Promenaderna med Hundstallets hundar innebär betydligt mer än rastning. Det gäller att försiktigt undersöka hur hundarna reagerar i olika miljöer, och göra en plan för vidare träning. De gemensamma promenaderna till Brommaplan är en viktig pusselbit i arbetet.
text och bild: Karin Wallén
Pedagogikansvarige Petter Fahlin lägger upp rutten för dagens miljöträningspromenad. Efter att ha lämnat Hundstallet och Åkeshofs slott ska gänget gå genom en tunnel och sedan fortsätta ut genom ett stort garage innan de befinner sig på trottoaren igen. Det är miljöer som en del av hundarna förmodligen inte är vana vid. Petter förklarar att det finns flera syften med promenaderna till Brommaplan:
– Det är viktigt att kolla av hur hundarna reagerar i olika miljöer. Det finns en fara med att bara gå i skogen. Där kanske det är jätteenkelt. Men vi måste se hur de fungerar på andra platser. Dels för att se vad vi behöver träna på, och för att få lite mer kännedom om vad det är för hem den här hunden behöver. Sedan är det ju en socialisering också, en träning i att gå tillsammans med andra hundar.
Redan vid tunneln märks att en av hundarna blir lite stressad. Han piper och snor runt. Kanske är det ljuden, dofterna och dunklet som skrämmer. Det har även funnits lite undran inför hur en av tikarna ska reagera. Hon är en snäll hund, men en man vet väldigt lite om – hon tycks ha bott utomhus mest, och reagerar inför olika golv inomhus. I tunneln kan man se att hon går upp lite i stress, men det går ändå rätt bra.
Rocky, en nykomling på tio månader som Petter har med sig för dagen, verkar bara tycka att det är spännande och visar inga tecken på att tycka att det är otäckt. Han tar det lugnt igenom både tunneln och garaget och är på gott humör när han kommer ut i solen igen.
Ett byggnadsarbete pågår intill vägen, och hundarna får se både byggarbetare och avspärrningar, och höra ljud de inte hör till vardags. Men hundskötarna har koll på sina hundar och fickorna fyllda av godis. Det gäller att göra promenaden så trevlig som möjligt och samtidigt notera vad hundarna reagerar på.
När vi kommer fram till en trappa med mellanrum mellan stegen testar Petter om Rocky vill gå upp på den.
– Det här är en typisk grej som vissa hundar inte alls vill göra. De kanske aldrig har sett en sån här trappa förut. Det är så olika vad de har för bakgrund.
Men Rocky bara promenerar uppför trappan som om han aldrig gjort annat.
– Han är cool den här, konstaterar Petter.
En bit fram har Oni hoppat upp på en sandlåda. Han verkar vara den perfekta parkour-hunden, och ser inga problem i att balansera och ta sig fram på ovanliga underlag.
Emma och Oni
Vi närmar oss Brommaplan och får vänta vid ett rödljus. Passivitetsträning i vardagen, som Rocky och Oni klarar utmärkt.
– Det händer ju att hundar vill jaga både bilar och cyklister. Sånt har vi varit med om många gånger. Men det här går ju väldigt bra, säger Petter.
Väl på andra sidan vägen skiner en kvinna upp när hon ser ekipagen komma.
– Kommer ni från Hundstallet?! ropar hon, och Petter stannar till för en liten pratstund.
Rocky tar det fortfarande lugnt. En riktig klippa, sina blott tio månader till trots.
Vid Brommaplan får Oni gå in på t-banestationen en stund. Bara för att man vill se hur han reagerar på spärrarna som öppnas och stängs.
– Han ska ut på prov i ett hem snart. Ibland brukar vi även åka tunnelbana med en del hundar, eller åtminstone gå upp och låta dem se ett tåg åka förbi, säger Petter och tittar på Oni, som sniffar av spärren.
Vi fortsätter förbi McDonald’s och passerar torget med bänkarna där en och annan överförfriskad person suttit och tjoat åt dem när de promenerat förbi. Men idag är det lugnt.
Några av hundarna har redan hunnit långt fram och är på väg ifrån centrum och upp på en gräsmatta. Där har några av hundskötarna slagit sig ner med sina hundar och sitter och gosar med dem. Att ta en lugn stund utomhus och bara titta på omgivningarna, är också en typ av träning. En som ofta kommer i skymundan av mer intensiv aktivering.
Johan gosar med bästa kompisen
Petter och Rocky i balans
Så här långt in i promenaden har hundarna vant sig vid att gå med varandra.
– Det blir ju både en träning och en berikning att vistas ute tillsammans med andra hundar. För vissa blir det som en rehabträning. De har olika bagage med sig, säger Petter, när Rocky får lukta där Oni just kissat. Petter vet att Oni är bra med andra hundar och låter dem hälsa en stund.
Men för en av hundarna har promenaden varit påfrestande, får Petter höra, när gänget nu åter är samlat en stund. Hundskötaren avviker och tar en lugnare väg hem. Det är ingen idé att utsätta hunden för mer stress.
– Det var första gången hon gjorde en sån här promenad med oss. När det blir så här så får vi backa några steg. Det kan räcka med att gå ner till tunneln nästa gång. Ta små steg i taget.
Men för Rocky går det bra. Han har tagit både ljud, människor, tåg och människor bra. Så bra att han nu får hälsa på genomsnälla och busiga Ragnar. De vill genast börja leka. Och gissningsvis kommer de att sova gott efter en promenad med många intryck.