Hej,
Det är jag, Rex, som berättar, jag hoppas ni inte redan glömt mig. Det har gått en tid sedan jag var hos er och jag vill bara berätta lite om hur jag har det. Varje morgon ca kl. 05:00-06:00 så väcker jag matte och talar om att jag är kissnödig. Då blir jag utsläppt i min trädgård, har där en buske som jag oftast kissar på och som matte säger inte kommer att överleva till nästa vår. Efteråt springer jag upp och lägger mig igen och somnar om. Morgonpromenaden tar husse hand om och då träffar vi en del hundar, för att göra husse glad sätter jag mig oftast och tittar på dem, ett säkert kort att få en godis som belöning. Men en del jyckar blänger elakt och dem måste jag ju sätta på plats. Efter morgonpromenaden är det frukost och sedan blir det alltid någon aktivitet, ibland åker vi till en jättestor inhägnad hundrastgård där jag får jaga bollen eller så åker vi till ett stort naturreservat vid havet och där blir det bada av och strövtåg i naturen så jag får jaga lite ekorrar. Det skönaste är att jag har en egen trädgård som jag får busa runt i. Har till husses stora fasa grävt ett stort hål, han är nog rädd att ramla i.
Det roligaste är när jag får hjälpa husse i trädgården, allra helst när han klipper grenar på träden, då hjälper jag honom att ta bort dem och tugga sönder dem, här behövs ingen flistugg. Att leka och att söka är mina paradgrenar, de sköter för det mesta matte om och jag börjar få ordning på henne. Det värsta är att de skaffat en boll som jag än så länge inte kunnat tugga sönder, men jag jobbar febrilt på det. Jag har fått ett par kompisar som heter Zappa och Hasse Bus, sen finns det några som inte är lika roliga, men dem bryr jag mig inte om. Jag har det så bra här och önskar att alla hundstallskompisar får komma till en familj som älskar dem lika mycket som min familj älskar mig.
Matte och husse vill också säga lite om mig:
Vi hade talat om att skaffa en ny hund efter att vi gått i pension, då vi skulle få tid att helt kunna ägna oss åt hunden. Främst hade vi tänkt på en valp, men samtidigt hade vi blivit bidragsgivare till Hundstallet. Vi gick ofta in och tittade på hundar och när vi fick se Rex blev vi helt sålda. Hans bedjande ögon gick rakt in i våra hjärtan.
Det blev nervpirrande veckor från det vi skickade in vår intresseanmälan på Rex. När våra referenspersoner ringde och sade att de ringt från Hundstallet och frågat dem om oss, blev det om än ännu mer nervöst. Hoppades så att ni skulle tycka att vi var värdiga att få bli hans nya matte och husse. När ni ringde och ville ställa några kompletterande frågor och sedan undrade om vi ville komma till Hundstallet så kändes det som om hjärtat skulle hoppa ur bröstet. På väg till Hundstallet hade vi ingen aning om hur det skulle bli att få träffa Rex, skulle han tycka om oss? Det gick över förväntan och när ni frågade om vi ville ta med honom hem på prov, så kunde vi inte säga något annat än ja. Vi trodde inte att vi skulle få hem honom samma dag så vi hade inget förberett hemma för att ta emot honom, men det gick bra ändå.
Nu är det ca fem månader sedan Rex kom till oss. Efter de två veckorna på prov så blev han vår den 3:e augusti. Det har varit en underbar tid, han är en så mysig och genomsnäll hund. Var vi än är så får vi så mycket beröm för att han är så fin och vacker. Han är en så ömhetstörstande hund och kunde han krypa in i en så hade han gjort det. Sofforna delar han generöst med sig till oss och vill ligga så nära och ibland även sitta i knät. Ibland vill ju även en stor hund vara liten. Han visar väldigt tydligt med sitt kroppsspråk vad han vill (och inte vill), kan faktiskt visa sig sur och sitta och blänga om han blir missförstådd, men blir glad igen om vi till slut förstår vad han vill.
