Sharki har haft ett långt och mycket bra liv och har följt mig vid min sida ända sedan det gamla Hundstallet på Storängsbotten
Det är med tungt sinne jag skriver den här krönikan. Bredvid mig i favoritsoffan
ligger min gamla hund Sharki och sover. Andningen är tyngre än vanligt och jag förstår att det här antagligen är vår sista tid tillsammans. Han har fått något diffust andningsproblem och veterinärerna kan varken diagnostisera eller råda bot på sjukdomen. Än så länge lider han inte när han vilar i sin soffa, men på promenaderna är han väldigt trött och den tidigare så pigga blicken har blivit slö och lite uppgiven. Jag vet att vi snart kommer till ett läge där jag blir tvungen att ta det svåra beslutet att han inte längre har ett fullvärdigt liv.
Sharki har haft ett långt och mycket bra liv och har följt mig vid min sida ända sedan det gamla Hundstallet på Storängsbotten. Vi har bara varit ifrån varandra något enstaka dygn under alla år. Igår kväll tittade jag på foton från gamla Hundstallet och hittade ett kort på hela personalstyrkan med sina egna hundar. Sharki såg så ung och stark ut, inget kunde rubba hans livslust. Det slog mig också att alla de andra hundarna på bilden var borta sedan länge. Hur kan tiden gå så fort och hur blev han plötsligt så gammal?
Det är kanske det svåraste beslutet man behöver ta som hundägare, dagen när ens bästa vän måste åka till djursjukhuset för sista gången. Jag blir alltid lika berörd när jag sitter i veterinärens väntrum och ser en rödgråten hundägare som får gå hem med ett tomt halsband och koppel i handen. De flesta hundägare hoppas att deras hundar stilla ska somna in hemma i sin korg, men i verkligheten är det nästan alltid så att man själv måste bestämma när det är dags att avsluta hundens liv. Då är det viktigt att inte se till sina egna egoistiska känslor och låta en sjuk hund lida bara för att man inte klarar av att säga adjö.
Det är inte alls ovanligt att vi på Hundstallet får in vanvårdsärenden som är exempel på detta. Jag kommer särskilt ihåg en stor, raggig och mycket gammal hund som var helt blind och hade så ont i lederna att han knappt kunde gå. Husse kunde inte förstå varför han hade blivit vanvårdsanmäld. Hunden var ju bara lite gammal och han hade alltid varit så pigg förut.
Jag tror inte att de här ägarna egentligen vill sin hund ont. De klarar bara inte av tanken på att det är dags att avliva hunden och att det är de själva som måste ta beslutet.
Mitt råd är att etablera en god kontakt med en veterinär som du känner att du litar på. Den sista dagen kan kännas något lättare om du redan vet hur det kommer att gå till och om veterinären känner dig och din hund.
Om du sörjer en hund, eller vet att du snart måste ta avsked av en gammal vän så försök minnas alla de där goda stunderna av lek, kel, glädje och värme. Jag kan rekommendera Anders Hallgrens bok, ”Farväl till en vän”. Den har gett många hundägare tröst i sorgen av sin hund.
Text: Petter Fahlin, hundpedagogikansvarig och problemhundsutredare
Krönikan publicerades i Hundstallsnytt 2014, men då det är ett ständigt aktuellt ämne vill vi lyfta fram den igen.