Majkens historia började oerhört tragiskt. Hennes ägare en ung kille, som tillhörde ett gäng som blev mycket omtalat i media, både tidningar och nyheter på TV 2010. Det uppdagades att de plågade kaniner genom att tända eld på dem, ordnade arrangerade hundslagsmål och lilla Majken som var cirka 1 1/2-2 år vid tidpunkten försökte de hetsa att döda tamkaniner som de plågade.
Mycket av detta filmades och man hörde männen hånskratta under händelserna. Filmer och bilder som etsar sig fast på näthinnan. Detta är ett av få djurplågeriärenden som har lett till fängelsedom i Sverige.
Nedan kan ni läsa hur Majkens liv vände och hon fick det hem hon så väl förtjänade.
Majkens familj:
Dagen då vi fick komma till Hundstallet och träffa Majken var en solig dag strax innan midsommar 2010. Vi hade kört långt och var både nervösa och glada över att äntligen få träffa henne på riktigt. Vi älskade henne från första sekunden vi såg henne.
När vi några dagar senare hämtade henne för gott så hoppade hon in i bilen, rullade ihop sig till en boll och somnade. Så var hon i allt. Lugn, orädd, trygg, lättlärd (förutsatt att hon tyckte det var något hon behövde lära sig) och med en stor portion integritet. Hon var redan från första dagen en mycket speciell och svårflörtad dam med mycket bestämd uppfattning om det mesta.
Hon gillade att åka bil och älskade att åka och bo på vår båt. Hon kunde sitta länge länge i båten och speja ut över båtar och hav eller helt lugnt och obekymrat ligga utsträckt över durken trots höga vågor, smattrande regn mot kapellet eller vindar som ryckte i förtöjningarna. När Majken blev för gammal för sjölivet sålde vi båten och köpte ett hus på landet med stor trädgård. Här kunde hon gå ut och in som det behagade henne under de sista två åren av sitt liv.
Att sova på golvet i en hundbädd var inte hennes melodi. Soffan eller sängen med egen kudde och eget täcke, var i Majkens smak och så fick det bli.
På vintrarna kunde hon utforska havsisen i timmar eller plöja snödrivor i jakten på spännande dofter i skogen.
Hon och vår andra hundstallshund, Ester, följde alltid med oss på allt och hon kom att bli en berest hund med många hotellnätter. Hon visste bland annat precis var det fanns godis att tigga på alla hotell.
Den 16 mars 2021 somnade Majken in omgiven av de som älskade henne mest i hela världen. De sista dagarna i sitt liv visade hon tydligt att hon var trött och sjuk. Beskedet om cancer i mjälten och vätska i hjärtsäcken var tungt och oåterkalleligt.
Våra hjärtan är i tusen smärtsamma bitar och vi kommer aldrig att glömma vår älskade Majken. Samtidigt är vi tacksamma över att vi fick förtroendet att ta hand om denna fantastiska personlighet.
För evigt älskad och alltid saknad.