Jag blev volontär på våren och kände att jag hade hamnat precis rätt. Närmare sommaren blev jag jourhem och spenderade varje dag av min semester med hunden som fick följa med på alla möjliga äventyr. När jobbet satte igång i augusti kunde jag enbart ha hundar på helgerna så jag fortsatte att ta hem hundar som behövde lite ledighet från Hundstallet. Efter att en del hundar hade förgyllt våra helger så kändes det extremt svårt att lämna tillbaka dem. Efter varje helg gjorde det ondare varje gång och vi kunde inte vänja oss vid känslan av att lämna ifrån oss hundarna.
Hösten började ta sin form och mörkret spred sig över dagarna samtidigt som längtan efter egen hund bara stärktes. Jag tog varje tillfälle i akt att ta hem hundar när jag var långledig, speciellt när jag och min sambo var lediga under höstlovsveckan. Vi hade bokat in en resa till Köpenhamn och dagarna innan vår weekend skulle vi ha hem en jourhund.
Vi kom till Hundstallet för att hämta vår jourhund för veckan men istället kom hundskötaren ut med TVÅ svarta lurviga tikar. Vi smälte direkt för dem och trodde att de var valpar men så var inte fallet, Amanda var hela 4,5 år och Bella 3 år. Tjejerna var lite oroliga och fattade inte vilka som befann sig på andra änden av kopplet. De var lite tveksamma och osäkra men samtidigt ville bort från Hundstallet. När vi lämnade Hundstallet sa jag till min sambo att ”denna gång kommer vi inte kunna lämna tillbaka dem”.
Väl hemma i lägenheten skulle ALLT undersökas och när det var rekat och klart så kunde de undersöka mig och sambon. Av Amanda fick vi många nospussar och hon låg nära, det märktes att Amanda var i behov av närhet och ville mest gosa. Bella som var uppjagad av hela omställningen var inte lika säker på oss. Hon skulle undersöka men ville inte bli klappad eller rörd på något sätt dock gick det bra att leka och kasta pipleksaker.
Dagarna rullade på och vi umgicks med tjejerna och tog långa promenader. När vår weekendresa började närma sig och tjejerna skulle tillbaka till Hundstallet fick vi ett samtal från de som omplacerar. Vi hade varit intresserade av hund tidigare så nu tyckte Hundstallspersonalen att det var lika bra att kolla med oss. Vi fick fundera och tänka, vi behövde hundhjälp 2–3 dagar i veckan och fick tag i en jättebra dagmatte och – husse. När det var löst så ringde vi och avbokade vi vår resa till Köpenhamn och spenderade den tiden med Amanda och Bella istället. Mot höstlovets slut bestämde vi oss för att blir tjejernas ”furrever” hem och därefter blev de våra pälsklingar och vi blev matte och husse.
Nu har det gått sju månader sedan dess och vi har haft många utmaningar och framgångar. Bella har på grund av hennes osäkerhet tvivlat på oss, vi har mest låtit henne vara och inte haft så höga krav. Bella hade också en tendens av att skälla på andra fyrbenta, barn och människor hon uppfattade konstiga. Vinterperioden var svårast då alla gick som pingviner av rimliga skäl och det skulle skällas och skrämmas bort, enligt Bella. Sen hände något mot våren, hon närmade sig oss! Bella kröp upp på vår bröstkorg och gosade, gav oss nospussar och somnade en liten stund. Idag bara ÄLSKAR hon oss och det bästa som finns är när vi alla är samlade, husse har en speciell plats i Bellas hjärta. Vi har tränat mycket på hundmöten och vissa dagar är hon tryggare än andra dagar. Vi tar dagen som den kommer! Aktiviteter, kasta boll och hundben är högst upp på favoritlistan.
Bella och husse
Amanda och matte
Foto: Saga von Berens
Foto: Saga von Berens
Amanda sov mest när vi först tog hem dem men nu leker hon och bjuder oftast upp till lek. Hon har även blivit en beskyddare för Bella, speciellt när Bella blir osäker. Det märks att de två är ett team i nästan allt, men de gillar inte att ligga bredvid varandra mer än korta stunder. Amanda är damen i huset, mycket ska vara på hennes sätt annars blänger hon på en. Hon älskar sin matte mest av allt i världen och bara hon får ligga nära. Amanda är även bästis med grannhunden Emil som är stormförtjust i henne. Med Emil kan Amanda ta långa promenader, dofta på samma odörer och söka med. Bella vill inte leka så mycket med dem, hon trivs bäst när husse eller matte kastar boll med henne.
Söka i skogen
Foto: Saga von Berens
Emil och Amanda
Miljöbyte är lite svårare för Bella än Amanda men vi övar på det och hittills har hon klarat det mesta. Exempelvis var pendeltåg läskigt i början och nu sover hon i princip hela vägen (efter mycket godis och träning förstås). Vi märker så stor skillnad på tjejerna. De har utvecklat personligheter och egenskaper i och med olika övningar och aktiviteter för att stärka dem. Vi har alltid haft som mål att lära tjejerna att vara trygga i olika miljöer, det för att de får hänga med på allt som vi gör så de kan känna sig trygga bland nya människor och platser. Deras matte har också bytt jobb så tjejerna kan följa med henne till jobbet. Amanda och Bella har också fått en stor familj på köpet med kusiner som älskar att gulla med dem.
Amanda och Bella på jobbet med matte
Vi kan inte vara mer tacksamma att Hundstallet gav oss chansen att bli tjejernas ”för alltid hem”. Inte en dag går utan att vi kan känna harmoni och kärleken och lite gråa hårstrån växa ut tack vare Amanda och Bella. De är två ”tuffa brudar i lyxförpackning”.
Hälsningar,
Amanda och Bella med Matte Esin och Husse Sebastian