För drygt fyra år sedan blev vi volontärer i Hundstallet. Vi har mött fler än 400 olika hundar och vi har självklart fått favoriter bland dem. Men vi hade bestämt oss. Vi ska inte ha någon mer hund.
Men – den 25 maj var det dags att ”volontära” på Agrias hundpromenad på Gärdet. Tält, broschyrer och massor med prylar packades in i bilen. Med skulle självklart också en hund. Det var Lomi. 40 kilo kärlek och stora bruna ögon. Lugnt mötte hon tusentals besökare och tog emot klappar från barn i alla åldrar. När vi tog henne tillbaka till boxen på kvällen var hon jättetrött. Vi var förvirrade och pratade inte om henne med varandra, vi skulle ju inte ha någon ny hund. Det gick tre dagar. Sedan flyttade hon hem till oss.
Den här sommaren har varit fantastisk. Vi har lärt känna en ny individ och hon bjuder ständigt på sig själv. När hon kom var hon otroligt lugn. Hon fick leksaker men förstod inte vad hon skulle göra med dem. En pipleksak fick henne att gömma sig. Vi tog henne till havet och det blev tydligt att hon aldrig sett vatten. Inte en tass fick komma i närheten. När vi, som vi gjort med tidigare hundar, sa åt henne att sitta innan hon fick maten vågade hon inte äta utan strök längs med väggarna.
Vi drog slutsatsen att mycket av hennes lugn nog också var en effekt av att hon stängt av mentalt. Vi har inte så mycket bakgrundsinformation men det vi vet är att hon är drygt två år och att hon har haft en valpkull när hon bara var dryga året. Rasblandningen är vi inte helt säkra på men mycket tyder på en korsning av Dogo Argentino och Amstaff.
Nu har det gått tre månader och vi har en Lomi som slänger runt med pipleksaker och frimodigt ger sig ner i vattnet. Hon älskar att gå på köttbullejakt och att få jaga bollar på stora fält. Grannarnas valpar hanterar hon mycket varsamt. Jaktinstinkten är stor. Lomi är stark och när hon fick syn på älg i Nationalparken var det tur att matte fick fatt i en trädstam. Ekorrar är också kul att dra iväg efter. På landet bor det fler rådjur än människor. Vi har, med ganska stor framgång, gjort klart att rådjuren faktiskt bor på tomten och att det är ok att stanna kvar på den inhägnade altanen när de står och provocerar två meter bort. Vi inser behovet av någon form av antijakt/lydnadsutbildning i höst.
Förändringen i familjen är stor i och med Lomis entré. Vi har två barnbarn, 7 och 12 år. Vi har känt sorg över att 7-åringen varit så rädd och avvaktande när han mött hundar. Unge Frans och Lomi är ett hejdlöst team sedan dag ett. Han föll Lomi om halsen direkt och han har lärt henne att leka! Här kan man prata om parterapi i ny tappning! Vi försökte först att dämpa Frans när han körde självgående plåtbilar längs parketten men gissa vem som hängde på. Han försåg henne med pinnar längs hela promenaden och hon började gnaga och kasta runt dem. När han badar håller hon stenkoll och spanar med storasyster Molly så att inget ska hända. Hund och ungar sover i en stor hög och de har ett makalöst utbyte. Nu funderar vi på att ge Lomi anställning som terapihund!
Sommaren går mot sitt slut och vi har flyttat in från landet. Lomi är med när vi gör våra volontärpass i Hundstallet. Hon får jobba med Lussan i receptionen och hon älskar att träffa alla i personalgruppen. Lomi fick en ny chans tack vare Hundstallet och vi fick världens goaste hund! Vi tackar från djupet av våra hjärtan.
Lomi