Han hade, enligt annonsen från er, problem med hundmöten, nu går de till 90 % bra, antingen sitter han och ser de andra hundarna passera eller så går vi förbi. Men det är ett par som han absolut inte gillar och så får det vara. Kampandet i kopplet är också historia med avledande manövrar. Han är duktig och lättlärd. Men vi har fortfarande ett problem och det är att han drar i kopplet, det övas på och vi ser förbättringar, men ibland är det så mycket nytt som behöver utforskas och då blir han svår att få kontakt med.
Han har även en del ”spökrädslor”, kan vara när vi går i centrum och en affär har hängt ut en ställning med kläder, den kan vara farlig och måste skällas ut. Vår källare har också ställen som han tycker är skrämmande och som han inte vågar gå in till. Vid dessa tillfällen skäller han ordentligt och ryggar tillbaka. Även vissa mattor och skydd av syntetskinn är otrevliga och skall ”dödas”. Fårskinn är inte att tänka på. I övrigt är han en tyst hund som inte skäller mycket.
Att använda sin nos är ett moment som han älskar, det spelar ingen roll vad som skall sökas, kan vara allt från en godis till älsklingsleksaken. Även att leta efter oss är kul.
Att han har en trädgård att vara i är det bästa. Han älskar att vara där, kan spendera hur mycket tid som helst att ligga på altanen eller under ett träd. Att få ligga och kolla in de som går utanför på gatan är kul. I början var det jobbigt med hundar som gick förbi, nu sitter han och tittar på dem om det inte är hundkompisarna Zappa (mellanpudel) och Hasse (Bordercollie) som kommer förstås, då blir det lycka och bus.
I slutet av augusti åkte vi till vår stuga på Gotland och var lite oroliga hur han skulle klara båtmiljön med många hundar och katter vid djursalongen. Det gick bra! Han var stressad i trappan upp från bilen, många dofter efter andra hundar som han såg eller kände lukten av, men vid vår plats i djursalongen skötte han sig exemplariskt. När vi kom till stugan var det som om han alltid varit där, gick och strosade runt med oss i trädgården och lekte med bollen. Men morgon och kvällspromenaderna var inte lika roliga på landet där det var sparsamt med ”Dagens Nyheter”. Däremot att vandra i skogen samt att vara vid stranden och bada var riktiga höjdare.
Vi har ännu inte lämnat honom ensam hemma, han får följa med var vi än ska. Vi har anpassat oss efter där han är välkommen. Att åka bil älskar han och har bråttom att hoppa in, vi lånade ett bilbälte av er på Hundstallet när vi fick honom på prov och då det visade sig fungera bra så skaffade ett likadant bilbälte till honom. Han trivs med att sitta i baksätet där han har uppsikt på oss och omgivningen. Han är lätt att ta med på besök, finner sig snabbt tillrätta vid olika miljöer. Men han är väldigt noga med att ha oss båda nära och under uppsikt så att han inte blir lämnad. Han är väldigt glad i människor och vi har fått börja träna honom att sitta och vänta och lugna ned sig innan han får hälsa på besökare, men ibland är det svårt då han är så lycklig när det kommer besök. För vissa personer visar han rädsla, backar och skäller när vi stannar för att prata med dem. Vi försöker att hitta en gemensam nämnare varför han reagerar negativt, vi undrar om han råkat ut för något obehagligt vid något tidigare möte eftersom han reagerar så starkt. Han är väldigt intresserad av barn som leker, kan sätta sig och titta på dem, kan vara svårt ibland att få med honom, men vi vet att han är väldigt förtjust i barn då han blev väldigt glad att få leka med våra barnbarn. Han var försiktig och inte lika hårdhänt i lekarna som med oss.
Vi lärde oss snabbt att han är väldigt lyhörd med vad vi säger till varandra, så vi har numera fått börjat bokstavera vissa ord, då han uppfattar dem snabbt som ögat, bland annat ord som: ”mat”, ”gå ut”, ”åka”, ”bil”, ”bollen”, ”kopplet” och ”selet” de orden vet han precis vad det är. Han har blivit pratsam och tjatar på oss för att skynda på oss när han tycker att vi är för långsamma.
Vi är så glada att vi skrev in vår intresseanmälan till er och att vi fick förtroendet att få ta hand om denna underbara hund. Vi har bara börjat vår resa med honom och hoppas på många fina år som kommer att förgylla vår tillvaro.
Hälsningar,
Inga-Lill och Sivert
Rex