I två år sörjde jag min 13-åriga bichon, som dog plötsligt under pandemin. En ny hund var inte att tänka på, då jag kommit en bra bit på ålderstrappan.Att skaffa hund som eventuellt skulle överleva mig var otänkbart men suget fanns där och jag började att titta på Hundstallets sida titt som tätt.Långsamt kom tanken – kanske en äldre hund, en i samma ålder som jag.
Jag gjorde några intresseanmälningar, men ångrade mig lika fort. Men – så en dag, i januari, dök det upp en liten Wille där på sidan med en blick som fick mig att dra efter andan. Wille var tio år, pomeranian – och tibetansk spanielblandning och var oförskämt söt.
Han hade upplevt precis det som jag inte ville utsätta en hund för. Hans gamla matte hade dött och Wille hade blivit ensam med henne, för hur länge vet jag inte. Jag blev så tagen av Willes öde så jag satte mig och skrev en intresseanmälan på studs.
Tiden gick och gick, men så plötsligt en dag hörde Clara, från Hundstallet i Alingsås av sig.
Var jag fortfarande intresserad av Wille? Jag fick veta att Wille efter sin traumatiska upplevelse var väldigt osäker, skällig, resursförsvar och ingen fick komma honom nära. Lät ju som en ”riktig höjdare”… Men ja, jo – jag var intresserad. Jag åkte de dryga 50 milen till Alingsås för att träffa Clara och Wille och naturligtvis uppstod kärlek, åtminstone från min sida. Sedan skulle omständigheterna göra att det dröjde ända till i maj innan jag kunde hämta Wille. Det var nog bra, för Wille hade återhämtat sig en del.
Nu efter att ha pinkat i köket några nätter, matvägrat, haft diarre och kräkts, så har nu Wille efter elva veckor blivit en helt ny kille. En morgon vaknade jag av att någon tvättade mig i ansiktet. Gissa vem?Därefter har han varit en go och kelig kille och av den varan blir det mer för varje dag som går. Jag kan till och med hantera honom nu – klippa klor, rengöra öron, ögon med mera.
Wille gillar att bo på landet där vi har både skog och hav inpå knuten. Han är en baddare på att bada och en baddare på spårsök.
Jag har upptäckt att Wille är helt fri från rädslor. INGET skrämmer honom! Han är med och campar, sover i tält utan mankemang. Han åker i cykelkorg som om han inte gjort annat. Han är inte åskrädd, inte skotträdd och absolut inte rädd för andra hundar.
Saken är den att han ÄLSKAR att vara med sina artfränder och han muckar ALDRIG gräl. Därför gillar han skarpt att vara i stan, där vi har våran Boulognerskog.
På onsdagar är vi med och går gruppromenaden som avslutas med en fika vid caféet. Den som är sugen tar sig ett dopp i Gavleån och en del hundar jobbar lite i utegymmet innan vi skiljs åt. En annan höjdpunkt är småhundsträffen på söndagar då 20 – 25 hundar får springa okopplade huller om buller. Wille ser ut som om han är i himmelriket. Han är SÅ lycklig då!
Så tittar vi på TV, eller rättare sagt – jag tittar på TV för att göra Wille sällskap. Helst tittar han på hundprogram, som tur är.
Wille är ett förträffligt sällskap. En kul, pigg, alert och nyfiken kille. Honom vill jag inte vara utan.
Stort TACK till alla er på Hundstallet som gjorde livet roligare för både Wille och mig.