hero kom till oss är egentligen av en ganska tragisk anledning. Samojeder har varit vårt liv sedan 1987 då vår första samojed Charlie kom in i vårt liv. Detta blev början på en livsstil som följt oss genom åren. Polarhundar och dragintresset blev vår vardag, och snart kom Babs också in i familjen. Sedan dess har det rullat på. Som mest hade vi fyra samtidigt, vilket var i samband med att Emil och Ida kom till oss som valpar för 11 år sedan. Det var lite av vår historia, men var kommer då Hero fd. Storm 2,5 år in i detta?
Vi levde ju till slut med kullsyskonen Ida och Emil som var två underbara Samojeder. Tyvärr fick Emil somna in sommaren 2017 och Ida blev ensam. Vi såg ganska snart att hon saknade Emil så vi bestämde oss för att skaffa en valp. Sagt och gjort, lilla Tindra kom och glädjen var stor för både Ida och oss, men tyvärr slutade det med en katastrof. Efter två veckor, då hon endast 10 veckor gammal, lämnade hon oss efter en akut sjukdom. Efter att första chocken lagt sig bestämde vi att vi skulle vi lägga all fokus på Ida, och så gjorde vi, men ganska snart såg vi att hon inte gillade att vara själv. Vi visste inte vad vi skulle ta oss till för vi var tveksamma till att skaffa en ny valp. Helt plötsligt ser vi på Facebook att ordföranden i Polarhundsklubben lagt ut en länk till Hundstallet där en Samojed sökte nytt hem. Det behövdes inte lång betänketid för att skicka en intresseanmälan. Tack och lov tog det inte lång tid förrän vi fick ett telefonsamtal från Ellinor på Hundstallet. Vi bestämde oss för att åka till Stockholm för en träff och Hero tog oss med storm. Han var en underbar kille, men nu var ju bara frågan om han och Ida skulle fatta tycke för varandra. Det blev en gemensam promenad till rastgården, och sagt och gjort – vi släppte ihop Ida och Hero. Till vår stora glädje blev det en fullträff och det var länge sedan vi såg Ida så glad. Så beslutet att Hero skulle med hem var inte svårt att fatta.
Spänningen var väl ganska stor när vi åkte de 20 milen hem, med en ny vän som i 2 ½ levt i en annan familj tillsammans med sin far. Fördelen var ju kanske att han inte varit på Hundstallet mer än några dagar, men vi var beredda på en utmaning.
Det måste ju vara mycket som snurrar i en hunds huvud vid en sådan här händelse i deras liv. Nu kommer han till ett helt nytt hem, nya rutiner med allt vad det måste innebära – men den här killen måste vara unik! Han gick runt och kollade in huset, gick ut i vår stora inhägnade trädgård och kollade läget, sen kom han in och la sig på rumsmattan och somnade. Det kändes faktiskt som att han levt hela sitt liv hos oss.
Han älskar att ligga i soffan och bli kliad under hakan, och han är helt suverän på att koppla av mellan alla busstreck. Han kom att bli vår hjälte som gjorde vardagen lite ljusare och roligare efter allt det jobbiga med saknaden efter Emil och Tindra. Även Ida levde upp och var helt salig över att få en ny livskamrat. Men trots allt skulle ju vår nyfunna vän säkerligen få uppleva ett och annat nytt eftersom Ida var en otroligt fin dragsamojed. Då vi var framme på senvintern och skarsnön låg fint – var det ju upplagt för att prova på skidåkning med Ida och Hero. Till min stora glädje verkade han verkligen gilla det, och med hjälp av Idas rutin fungerade det klockrent. Så det blev flera turer innan våren gjorde sitt intåg.
Allt eftersom tiden gick märkte man ju mer och mer hur han trivdes med tillvaron. Eftersom vi fick en otroligt varm sommar kom aktivitetsnivån att hållas på en lagom nivå med denna välpälsade herre, men så upptäckte vi något nytt med Hero. Efter att under åren ha levt med åtta samojeder, där ingen av dom har varit några älskare av att bada, fick vi nu se något helt annat. Hero formligen älskade att vara i sjön och simma, vilket var något helt nytt för oss.
Tiden gick och han tog för sig mer och mer. Ida började nog, med ålderns rätt (10 år), tycka att den där ”ungpojken” var lite jobbig, men han fann sig väl tillrätta och accepterade att hon ville vara i fred. Nu började tankarna om att göra en fjällvandring tillsammans med båda två väckas. Tankarna gick till en tur upp till Härjedalen, och allt eftersom temperaturen föll blev skogspromenaderna längre och längre, med målet att åka upp i september.
Men helt plötsligt en dag märkte vi att Ida inte mådde bra och tyvärr lämnar hon oss väldigt hastigt. Nu kan jag säga att Hero är anledningen till att vi överhuvudtaget orkar med det tragiska. Att mista tre hundar på mindre än ett år är tungt, men denna kille är ju bara för underbar! Det verkar som att han märkte att vi inte mådde så bra, eller om det var så att han också sörjde, för han blev helt plötsligt väldigt kärvänlig och kontaktsökande.
Vi bestämde att Hero och husse skulle åka norröver på en vandringstur. Vi fick några fantastiska dagar tillsammans och blev om än möjligt, ännu mera sammansvetsade.
Nu har hösttemperaturen äntligen blivit OK för att börja cykelträningen inför vinterns turer, och det känns ju underbart att få förmånen att få denna kille framför cykeln. Han verkligen älskar det, så nu ser man fram emot vintern.
För att få lite variation på det hela har vi även börjat en Noseworkkurs. Det är ju också fantastiskt att få se hur han på ett underbart sätt, fixar att umgås med andra hundar, oavsett kön.
Vi är otroligt tacksamma att vi fick förtroendet att få ta hand om denna fina kille. Han förgyller verkligen vår vardag.
Hero, du är vår hjälte.
Kjell och Marianne