På valborgsmässoafton träffade vi Demon första gången efter att ha sett honom i Hundstallsnytt och på hemsidan flera gånger. Det kändes redan som om han var vår försiktiga, missuppfattade och mjuka kille.
Alldeles för länge hade han varit på Hundstallet och alldeles för många olika ”hem” hade han haft.
Ett överaskande stort energi knippe kom in med Helene i rummet på Hundstallet och hoppade strax upp i famnen på mig och Thomas för att hälsa, på ett mycket burdust och vått vis, Demon style!
Helene tog med oss på en promenad i omgivningarna och visade hur de stävjade hans påhopp på andra hundar och djur: ”bara sula köttbullar på honom, så avleder ni uppmärksamheten på det andra”. Då var nog både Thomas och jag lite skräckslagna och undrade vad vi gett oss in på.
Söt och missförstådd som Demon är, så skrev vi självklart under papperna, betalade och Demon var vår. Vi fick en säck mat med oss, lite andra hjälpmedel och självklart fick vi en påse köttbullar. Demon hoppade snällt in i vår nya, stora, röda bil och sedan började den långa färden hem mot Helsingborg.
Väl hemma installerade Demon sig, kikade runt och testade vardagsrumsmattan och undrade sedan om vi kunde gå och sova nu?
Helene hade föreslagit att vi skulle behålla halsbandet på honom, även inomhus, i ca en vecka eftersom han var så burdus, men efter två dagar tog vi av det – han lyssnade ju på oss!
Så smått, med baby steps, började vi leka och träna med Demon och märkte snabbt att denna kille är mycket intelligent! I skrivande stund har Demon varit hos oss i tio veckor och har säkerligen upplevt mer, än under sina snart fyra år.
Ekorrar, kor, sprina lös, bollar, bollar, lek, tandborstning, bollar, bollar, lärt sig backa, vänta, arbete, sökning, bollar, pälsvård, dusch, inlärning, bollar, balansering, hundmöten, koltrastar, svanar, bollar….
Demon älskar att vara ute men det absolut bästa som finns är ändå att få komma hem igen eftersom han nu vet att han har ett hem, där det verkar som han trivs och vill stanna. När vi har varit ute med bilen och kör in på vår gata, så viftar svansen ihärdigt och hela ansiktet ler, han känner igen sig.
Han har hjälp till att söka efter grannens försvunna katt, Sebastian, och tog det sökningsarbetet på fullaste allvar. Snart väntar fyra veckors semester som vi skall tillbringa tillsammans, vi tre, och försöka ta sista slipningen av denna diamant vi fick till skänks av ödets makter.
Tack Demon att du inte var ordentlig i de andra provboendena, tack Demon för att du väntade på oss och tack Demon för att du vågar vara dig själv tillsammans med oss för du ger oss mycket kärlek och goda skratt. Du älskar lek, lugn och ro och är en nyfiken kille i din vaksamhet. Du är rädd för de mest konstiga saker, tex vår sovrumsdörr, du gillar inte mörker, men du blir inte längre sådär vettskrämd, utan tar nya intryck med lite mer ro, för husse och matte är ju med dig.
Nu får vi pilla på honom överallt, titta i öronen, kolla tänderna, smörja tassar, hjälpa honom om han fastnar i kopplet, torka munnen när det rinner för mycket mm.
Demon litar på oss och vi ger honom all den kärlek han förtjänar och med glädje tar emot.
Vi är stolta över vår kille, tack för att du vill vara hos oss!
Tack även till Hundstallet som ger alla dessa underbara varelser en andra chans i livet, ni gör ett fantastiskt arbete!
// Annika Lindfors