Tja, Gizmo här.
Den 15 Januari 2014 är det ett år sen det kom två människor till hundstallet, nämligen min nya husse och matte. Jenny gick och hämta mig och när jag såg dem i hallen kopplade jag genast på charmen, va ju tvungen att visa mig från min bästa sida. Efter en kort hälsning och lite prat gick vi ut på en promenad och givetvis till hundgården där vi kastade lite boll.
När vi kom tillbaka såg jag att dessa två människor ville ha mig, så efter lite pappersskrivande var jag påväg till mitt nya hem. Vilken lyckodag. Det var en lång biltur till mitt nya hem så vi fick stanna efter vägen så jag fick kissa och sträcka ut.
Väl hemma möts jag till min stora glädje av att jag ska bo på landet, LYCKA. Efter lek och spring ute på gården går vi in, och vad möts jag av där, om inte sex kattkompisar, wow, jag hade hamnat i himmelriket. Första mötet med katterna såg jag att husse och matte va lite nervösa, det i sig va ganska roligt att se men jag skötte mig och jag sköter mig än idag. Fast om jag ska vara helt ärlig så kanske vissa av katterna tyckte att jag var lite för ivrig och på, men hey det är ju jag Gizmo, ivrig är mitt andra namn. Min iver har hur som genererat i en och annan klo över nosen, och det mina vänner, det känns. Så mitt råd till er andra där ute, behörigt avstånd om du inte kan behärska din iver.
Mina dagar på landet består av att vara med husse och matte ute på gården, vilket är helt underbart, men det bästa jag vet är när vi är ute i skogen. I skogen får jag springa lös och det är en underbar känsla att själv få bestämma fart och vart jag vill springa. Som ni alla vet så finns det massor av pinnar i skogen och det tycker jag är kul. Jag plockar upp pinnar som ibland är dubbelt så långa som jag är. När jag hittar så långa pinnar så kan det ibland ta lite tid att få upp dem i munnen och då hamnar jag lite på eftertjälken. När jag väl fått upp pinnen i munnen och farten i benen måste jag hinna ikapp husse och matte och då händer det att pinnen slås rakt över deras ben, oops, där gjorde sig mitt andranamn påmint igen.
Husse och matte tränar en del med mig också, även om jag hade en del vardagslydnad när jag kom så behöver jag ännu mer. Det här med att gå i koppel har jag lite svårt för, även om det går bättre och bättre. Koppel är ju ett tvång för mig när vi går där vi kan få möten av andra hundar och människor. Därför föredrar jag skogen. Spår är också något som de tränar med mig och nu kanske ni tycker att jag är mallig, men satan va duktig jag är på att spåra.
Berätta jag förresten att jag också har får som lekkompisar, eller ja lekkompisar, jag leker gärna med dom (läs jaga), men dom springer bara undan. Kul är det i alla fall.
I somras när det var så varmt tog husse och matte med mig till en sjö. Dom tyckte tydligen att vi skulle bada. Första gången förstod jag verkligen inte det sköna med att svalka sig i vattnet, nej, fy inte bara blir man blöt det var ju en äcklig känsla också att gå ner i vattnet. Nästa gång vi åkte för att bada hade matte köpt badleksaker, jag personligen tyckte att det dög alldeles utmärkt att leka med dom på land men hon envisades med att kasta dom i vattnet. Dum som man är fick jag fart i benen och ut i vattnet sprang jag. Men vet ni, när jag väl va ute i vattnet och simma efter leksakerna va det en helt underbar känsla. Därefter sjöng jag i bilen när vi närma oss badplatsen. När husse va med oss så kasta matte i leksakerna och då tävla jag och husse vem som tog leksakerna först, oftast vann ju jag.
Nu har det snart gått ett år sen jag flytta hit och det betyder att snön snart borde komma. Haha, jag minns i vintras när husse och matte skulle göra en snögubbe. Jag älskar verkligen snön och snöbollar. När de börja rulla till sin snögubbe kunde ju inte jag låta bli att vara där och försöka ta den, så deras snögubbe blev inte rund kan man säga.
För några veckor sedan fick jag en lång biltur igen, nämligen till hundstallet. Där träffade jag en stilig flicka, och vet ni vad, den stiliga flickan fick följa med oss hem. Så inte bara att jag har fått en till lekkompis, hon är snygg också. Vi kommer så bra överens och efter en lång dag ute ramlar vi ihop i soffan tillsammans.
Jag är så nöjd över hur mitt liv till slut blev. Tack Jenny och alla ni andra på hundstallet som tog så väl hand om mig där och husse och matte hälsar här och tackar dig Jenny för att du gett dom en underbar livskamrat, nämligen mig.